Varför gör styvmammor till sitt livsinnehåll att kämpa mot styvbarnens mamma?

Bra fråga, dessutom verkar det oftast sitta en väldigt lat biopappa (eller nöjd) som håller sig i bakgrunden. Läste nyss en tråd där bonusmamma hela tiden skrev i ?vi form?. ?vi vill ha ensam vårdnad?,?vi pratar med skolan? osv osv, trots att denne aldrig kan få någon vårdnad.

Har själv struligt med mitt barns biopappa, men inte sitter min nya på div forum, undrar, drar i trådarna, tjatar på skolan eller skriver att ?vi vill ha ensam vårdnad? osv... däremot är han ett bra stöd för mig och barnet samt våra gemensamma barn.

Ändå hade det varit 1000 gånger mer befogat eftersom mitt barns biopappa är minst sagt ointresserad av sitt barn och min nya varit den enda fadersfiguren barnet haft i 10 år. Biopappa träffar barnet nåt lov då också då, när barnet besöker sin farmor men inte mer. Men tro attan att hans nya sitter och frågar ut barnet om exakt allt, i synnerhet vad jag gör, säger eller tänker i alla lägen. Stunder där jag faktiskt tänker vore bättre för barnet att som pappas nya backa och ge barnet den lilla gnutta tid de har tillsammans.

Grejen är ju att det oftast tycks vara bonusmammorna som grottar ner sig i konflikten. Inte biopappan

Eller så beror det på barn som far illa pga en puckad biomamma kombinerat med en biopappa som inte steppar upp för sina barn.

Jag upplever snarare det omvända: en massa biomammor som tror att allting ska vara som innan med daglig kontakt med mannen och full kontroll över allt, trots att deras ex-man och barn nu ingår i en ny familjekonstellation utan henne.

Jag tror ytterst få bonusmammor bryr sig om vad biomammorna har för sig så länge bio respekterar att de inte ingår i den konstellation deras ex och barn nu ingår i och håller sig till det som har med barnen att göra istället för att försöka bibehålla kontrollen. Då har man som bonusmamma och nuvarande kvinna rätt att markera att biomamman går över gränsen och stör den nya familjen.

Biomamman har haft sin chans, helt enkelt.

Låter ganska sjukt att bestämma hur mycket kontakt ens partner har med någon annan gällande deras gemensamma barn. Skall man in och sätta gränser hur mycket partnern får prata om sina barn ligger det garanterat svartsjuka bakom. Låter dessutom inte riktigt friskt att kolla hur mycket partnern smsar och med vem...

Klart mannen ska sälja ifrån men när hon står utanför och ringer på och ingen annan är hemma utom den nya har hon då inte rätt att säga ifrån? Om hon ringer till den nya får hon då inte säga ifrån. När det ringer för femte gången på två timmar om man försöker ha en lugn kväll nog sjutton får man säga ifrån

Och det kan jag säga dig att sambo/särbon var fruktansvärt trött på sitt ex och tyckte hon störde nåt fruktansvärt,.

Ibland får man hjälp att öppna dörren av barn/ barnen.

Det gör man absolut och då kan man ju ringa från barn /barns mobil

Gäller det en själv tar man diskussionen själv.

Min åsikt och ni får ha er.

Man kan inte blockera så länge barnen är omyndiga, för det kan ju faktiskt hända något som kräver kontakt.

Men dagen särkullarna blev 18 så klipptes kontakten till mamman från makens håll. Hon gjorde försök att fortsätta försöka styra, men fick ge upp efter ett tag då han tog allt direkt med särkullarna istället.