Förslag på umgänge?

Vad du kan göra är att ge ett rätt hårt bud till ditt ex, "Följande gäller! Vill du något annat tar vi det hos familjerätten."

Hur långt är det mellan er och hur har  avståndet uppstått?

Är det långt mellan er är det troligtvis bättre med ett upplägg där exet träffar sitt barn längre och kanske två till tre dagar i veckan. Lämpligtvis hemma hos sig. Den ena kanske kan lämna och den andra hämta.

Behövs ju mer information om man ska kunna ge ett vettigt förslag.

Hur långt emellan er har ni?

Har ni gemensam vårdnad?

Har han egen okej bostad?

Är det okej för dig att ha honom i ditt hem/vara i hans hem?

Barnet är snart 1 år, varför är inte övernattning aktuellt?
Han "verkar" missnöjd med nuvarande schema, vad är han missnöjd med?

Ni behöver hjälp att få struktur i umgänget, för er och framförallt för barnet. Försök med familjerätten igen, be att få träffa någon annan än den ni mött förut. Eller ta hjälp via BVC, de kan slussa er vidare.

Lycka till

Och dessutom, hur ser era respektive liv ut vad gäller studier/arbete? Antar att du är föräldraledig, men det är väl snart slut? Ska inte han vara föräldraledig?

Varför inte övernattning? Är inte barnet trygg med pappan, ni har ju nyligen separerat?

För annars kan ni göra tvärtom, att barnet bor med honom och du får dagligt umgänge.

Varje vecka är rimligt men inte varje dag. Det är inte du som ska åka till honom varje gång, ni ska kunna turas om.

Ett så litet barn behöver träffas ofta.
Men det är inte ditt ansvar att se till att det sker på helt egen basis.
Medföräldern är umgängesförälder och det är dennes ansvar att komma för att umgänge ska ske.

Vad är MF missnöjd med?

Varför bor inte barnet över? Så små barn behöver träffa föräldern ofta, ett schema som ofta rekommenderas är 2-3-2, alltså boende 50/50 med täta byten.

Börja med att kontakta familjerätten så att ni får hjälp med att få ett riktigt schema fastlagt.

www.babyhjalp.se/separera/boende-barn/

www.arvika.se/omsorgochhjalp/familjbarnochungdom/stodtillfamiljen/vardnadboendeumgange.4.1839ca87124523f23f680001619.html 

För små barn (upp till 2½-3 år) är det viktigt att ha ett fast boende. Samtidigt behöver barnet träffa umgängesföräldern ofta, helst vid flera tillfällen per vecka, om så bara korta stunder. Detta har att göra med små barns kognitiva utveckling: dels att de inte kan uppfatta tid, dels att de inte har förmåga förrän vid 2½-3 års ålder att bevara minnesbilden av den förälder som inte är närvarande. Är föräldrarna separerade så behöver barnen ha en fast punkt och en fast vuxen att knyta an till. Det här gör att till exempel ett växelvis boende inte är lämpligt för små barn.

Från tre års ålder kan ett växelvis boende börja fungera. Ett växelvis boende innebär att barnet bor i stort sett lika mycket hos sina båda föräldrar, oftast en vecka i taget, men även andra varianter förekommer. Innan skolåldern bör dock perioden inte vara längre än en vecka på vardera stället. Mellan 7-13 år är många barn angelägna om att det blir rättvist mellan föräldrarna och vill då bo lika mycket hos dem.

svenska.yle.fi/artikel/2019/01/19/vaxelvis-boende-det-basta-alternativet-for-barn-till-skilda-foraldrar

Fast det är ju vansinne att just pappan ska puttas bort när dom nyss separerat... då är barnet lika trygg med båda och klarar av att vara hos båda. Inte så länge som varannan vecka, men dom kan ha tre dagar var som exempelvis.

Det handlar inte om att barnet är mer trygg med den ena eller den andra, utan om vad barnet kan uppfatta med sina sinnen vid så låg ålder. Gå gärna in och läs på länkarna. Den som utses till boendeförälder bör ha barnet boende hos sig dag och natt de första åren. Det spelar ingen roll om det är mamman eller pappan. Det kan lika gärna vara pappan, men i det här fallet verkar det vara mamman? Om jag har läst rätt...

Så små har minne som guldhamstrar ungefär. Så om pappa är en bra pappa är givetvis det bästa för barnet att de får möjlighet att träffas varje dag för att kunna behålla sin relation. Således vet vi redan vad som är bäst för barnet. Nästa fråga är hur mycket ni vuxna är beredda att anstränga er för att det ska bli bäst för barnet. Lätt att säga i teorin att man skulle göra vad som helst för sitt barn, men i praktiken brukar det vara värre...

I den åldern försökte vi i mån av möjlighet att pappan skulle träffa barnet väldigt ofta. Inte nödvändigtvis varje dag, men ofta. Pappan hade henne hos sig 3 ggr/vecka. 2x4 timmar och 1x24 timmar. Någon eller ett par ggr/v kom han hem till oss och stannade någon timme. Medan han umgicks med dottern hann jag städa och tvätta lite kläder. Eller bara ta en kopp kaffe och sitta i lugn och ro medan de umgicks. Dotterns pappa har alltid velat vara närvarande i hennes liv. Vi har ett gott samarbete och så har det alltid varit.

Hur ni ska göra kan ingen här uttala sig om. Ni måste kompromissa och komma överens om något som passar er båda. Turas om med att hämta och lämna etc. Är pappan en vettig människa får du kanske ta ett steg bakåt och se till att han får skapa sig en god relation till barnet. Detta innebär att träffas mer ofta än sällan. När barnet blir större kommer umgänget se annorlunda ut med längre umgängestillfällen mer sällan.