Sambon tar väldigt sällan initiativ till att hänga med vårt barn?

Tar hon hand om annat i relation till barnet? Matar, badar, städar, nattar och fixar andra måsten? Använder man upp hela kvoten med tålamod och pedagogik på att få vardagen att funka så räcker det inte alltid till att leka.

Kan hon leka? Jag menar vissa människor vet bara inte hur man gör. Titt-ut, baka sandkakor,  köra leksaksbilar ... Det verkar ganska självklart, men har man inte några förebilder så kan det vara svårt att relatera. Eller om man är deprimerad. Skulle du kunna coacha lite? Får man väl några leenden och skratt är det väldigt motiverande att fortsätta. Övning ger dessutom färdighet.

Kan du erbjuda dig att byta? Typ, varför fixar inte jag lunchen medan ni gosar i soffan med en bok. Eller jag stryker tvätten så varför passar ni inte på att ta en vända till lekplatsen så att jag får ha mina högar ifred?

Låna hem någon smart föräldrabok från biblioteket och lämna framme så hon ser den. Jag kan rekommendera Playful parenting av Lawrence Cohen. 

Jag ser min man som mitt främsta stöd i mitt föräldraskap och i min relation till mina barn - och vise versa, jag är hans. Det gäller förstås att inse att det inte finns ett sätt att göra rätt på, men att det är ok att underlätta och stötta. Att vara förälder ska inte behöva vara en ständig kamp. Bygg först på det som du ser fungerar mellan din sambo och ditt barn. Det som de båda tycker om och gör bra tillsammans.

En annan sak: känner du att du får ta en orättvis andel av föräldraskapet? Är det för mycket för dig, eller gäller din oro bara mammans och barnets relation?