Varför gör styvmammor till sitt livsinnehåll att kämpa mot styvbarnens mamma?

Det gäller att se det positiva i allt och då är jag glad över att mitt äktenskap i mina ögon var dåligt i väldigt många år innan jag till slut fick nog och valde att gå. Jag är alltså inte bitter över att ha blivit lämnad/utbytt.
Jag önskade till och med många gånger att dåvarande maken skulle vara otrogen så det blev en anledning att lämna och att det då var han som var den "onde" så jag slapp vara den som tog beslutet. 
Men han tyckte vi hade det bra...

Jag har inga som helst problem med att x-maken har träffat någon ny sedan 1 år och att de flyttade ihop typ 3-månader efter att de träffats. Idag känner jag att jag har en bättre relation med henne än med x-maken eftersom han fortfarande ska straffa mig/inte tål mig för att jag lämnade en sådan perfekt människa som honom. Jag vill aldrig ha tillbaka x-maken som make igen! Han har redan fått för många år av mitt liv!
Och eftersom jag vet hur han är så är jag överlycklig över att det finns en annan kvinna i hemmet som städar, tvättar, lagar mat, ser efter mina barn pappans vecka osv. Jag hoppas innerligt för hennes skull att x-maken skärpt till sig så hon står ut att vara kvar i många år.
Är det någon jag är besviken på så är det x-maken. Jag blir så ledsen att han inte ens kan titta på mig eller prata med mig. Trodde han skulle skärpa till sig när han träffade en ny kvinna, men inte. Och han träffade någon innan jag gjorde det så jag tänkte ändå att det skulle snäppa upp honom lite, men han är som en isbit.

Och eftersom jag själv har tonårsbarn och verkligen inte vill hamna i småbarnsträsket igen har jag vägrat dejta män med barn som är yngre än mina och har haft turen att träffa en man som skaffade barn tidigt i livet så de är redan utflugna.
Jag har inget som helst behov av att träta/bråka med andra människor oavsett vad det gäller och absolut inte över saker som inte är min sak att bråka om. Så jag har svårt för att se mig bråka med någon annans barns mamma om det hade råkat bli så att jag blivit kär i någon med yngre barn... Inte min sak om det skulle vara något utan barnens fars sak att reda ut.