• Anonym (Anna-Maria)

    Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.

  • Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?
  • Anonym (sådär)
    Anonym (jag) skrev 2020-10-23 14:16:10 följande:
    Hur långt ska man det? I hur många situationer ska man ta hänsyn till en tredje part när man tar ett beslut? Gäller det bara när någon är otrogen eller ska man alltid beakta en okänd persons känslor innan man gör saker som gynnar en själv?

    Jag har haft (har egentligen fortfarande) en relation med en gift kvinna. Men jag har inga känslor gentemot hennes man. För mig är mitt eget välmående prioriterat före en okänd persons. Ansvaret är hennes och inte mitt och även om jag kan förstå varför hennes man inte tycker om mig så har inte jag ett ansvar för hans lycka.
    Ja, enbart tänka på sin egen njutning och skita i vad det får för konsekvenser för andra ÄR egoistiskt.

    Ansvaret för hennes otrohet ligger hos henne men ansvaret för din medverkan i hennes otrohet ligger på dig.  Båda har ju haft ett val och hon har medvetet valt att bedra sin man och du har valt att delta i att bedra hennes man. Däremot har båda ett ansvar för era val.

    Du har inte ansvar för hans lycka, men du har ett ansvar för att göra honom olycklig eftersom du hjälper hans fru att göra honom olycklig.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (jag) skrev 2020-10-23 14:16:10 följande:
    Hur långt ska man det? I hur många situationer ska man ta hänsyn till en tredje part när man tar ett beslut? Gäller det bara när någon är otrogen eller ska man alltid beakta en okänd persons känslor innan man gör saker som gynnar en själv?

    Jag har haft (har egentligen fortfarande) en relation med en gift kvinna. Men jag har inga känslor gentemot hennes man. För mig är mitt eget välmående prioriterat före en okänd persons. Ansvaret är hennes och inte mitt och även om jag kan förstå varför hennes man inte tycker om mig så har inte jag ett ansvar för hans lycka.
    Hur lång man ska dra det är oxå en väldigt märklig fråga som i mina ögon tyder på total brist på empati eller förståelse för vad du deltar i att göra mot hennes man och deras barn (om de har några)

    För dig är det ju inga problem, skiter det sig kan du bara gå ifrån det som ingenting och knulla någon annan istället. För honom är det ett stort jävla trauma som kommer sätta ärr för livet och göra hans liv till ett helvete i flera år. För deras barn innebär det slutet på deras tillvaro så som den ser ut idag och en ny tillvaro med mamma en vecka och pappa en vecka och två föräldrar som hatar varandra.

    Det är alltså inga smågrejer du deltar i, och då låter det ju väldigt märkligt att öht fråga hur lång man ska dra det ungefär som om det skulle vara samma sak som att ta sista kakan i fatet på en fest... typ "men åh vad petigt, lite måste man väl få tänka på sig själv?"... jo det kan man säkert göra med småsaker, men inte med saker som kommer trasa sönder andra människor totalt.
  • Anonym (jag)
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-23 15:08:34 följande:
    Hur lång man ska dra det är oxå en väldigt märklig fråga som i mina ögon tyder på total brist på empati eller förståelse för vad du deltar i att göra mot hennes man och deras barn (om de har några)

    För dig är det ju inga problem, skiter det sig kan du bara gå ifrån det som ingenting och knulla någon annan istället. För honom är det ett stort jävla trauma som kommer sätta ärr för livet och göra hans liv till ett helvete i flera år. För deras barn innebär det slutet på deras tillvaro så som den ser ut idag och en ny tillvaro med mamma en vecka och pappa en vecka och två föräldrar som hatar varandra.

    Det är alltså inga smågrejer du deltar i, och då låter det ju väldigt märkligt att öht fråga hur lång man ska dra det ungefär som om det skulle vara samma sak som att ta sista kakan i fatet på en fest... typ "men åh vad petigt, lite måste man väl få tänka på sig själv?"... jo det kan man säkert göra med småsaker, men inte med saker som kommer trasa sönder andra människor totalt.
    Poängen var den att jag inte har något ansvar i otroheten och att jag endast ansvarar för mig själv och mina handlingar. Men i min mening gör jag ingenting mot honom - jag gör någonting med henne och det är en viktig distinktion enligt mig. Det är hon som bryter löften och sviker hans förtroende. Jag är ingen part i deras äktenskap. Jag har inte lovat honom att inte inleda en relation med hans fru.

    Sedan finns det, som dock är mindre relevant just nu, omständigheter kring det hela som påverkar relationerna. I mitt fall till exempel, skulle de inte fortsätta tillsammans även om inte jag var inblandad vilket är väldigt viktigt för egen del. Tyvärr gör det ju också att det gör det svårare att bara gå ifrån det  och vara med någon annan istället.

    Kontentan av det jag skriver är att det inte är jag som trasar sönder en annan människa, utan hans fru. Det är hon som har hela ansvaret. Jag kan dock önska att hon var ärlig med honom och berättade hur det ligger till så att han kan ta ett beslut utifrån det, men det är ingenting jag kan påverka. Det jag kan påverka är mig själv och om jag vill fortsätta träffa en gift kvinna eller inte, vilket jag vill. Vad hon gör får stå för henne.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (jag) skrev 2020-10-23 15:30:12 följande:
    Poängen var den att jag inte har något ansvar i otroheten och att jag endast ansvarar för mig själv och mina handlingar. Men i min mening gör jag ingenting mot honom - jag gör någonting med henne och det är en viktig distinktion enligt mig. Det är hon som bryter löften och sviker hans förtroende. Jag är ingen part i deras äktenskap. Jag har inte lovat honom att inte inleda en relation med hans fru.

    Sedan finns det, som dock är mindre relevant just nu, omständigheter kring det hela som påverkar relationerna. I mitt fall till exempel, skulle de inte fortsätta tillsammans även om inte jag var inblandad vilket är väldigt viktigt för egen del. Tyvärr gör det ju också att det gör det svårare att bara gå ifrån det  och vara med någon annan istället.

    Kontentan av det jag skriver är att det inte är jag som trasar sönder en annan människa, utan hans fru. Det är hon som har hela ansvaret. Jag kan dock önska att hon var ärlig med honom och berättade hur det ligger till så att han kan ta ett beslut utifrån det, men det är ingenting jag kan påverka. Det jag kan påverka är mig själv och om jag vill fortsätta träffa en gift kvinna eller inte, vilket jag vill. Vad hon gör får stå för henne.
    Så det du säger är att när du knullar hans fru som är otrogen mot honom med dig så deltar du inte i det hon gör mot honom?

    För om du deltar så råder det ju ingen tvekan om att du deltar i att göra något mot honom eftersom det är dig hon är otrogen med.

    Ja du har rätt, omständigheter är totalt irrelevant, det finns inget i välden som tar bort ditt ansvar för vad du medvetet väljer att delta i. 

    Ingen har sagt att du trasar sönder någon annan det som sägs är att du DELTAR i att trasa sönder någon annan. Eller menar du att du inte förstår skillnaden mellan att göra något och DELTA i att göra något?

    Om A och B tillsammans ordnar en fest för C som råkar vara A partner så menar du att B då inte deltagit i det?
  • molly50
    Anonym (Noll) skrev 2020-10-23 11:43:22 följande:
    Man är bara ansvarig inför sig själv.
    Jag hindras inte av partnern till den jag ligger med. Inte det minsta.
    Och det är egoistiskt.
  • Anonym (Sara)
    Bjoer skrev 2020-10-23 08:25:08 följande:

    Det var inte så mycket en liknelse som ett exempel på hur man kan vara delansvarig trots att man blir "stulen". Du verkade ju mena att man inte kan vara det.

    Fast hon har ju deltagit i otroheten? I cykelstöldsexemplet skulle hon vara någon som håller vakt så ingen ser, eller den som knipsar upp låset medan mannen faktiskt tar cykeln. Nog är den personen delaktig i cykelstölden trots att den inte de facto är den som tar cykeln?


    Nej, jag tycker väl inte att cykeln blir delansvarig om den blir stulen och en människa inte om hen blir kidnappad. Vad gäller otrohet anaer jag inte att det ha dla r om stöld och att användandet av det begreppet förminskar den otrognes ansvar och lägger över det på älskarinnan. Samma sak om man börjar använda begrepp som manipulation osv.

    Jag tror att det bara krånglar till det med alla dessa jämförelser och liknelser. Det är klart att man kan börja hävda att den lokale bagaren är delansvarig för min diabetes eftersom han skulle anses som en langare om socker vore förbjudet. Men det blir bara långsökt och märkligt med såna exempel enligt mig.

    Jag anser med bestämdhet att endast den otrogne är ansvarig för sin otrohet och inte kan skylla på andra för den. Att börja prata om att ha blivit stulen eller manipulerad är definitivt att förminska sitt ansvar.

    Älskaren är som sagt ansvarig för att ha en relation med en upptagen persom och därmed medvetet försätta sig i en situation som kan ge en annan person stor sorg,. Älskaren är dock ej ansvarig eller delansvarig för den otrognes otrohet. Det är denne hekt och hållet ensam ansvarig för.

    Jag tror inte att det hjälper med fler exempel utan att vi helt enkelt tycker olika.
  • molly50
    Anonym (jag) skrev 2020-10-23 15:30:12 följande:
    Poängen var den att jag inte har något ansvar i otroheten och att jag endast ansvarar för mig själv och mina handlingar. Men i min mening gör jag ingenting mot honom - jag gör någonting med henne och det är en viktig distinktion enligt mig. Det är hon som bryter löften och sviker hans förtroende. Jag är ingen part i deras äktenskap. Jag har inte lovat honom att inte inleda en relation med hans fru.

    Sedan finns det, som dock är mindre relevant just nu, omständigheter kring det hela som påverkar relationerna. I mitt fall till exempel, skulle de inte fortsätta tillsammans även om inte jag var inblandad vilket är väldigt viktigt för egen del. Tyvärr gör det ju också att det gör det svårare att bara gå ifrån det  och vara med någon annan istället.

    Kontentan av det jag skriver är att det inte är jag som trasar sönder en annan människa, utan hans fru. Det är hon som har hela ansvaret. Jag kan dock önska att hon var ärlig med honom och berättade hur det ligger till så att han kan ta ett beslut utifrån det, men det är ingenting jag kan påverka. Det jag kan påverka är mig själv och om jag vill fortsätta träffa en gift kvinna eller inte, vilket jag vill. Vad hon gör får stå för henne.
    Det är helt riktigt att du är ansvarig för din del i situationen.
    Men det du verkar bortse ifrån är att du ju hjälper henne att bedra sin man när du fortsätter ligga med henne.
    Om hon ändå är på väg att lämna sin man,som du skriver,så kan du väl vänta på att hon gör det innan ni fortsätter träffas.
    Är det äkta känslor mellan er så kanske det är värt det?
    Eller vill du se en familj krossad pga något du har deltagit i?
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-23 16:15:56 följande:
    Nej, jag tycker väl inte att cykeln blir delansvarig om den blir stulen och en människa inte om hen blir kidnappad. Vad gäller otrohet anaer jag inte att det ha dla r om stöld och att användandet av det begreppet förminskar den otrognes ansvar och lägger över det på älskarinnan. Samma sak om man börjar använda begrepp som manipulation osv.

    Jag tror att det bara krånglar till det med alla dessa jämförelser och liknelser. Det är klart att man kan börja hävda att den lokale bagaren är delansvarig för min diabetes eftersom han skulle anses som en langare om socker vore förbjudet. Men det blir bara långsökt och märkligt med såna exempel enligt mig.

    Jag anser med bestämdhet att endast den otrogne är ansvarig för sin otrohet och inte kan skylla på andra för den. Att börja prata om att ha blivit stulen eller manipulerad är definitivt att förminska sitt ansvar.

    Älskaren är som sagt ansvarig för att ha en relation med en upptagen persom och därmed medvetet försätta sig i en situation som kan ge en annan person stor sorg,. Älskaren är dock ej ansvarig eller delansvarig för den otrognes otrohet. Det är denne hekt och hållet ensam ansvarig för.

    Jag tror inte att det hjälper med fler exempel utan att vi helt enkelt tycker olika.
    Det är inte Bjoer som krånglar till det, det är snarare du som undviker den verkliga frågan genom att förvandla det till något annat. Anledningen till att det bli krångligt och det tas upp exempel beror ju på att du medvetet förvränger frågan och får det hela tiden att handla om att du skulle vara den som är otrogen och inte om att du skulle vara DELAKTIG i otroheten.

    Och det är väl klart att du alltid kommer ha rätt när du påstår att det inte är du som är otrogen för det stämmer ju. Men det är ju INTE det som sagts utan det som sägs är att du DELTAR i någon annans otrohet INTE att det är du som skulle vara otrogen.

    Men så fort det påpekas så vänder du återigen frågan till att handla om att det är du skulle vara otrogen och så går det runt runt och runt. Och exemplen blir bara krångligare och krångligare.

    Ni tycker inte olika, för du svarar inte på frågan Bjoer ställer. Du svarar på något helt annat än det som frågas. Bjoer pratar om ansvar för att DELTA i en otrohet, du svarar på ansvar för att VARA den som är otrogen.
  • Vildbi
    Anonym (Anna-Maria) skrev 2020-10-19 15:10:55 följande:

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.


    Alla människor har en egen vilja och ingen människa ägs av någon annan.

    Dessutom är inte människan gjord för monogama förhållanden.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-23 17:15:24 följande:

    Det är inte Bjoer som krånglar till det, det är snarare du som undviker den verkliga frågan genom att förvandla det till något annat. Anledningen till att det bli krångligt och det tas upp exempel beror ju på att du medvetet förvränger frågan och får det hela tiden att handla om att du skulle vara den som är otrogen och inte om att du skulle vara DELAKTIG i otroheten.

    Och det är väl klart att du alltid kommer ha rätt när du påstår att det inte är du som är otrogen för det stämmer ju. Men det är ju INTE det som sagts utan det som sägs är att du DELTAR i någon annans otrohet INTE att det är du som skulle vara otrogen.

    Men så fort det påpekas så vänder du återigen frågan till att handla om att det är du skulle vara otrogen och så går det runt runt och runt. Och exemplen blir bara krångligare och krångligare.

    Ni tycker inte olika, för du svarar inte på frågan Bjoer ställer. Du svarar på något helt annat än det som frågas. Bjoer pratar om ansvar för att DELTA i en otrohet, du svarar på ansvar för att VARA den som är otrogen.


    Jag tycker att vi diskuterar ansvar, huruvida någon av parterna har ansvar för otroheten eller ej. Och då menar jag att endast den otrogne har ansvar för otroheten.

    Jag började som sagt att skriva att man inte kan vara otrogen och skylla på nån annan för otroheten. Då skrev du att man i te kan ha sex med någon annas partner och inte ta ansvar för det (typ) och jag svarade att var och en ansvarar fär sin egen handling men att den otrogne inte kan skylla på älskarinnan. Och du svarade då att man inte heller kan skylla på den otrogne att älskarinnan väljer att ha sex med honom och jag frågade om någon har påstått det. Så började vår diskussion på ett ungefär.

    Sen har Bjoer och jag diskuterat vidare kring (om jag fattat honom rätt) kring huruvda man kan answs delansvarig för andras handlingar och specifikt för andras otrohet.

    Så det jag diskuterat är ansvar för otroheten. Om vi diskuterat förbi varandra ber jag om ursäkt. Men jag anser alltså att den enda som är ansvarig för otroheten är den otrogne.

    Men jag förstår inte riktigt vad du menar nu. Attdu diskuterat huruvida älskarinnan deltar i den andres otrohet. Vad betyder det? Hon deltar ju i den aktivitet som innebär att han gör sig skyldig till otrohet, om det är det du menar.

    Men jag har som sagt diakuterat ansvar för otroheten. Menr det något annat du vill diskutera får du nog förtydliga dig, för jag förstår nog inte i så fall, om du upplever att jag vänder på frågan. För då har jag missupfattat frågan.
Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?