Forum Allmän debatt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Sambon tar väldigt sällan initiativ till att hänga med vårt barn?

    Sön 18 okt 22:02 Läst 0 gånger Totalt 14 svar
    Anonym (Trött­grinig­)
    Visa endast
    Sön 18 okt 22:02

    Det är jag som är pappan btw.

    Jag tar läggningar och sticker ut och leker i lekparken med den lilla ungen vi har, och mamman hittar alltid på allt annat känns det som.. Jag har börjat reagera nu på sistone.

    Visst det är inte alltid superkul att ha en tvååring som leksällskap men man får ju ändå nåt tillbaka.

  • Anonym (å)
    Visa endast
    Sön 18 okt 22:12 #1

    Vad gör sambon istället? Städar hon? Har hón maten färdig när ni kommer hem?

  • Sön 18 okt 22:41 #2

    Tar hon hand om annat i relation till barnet? Matar, badar, städar, nattar och fixar andra måsten? Använder man upp hela kvoten med tålamod och pedagogik på att få vardagen att funka så räcker det inte alltid till att leka.

    Kan hon leka? Jag menar vissa människor vet bara inte hur man gör. Titt-ut, baka sandkakor,  köra leksaksbilar ... Det verkar ganska självklart, men har man inte några förebilder så kan det vara svårt att relatera. Eller om man är deprimerad. Skulle du kunna coacha lite? Får man väl några leenden och skratt är det väldigt motiverande att fortsätta. Övning ger dessutom färdighet.

    Kan du erbjuda dig att byta? Typ, varför fixar inte jag lunchen medan ni gosar i soffan med en bok. Eller jag stryker tvätten så varför passar ni inte på att ta en vända till lekplatsen så att jag får ha mina högar ifred?

    Låna hem någon smart föräldrabok från biblioteket och lämna framme så hon ser den. Jag kan rekommendera Playful parenting av Lawrence Cohen. 

    Jag ser min man som mitt främsta stöd i mitt föräldraskap och i min relation till mina barn - och vise versa, jag är hans. Det gäller förstås att inse att det inte finns ett sätt att göra rätt på, men att det är ok att underlätta och stötta. Att vara förälder ska inte behöva vara en ständig kamp. Bygg först på det som du ser fungerar mellan din sambo och ditt barn. Det som de båda tycker om och gör bra tillsammans.

    En annan sak: känner du att du får ta en orättvis andel av föräldraskapet? Är det för mycket för dig, eller gäller din oro bara mammans och barnets relation? 

  • Anonym (.)
    Visa endast
    Sön 18 okt 22:44 #3

    Så var mitt ex.  Lämnade henne och tog ut skillsmässa när ungarna va 2 och 6 år. Hennes kul med ungarna va att göra saker hon gillade, dra på stan, shoppa osv. Sedan gnälla att ungarna va otacksamma , besvärliga osv...

  • Anonym (Trött­grinig­) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 18 okt 23:06 #4
    scanmia skrev 2020-10-18 22:41:28 följande:

    Tar hon hand om annat i relation till barnet? Matar, badar, städar, nattar och fixar andra måsten? Använder man upp hela kvoten med tålamod och pedagogik på att få vardagen att funka så räcker det inte alltid till att leka.

    Kan hon leka? Jag menar vissa människor vet bara inte hur man gör. Titt-ut, baka sandkakor,  köra leksaksbilar ... Det verkar ganska självklart, men har man inte några förebilder så kan det vara svårt att relatera. Eller om man är deprimerad. Skulle du kunna coacha lite? Får man väl några leenden och skratt är det väldigt motiverande att fortsätta. Övning ger dessutom färdighet.

    Kan du erbjuda dig att byta? Typ, varför fixar inte jag lunchen medan ni gosar i soffan med en bok. Eller jag stryker tvätten så varför passar ni inte på att ta en vända till lekplatsen så att jag får ha mina högar ifred?

    Låna hem någon smart föräldrabok från biblioteket och lämna framme så hon ser den. Jag kan rekommendera Playful parenting av Lawrence Cohen. 

    Jag ser min man som mitt främsta stöd i mitt föräldraskap och i min relation till mina barn - och vise versa, jag är hans. Det gäller förstås att inse att det inte finns ett sätt att göra rätt på, men att det är ok att underlätta och stötta. Att vara förälder ska inte behöva vara en ständig kamp. Bygg först på det som du ser fungerar mellan din sambo och ditt barn. Det som de båda tycker om och gör bra tillsammans.

    En annan sak: känner du att du får ta en orättvis andel av föräldraskapet? Är det för mycket för dig, eller gäller din oro bara mammans och barnets relation? 


    Oj många frågor. Hon tar hand om mycket av det praktiska runtomkring, men det jag reagerar på är att hon inte visar nåt som helst intresse för den sociala relationen till barnet. Lite orolig hur det ska påverka deras relation.
  • Anonym (å)
    Visa endast
    Sön 18 okt 23:11 #5
    Anonym (Tröttgrinig) skrev 2020-10-18 23:06:53 följande:
    Oj många frågor. Hon tar hand om mycket av det praktiska runtomkring, men det jag reagerar på är att hon inte visar nåt som helst intresse för den sociala relationen till barnet. Lite orolig hur det ska påverka deras relation.
    Så hon matar aldrig barnet, borstar tänder, läser sagor och nattar? pratar med barnet?
  • Anonym (Trött­grinig­) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 18 okt 23:19 #6
    Anonym (å) skrev 2020-10-18 23:11:47 följande:

    Så hon matar aldrig barnet, borstar tänder, läser sagor och nattar? pratar med barnet?


    Jo lite, men det är som att helst inte om hon kan slippa.

    Skulle hon vara tvungen att ta en läggning pratar hon om hur jobbigt det är, för man blir ju så trött själv och det tar tid o.s.v.

    Tonen mot barnet är ofta gnällig
  • Anonym (Trött­grinig­) Trådstartaren
    Visa endast
    Sön 18 okt 23:34 #7
    Anonym (å) skrev 2020-10-18 22:12:24 följande:

    Vad gör sambon istället? Städar hon? Har hón maten färdig när ni kommer hem?


    Jo hon gör allt möjligt. Hon läser, sover och jobbar lite hemifrån vid datorn, förbereder lite mat, kanske städar lite i nåt rum, kollar nån serie på datorn. Det varierar från dag till dag skulle jag väl säga. Vissa dagar sköter hon enormt mycket markservice det får jag erkänna. Andra dagar slappar hon och är trött. Det är så olika.

    Men jag förvånas över att hon aldrig spontant vara hänger lite med barnet. Eller bara går ut och leker lite..
  • Anonym (Steff­)
    Visa endast
    Mån 19 okt 00:12 #8
    Anonym (Tröttgrinig) skrev 2020-10-18 23:34:23 följande:

    Jo hon gör allt möjligt. Hon läser, sover och jobbar lite hemifrån vid datorn, förbereder lite mat, kanske städar lite i nåt rum, kollar nån serie på datorn. Det varierar från dag till dag skulle jag väl säga. Vissa dagar sköter hon enormt mycket markservice det får jag erkänna. Andra dagar slappar hon och är trött. Det är så olika.

    Men jag förvånas över att hon aldrig spontant vara hänger lite med barnet. Eller bara går ut och leker lite..


    Sköter du markservice spontant? Om inte, varför? Jag tror man är olika bra på olika saker. Visar hon omtanke och kärlek för barnet på andra sett så räcker kanske det. Alla gillar inte att leka. Det är också möjligt att hon inte har ork kvar efter allt annat jobb.
  • Anonym (Trött­grinig­) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 19 okt 09:57 #9

    Ja jag gör markservice spontant, men när jag har hand om barnet 24/7 som det känns som, vilket inte är mej emot iofs, så blir det inte så mycket tid över till att sköta allt annat.

    Min sambo har uttryckligen ett behov av egentid dessutom och säger att det är skönt och vi går ut och leker en stund så att hon kan göra annat.

  • Mån 19 okt 10:34 #10

    Det låter som om ni har en snedfördelning av uppgifterna hemma? Kan ni prova att ta hem och barn varannan dag, så att den ena tar hand om hemmet - städning, plockning, avtork, handla, laga mat, tvätta osv och den andra tar hand om barnet. Och så gör ni tvärtom dagen därpå. 

    Det handlar nog om att hon upplever sig göra mer i hemmet och därmed helt enkelt inte orkar vara med barnet. Och du upplever att du är mer med barnet och därmed inte har tid att sköta hemmet i samma utsträckning...

  • Anonym (Trött­grinig­) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 19 okt 11:12 #11
    Mrs Moneybags skrev 2020-10-19 10:34:36 följande:

    Det låter som om ni har en snedfördelning av uppgifterna hemma? Kan ni prova att ta hem och barn varannan dag, så att den ena tar hand om hemmet - städning, plockning, avtork, handla, laga mat, tvätta osv och den andra tar hand om barnet. Och så gör ni tvärtom dagen därpå. 

    Det handlar nog om att hon upplever sig göra mer i hemmet och därmed helt enkelt inte orkar vara med barnet. Och du upplever att du är mer med barnet och därmed inte har tid att sköta hemmet i samma utsträckning...


    Ja precis så. Vi båda gör nog och irriterar oss på att den andre inte gör tillräckligt hemma. Jag drar ett tungt lass ibland medan hon stänger in sig efter att ha kommit hem från jobbet och sitter vid datorn och planerar och skickar mejl. Hon har ett sånt kontorsjobb hon inte alltid är riktigt ledig ifrån. Då kan jag ha varit hemma tidigt och städat och handlat och tvättat mm. Sen tar jag hand om vårt barn uppepå det medan hon fastnar framför tvn i soffan. Jag kan bli rätt så less och irriterad av sånt :

    Andra dar är jag ärligt talat jag som inte orkar med nåt..

    Men det är det känslomässiga ointresset och det att hon liksom inte prioriterar vårt barn som är tråkigt. Vi har olika synsätt på det där uppenbarligen. Jag prioriterar ibland medvetet att vara förälder och hänga med barnet.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll