Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Nyttigt att läsa ts då det ligger mycket i det. Samtidigt har väl alla par drömmar och planer för framtiden som man egentligen inte vet något om... Man kanske går skilda vägar av andra anledningar.

Jag är kär i en gift man, jag känner hans fru, och funderar mycket i dessa banor. Ska jag bara lägga ner? Ska jag hålla mig ifrån honom och se om han lämnar? Kan jag möta hans (ex)fru i affären och känna mig nöjd med att han är min? Vill jag verkligen ha honom eller är det bekräftelse jag trånar efter?

Jag har vänt och vritt på tankarna massor av gånger men den här mannen är min själsfrände. Om han då vill vara med mig i framtiden, ska jag backa för hans frus skull?

Det handlar inte om att inte kunna fatta beslut, det handlar om att man inte kan styra attraktion. Det är inte ett val att bli attraherad av någon.

Folk pratar här som om människor skulle vara någon slags perfekt rationell varelse utan känslor, instinkter eller brister. Frestelser exiterar och vissa faller lättare för dem än andra. Om man aktivt går in för att förföra någon som är gift är man ett svin, oavsett om den är den andra som har lovat något.