Man kanske kan säga att jag har stulit någons man. Och nej, jag har inte det minsta dåligt samvete för det. När jag träffade min nuvarande man var han sambo. Han hade då levt i flera år med en kvinna som misshandlade honom psykiskt. Han var så nedbruten och olycklig att han hade självmordstankar. Han hade velat lämna henne i flera år, men hon hade förstört hans självkänsla så till den grad att han inte klarade av det. Han hade vid flertalet tillfällen talat om för henne att han inte älskade henne och att de var helt fel för varandra, men det lyssnade hon naturligtvis inte på. Hon tyckte nog att det var bekvämt att bli försörjd och slippa sköta hushållet. Dessutom gillade hon nog att ha en partner som var så snäll att han lät sig bli kontrollerad. Två veckor efter att han och jag haft sex första gången gjorde han slut med henne. Så ja, han var väl otrogen mot henne i två veckor. Men jag är övertygad om att om han inte hade träffat mig, så hade han inte funnit styrkan att lämna henne. Då hade de med största sannolikhet fortfarande varit tillsammans och han hade fortfarande gått omkring med självmordstankar. Om han inte varit död redan.

Det var för övrigt han som tog kontakt med mig och var mest flörtig och drivande i början.

De har inga barn ihop.

Så du menar att psykisk misshandel överhuvudtaget inte förekommer i relationer? Du menar att jag ljuger om hur hon behandlade honom och att han hade självmordstankar? Du har inte den blekaste aning om hur de hade det.