Trams. Män är vuxna individer, med helt egen förmåga att säga ja eller nej.
Om jag vore man skulle jag bli jävligt kränkt över din syn på män som viljelösa våp, som bara kan plockas upp av en diabolisk kvinna.
Nu är jag dock kvinna och kan bara skratta åt din förenklade syn på män. Vem skulle vilja ha en sån ryggradslös krake ändå...
Jag är man och blir inte det minsta kränkt över att någon tänker lite längre än fittan. Jag tycker tvärtom att förmågan att tänka lite längre än sig själv sina egna behov och ego är en väldigt bra förmåga.
Jag blir snarare väldigt provocerad över egoistiska människors tro att de kan göra lite som de vill mot eller delta i att fucka upp livet för andra människor och deras barn enbart för att de anser sig själva "behöva" det för tillfället. Och hycklerin i att dölja sin egoism bakom dåliga ursäkter och fjantiga floskler.
Jag tycker inte alls TS framställer män som viljelösa våp, jag tycker snarare hon propagerar för att man ska tänka längre än att det pirrar i trosan utan även fundera över vad man deltar i att göra mot andra och vilka konsekvenser ens inblandning kommer få för dem.
Om man faktiskt ÄR en egoist som fullkomligen skiter i allt och alla och enbart bryr sig om sig själv så kommer man såklart tycka att alla som inte är ok med ens egen egoism är våp för vad kan vara viktigare i universum än en själv?
Jag har iof inte påstått att män inte är kapabla att fatta egna beslut, jag har påstått att kvinnan oxå har ett val som hon HAR ett ansvar för. För om man enbart följer fittan var den än pekar utan att fundera över vad det får för konsekvenser för andra så är man ju onekligen ett våp, en billig sådan.
Nyttigt att läsa ts då det ligger mycket i det. Samtidigt har väl alla par drömmar och planer för framtiden som man egentligen inte vet något om... Man kanske går skilda vägar av andra anledningar.
Jag är kär i en gift man, jag känner hans fru, och funderar mycket i dessa banor. Ska jag bara lägga ner? Ska jag hålla mig ifrån honom och se om han lämnar? Kan jag möta hans (ex)fru i affären och känna mig nöjd med att han är min? Vill jag verkligen ha honom eller är det bekräftelse jag trånar efter?
Jag har vänt och vritt på tankarna massor av gånger men den här mannen är min själsfrände. Om han då vill vara med mig i framtiden, ska jag backa för hans frus skull?
Men, devil's advocate, om han HAR bestämt sig, då? För båda?
Det verkar, som att du inte har så mycket erfarenhet av mänskliga relationer..?
Det handlar inte om att inte kunna fatta beslut, det handlar om att man inte kan styra attraktion. Det är inte ett val att bli attraherad av någon.
Folk pratar här som om människor skulle vara någon slags perfekt rationell varelse utan känslor, instinkter eller brister. Frestelser exiterar och vissa faller lättare för dem än andra. Om man aktivt går in för att förföra någon som är gift är man ett svin, oavsett om den är den andra som har lovat något.