Anonym (sådär) skrev 2020-11-13 16:47:48 följande:
Absolut, I grunden handlar det nog om att ingen vill se sig själv som en egoist, alla vill ju se sig själva som schyssta, men samtidigt vill man ju kunna göra saker som är väldigt egoistiska vilket skapar en moralisk konflikt och den löser man genom att ljuga för sig själv och skapa en lite bubbla av självlögner kring sig själv där det blir möjligt att bete sig egoistisk och ändå vara en schysst person.
Problemet är att självlögner bara funkar på en själv. När skiten träffar fläkten och självlögnerna sätts på prov så faller de ganska platt och då uppstår problem. Jag tror tex många förhållanden där det förekommit otrohet spricker inte pga otroheten i sig utan pga den som varit otrogen saknar förmåga att göra upp med sig själv. Istället gör man det lätt för sig och försöker få den som blivit bedragen att acceptera både otroheten och att man inte kan stå för den fullt ut och det funkar sällan bra.
Tjejen eller killen som ligger med sin kompis partner vill inte heller se sig själv som en egoist utan som en schysst person och använder exakt samma bubbla av självlögner för att hantera sitt samvete. ....eller så har man inte den typen av samvete bara och är okej med att inte alltid vara en schysst person. Det är trots allt inte olagligt att ha en kärleksaffär.
Jag t.ex. har låg agreeableness på femfaktorskalan och det är både en fördel och en nackdel. Jag inser att jag ibland gör människor illa men det bekymrar mig inte så mycket om jag inte måste hålla igång relationen för framtiden. Jag har genom livet försökt lära mig att bry mig mer om människor, och det går väl hyfsat.
Jag inser även att andra ibland försöker göra mig illa, men de lyckas i regel dåligt eftersom man inte kan bli sårad av en person som man inte tar på allvar och inte bryr sig huruvida de lever eller dör. Men det fåtal människor som faktiskt vinner min respekt tar jag det mycket hårt om de ger mig kritik, för då vet jag att den är befogad.