Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Det handlar inte om att inte kunna fatta beslut, det handlar om att man inte kan styra attraktion. Det är inte ett val att bli attraherad av någon.

Folk pratar här som om människor skulle vara någon slags perfekt rationell varelse utan känslor, instinkter eller brister. Frestelser exiterar och vissa faller lättare för dem än andra. Om man aktivt går in för att förföra någon som är gift är man ett svin, oavsett om den är den andra som har lovat något.

Alltså, ja och nej. Det beror ju på vem som är drivande och hur drivande den är. Klassiskt exempel är väl dörrknackande dammsugarförsäljare som säljer dammsugare för 40 tusen till pensionerade änklingar genom att charma dem. Dammsugare de absolut inte behöver och aldrig skulle köpt om inte försäljaren hade varit så påtryckande, charmig och manipulativ. Ja, de är ansvariga för sitt beslut men få skulle nog argumentera för att försäljaren inte har något delansvar alls.

Samma gäller vid alla interaktioner människor emellan. Du kan påverka den andras beslut med olika metoder och vissa är mer lättpåverkade än andra. Är man drivande så anser jag att man är delansvarig för beslut den andra tar.

Alternativen är inte slav under sina känslor eller komplett rationell. Sanningen ligger där emellan nånstans.

Om man har sviktande moral när man flörtar med någon upptagen så gör man fel. Det är det som sviktande moral innebär...

Ja, det varierar. Det är lite det som är poängen.Gör de? Är det därför vi inte ser några otrohetsaffärer alls, inga spelmissbrukare, ingen som är beroende av rökning, ingen som impulsköper saker de egentligen inte behöver, ingen som blir överviktig för att de inte kan låta bli chipspåsen och ingen som gör dumma saker de får ångra senare. Kom igen nu, både du och jag vet att verkligheten inte fungerar så.

Jag menar inte heller att man kan skylla helt på den personen. Jag menar att om den är drivande har den ett delansvar för de negativa konsekvenserna för alla andra. Vissa är aldrig otrogna för att de har bra impulskontroll och vissa är aldrig otrogna för att de hade turen att aldrig hamna i en situation där det fanns något som lockade tillräckligt mycket. Det spelar ingen roll för personens partner och barn vilket av dessa ovan som gäller, i båda fallen är man trogen och livet flyter (förhoppningsvis) på lyckligt. Så om man medvetet utsätter någon för frestelser som man vet kan förstöra livet för inte bara den personen utan också dens familj, så är man absolut delansvarig. Notera, DEL-ansvarig.

Jag håller med. Precis som det inte är manipulation att bjuda någon som bantar på chips. Men det kanske inte är så schysst.

Jag ser inte riktigt hur ditt första stycke är en invändning mot ansvar? Eventuellt visar det snarare att alla otrohetsaffärer kanske inte är moraliskt fel, men det fråntar inte något ansvar från den som flirtar. Ansvaret för situationen är ju detsamma, däremot har situationen ändrats pga. andra omständigheter. Dvs, du är moraliskt delansvarig för ett gott utfall istället för ett dåligt. Men fortfarande delansvarig.

Jag menar att det handlar om en skala från inget ansvar (man vet inte om att den andra ens var i ett förhållande) till delansvar (man flörtar aktivt med någon man vet är i ett förhållande) till helt ansvarig (extremfall av att ljuga och manipulera den andra till att dens partner är farlig/döljer "hemska" saker/själv är otrogen etc. för att få över personen på ens sida). Man kan inte bara säga att det är på ett visst sätt vid otrohetsaffärer, eller vad som helst för den delen, utan varje situation är unik och sanningen ligger oftast på en gråskala någonstans mellan extremerna.

Jag vet inte, men det känns generellt vid sådana här diskussioner att det finns ett visst oförstående för att verkligheten är nyanserad och komplex.

Om syftet är öppet är det inte manipulation. Manipulation är när du gör något med ett dolt syfte.Du är (del)ansvarig för att ha skapat situationen som leder till handlandet. Intressant här är t.ex. att gå till lagen för liknande situationer när det kommer till brott. Man kan dömas till medhjälp till brott när man själv inte begått handlingen. Lagen säger alltså att du har ett delansvar för gärningen även om du inte själv är den som utför den. Källa. (Intressant not från källan: "Ett nästintill obetydligt bidrag till ett brott räknas som medhjälp, se NJA 1963 s. 574 där en man dömdes för medhjälp till misshandel för att han höll gärningsmannens rock. Det ställs däremot som förutsättning även att hjälpen varit behövlig, se SOU 1996:185, s. 193.")

Istället för att skriva om wikipediaartikeln nästan ordagrant borde du klicka på länken till psykologisk manipulation, vilket är det som jag antar de flesta här syftar på när de pratar om manipulation.

sv.wikipedia.org/wiki/Psykologisk_manipulation

Ett exempel var han som höll i rocken medan gärningsmannen misshandlade. Ett annat är att sitta med i en stulen bil (om man vet att den är stulen).

Ja, det är ett eget brott och gärningsmannen får inte minskat straff. Tre som rånar en bank får inte en tredjedel av straffet var för att alla är ansvariga, de får alla fullt straff. Det är också lite det som är min poäng i vissa av mina inlägg. Ansvar är inte ett nollsummespel. Att man är delansvarig som älskare/inna betyder inte per automatik att den som är otrogen får minskat ansvar. Det beror, anser jag, som sagt på omständigheter och hur drivande partnerna har varit.