• Anonym (Anna-Maria)

    Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.

  • Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?
  • Anonym (Sara)
    Bjoer skrev 2020-11-12 13:26:53 följande:

    Hur går vännen bakom din rygg? Den har inte lovat att vara dig trogen. Den har inte lovat att inte ha sex med din partner. Du skriver att en vän försöker undvika att göra saker som gör dig ledsen men du har samtidigt skrivit att vara älskare inte sårar dig, utan det är din man som sårar. Så din vän som älskarinna till din man gör inget som gör dig ledsen. Det är ju din man som gör, enligt dig. Att inte berätta i förväg är inte att undanhålla något. Säg att de träffas på en fest, fattar trycke, har sex. När du sedan frågar hur festen var berättar din polare att hon låg med din man. Då har hon inte gått bakom ryggen på dig på något sätt. Så hur är det skillnad mot om en okänd hade gjort samma sak? Inga outtalade regler har brutits, vad jag kan se.


    Jag har sagt att en främmandw älskare inte sårar mig, eller det var i alla fall vad jag avsåg. Jag tror att det går att utläsa om man läser mina inlägg och försöker förstå dem.

    Självklart blir jag besviken på min vän om hon väljer att vara älskarinna till min man bakom min rygg. Visst har hon gjort det bakom min rygg. Att inte glra det bakom min rygg hade varit att berätta innan det händer.Men visst är det jystare om hon berättar det direkt det hänt än att hon fortsätter bakom min rygg.

    I inget av fallen anser jag att älskarinnan (vare sig hon är min vän eller ej) har något ansvar för otroheten. Är hon min vän har hon däremot ett ansvar för sin relation med mig och den relationen kan förstås få sina skråmor om hon missvårdar den.

    För mig är det självklart att det är skillnad på att ha en relation med en person och att inte ha det och att alla relationer innebär att man försöker vara lyhörd för varandras behov. Men om det inte är någon skillnad för dig kan jag nog inte förklara den skillnaden tyvärr.

    Men eftersom det är ansvar för otrobet som vi väl diskuterar så kanske det inte spelar nån roll. Jag anser inte att älskarinnan har ansvar för otroheten vare sig hon är min väninna eller ej. Så i amsvardrågan gällande ptroheten är det ingen som helst skillnad för mig om älskarinnan är min vän eller ej. Om vi ska gå tillbaka till den diskussionen.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (WTF) skrev 2020-11-12 17:23:17 följande:

    Precis. Om hon säger så så är ni antagligen inte vänner längre och då är det ju ok från din sida att hon ligger med din man, och du kommer bara att bli upprörd på din man då han är den enda som har skuld i detta.


    Du får nog förklara för jag förstår inte vad du menar.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Sara) skrev 2020-11-12 17:14:17 följande:
    Då är ju ingen otrogen så då handlar det ju inte om det.

    Att folk bryterupp och går vidare är förstås "helt ok". Sen ör det självklart så att man blir väldigt ledsen om ens förhållande tar slut. Men att man blir ledsen behöver ju inte innebära attnågon annan gjort något fel.

    Skulle hon uttrycka sig på det sätt du nämner skulle jag dock se det som väldigt oförskämt och okänsligt förstås. Och omskapa min bild av den personen rejält.

    Men som sagt då handlar det ju inte om otrohet längre och är väl en annan diskussion
    Precis, och då är du ju såklart inte sur på henne för att hon vill knulla din man och ni fortsätter vara vänner och även efter att hon gjort det så finns det ingen anledning att vara sur heller för hon har ju inget ansvar för ditt förhållande?

    Japp, om jag bryter benet själv så klandrar jag ingen annan än mig själv, om två personer däremot hjälps åt att knäcka mitt ben för att de kände för det så klandrar jag båda två. Det är väldigt stor skillnad på att skiljas UTAN svek och lögner och att skiljas pga svek och lögner.

    Varför skulle det göra om din bild av personen om personen inte gör något fel? Enligt dig är det ju bara den som är otrogen som gör fel och klandras?

    Varför är det oförskämt om personen inte gör fel eller har något ansvar för din relation? För att tycka någon är oförskämd måste ju personen gjort något man tycker är oförskämt och som man håller personen ansvarig för. Om personen bara deltagit i någon annans oförskämdhet så har ju personen inget ansvar för det enligt dig och då kan man ju inte påstå att hon är oförskämd? Hur kan hon vara oförskämd om det inte är hon som varit otrogen mot dig?
  • Anonym (Sara)
    Anonym (sådär) skrev 2020-11-12 17:40:28 följande:

    Precis, och då är du ju såklart inte sur på henne för att hon vill knulla din man och ni fortsätter vara vänner och även efter att hon gjort det så finns det ingen anledning att vara sur heller för hon har ju inget ansvar för ditt förhållande?

    Japp, om jag bryter benet själv så klandrar jag ingen annan än mig själv, om två personer däremot hjälps åt att knäcka mitt ben för att de kände för det så klandrar jag båda två. Det är väldigt stor skillnad på att skiljas UTAN svek och lögner och att skiljas pga svek och lögner.

    Varför skulle det göra om din bild av personen om personen inte gör något fel? Enligt dig är det ju bara den som är otrogen som gör fel och klandras?

    Varför är det oförskämt om personen inte gör fel eller har något ansvar för din relation? För att tycka någon är oförskämd måste ju personen gjort något man tycker är oförskämt och som man håller personen ansvarig för. Om personen bara deltagit i någon annans oförskämdhet så har ju personen inget ansvar för det enligt dig och då kan man ju inte påstå att hon är oförskämd? Hur kan hon vara oförskämd om det inte är hon som varit otrogen mot dig?


    Ja det är bara den som är otrogen som är ansvarig för otroheten. Det innebär jy inte att den andra personen inte kan ha gjort andra fel. Det finns ju fler svek och brister i relationer än just otrohet. För mig är det i te så att man endera är ansvarig för en otrohet eller så är ma felfri. Jag förstår inte riktigt den inställningen.

    Sen kan man ju bryta med en vän även om den inte har gjort fel för att situationen blir svår och jobbig, så det är ju inte så där svartvitt som det känns som att ni vill framatälla det.

    Om min vän och min man kom på att de var kära i varandra och blev tillsammans är det inte alls säkert att jag skulle fixa att vara vän med min kompis. Det skul,e förmodligen vara för jobbigt åtminstone så länge som jag hade känslor kvar för min man. Saker kan ju vara jobbiga utan att man anser att andra har skuld eller är ansvariga. Man kan tycka att en person inte har gjort fel och ändå bli ledsen och tycka att en situation är jobbig.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (sådär) skrev 2020-11-12 17:40:28 följande:

    Japp, om jag bryter benet själv så klandrar jag ingen annan än mig själv, om två personer däremot hjälps åt att knäcka mitt ben för att de kände för det så klandrar jag båda två. t ?


    Skillnaden mellan vår syn är just detta. Du ser otrohet som något som två personer gör tillsammans mot en tredje person. Jag ser otrohet som något som en person gör mot en annan.
  • Ess
    Anonym (WTF) skrev 2020-11-12 08:50:23 följande:
     Kan ju bero på att den som är otrogen inte längre finner förhållandet värt så mycket.
    Mest troligt är det så.
    Det kan också va att hen är trött på sin partner och är otrogen bara för att det inte ska bli en massa drama där partnern ska hålla fast och gnöla om att prova igen, hen kan ändra sig osv osv.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (sådär) skrev 2020-11-12 17:40:28 följande:

    Varför skulle det göra om din bild av personen om personen inte gör något fel? Enligt dig är det ju bara den som är otrogen som gör fel och klandras?

    Varför är det oförskämt om personen inte gör fel eller har något ansvar för din relation? För att tycka någon är oförskämd måste ju personen gjort något man tycker är oförskämt och som man håller personen ansvarig för. Om personen bara deltagit i någon annans oförskämdhet så har ju personen inget ansvar för det enligt dig och då kan man ju inte påstå att hon är oförskämd? Hur kan hon vara oförskämd om det inte är hon som varit otrogen mot dig?


    Kan du visa var jag påstått detta? Att det nedast är den som är otrogen som gjort fel?

    Vad som vore oförskämt i att säga till någon att man tänker "knulla din man" ? Behöver jag verkligen förklara det? Bara språkbruket är extremt oförskämt enligt mig. Om man ska berätta för någon att ,an tänkt inleda en relation med dennes partner är det rimligt att visa mer finkänslighet än så i hur man uttrycker sig, mer omtanke och medkänsla. Att inte ens försöka det är rejält oförskämt anser jag. Det är personens helt egna oförskämdhet, det är ju vännen som väljer att uttrycka sig så - ingen annan. Så det ha dlar ju inte om att delta i nån annans oförskämdhet. Det finsn väl fler sätt att vara oförskämd på än att vara otrogen?
  • Anonym (WTF)
    Anonym (Sara) skrev 2020-11-12 18:11:48 följande:
    Ja det är bara den som är otrogen som är ansvarig för otroheten. Det innebär jy inte att den andra personen inte kan ha gjort andra fel. Det finns ju fler svek och brister i relationer än just otrohet. För mig är det i te så att man endera är ansvarig för en otrohet eller så är ma felfri. Jag förstår inte riktigt den inställningen.

    Sen kan man ju bryta med en vän även om den inte har gjort fel för att situationen blir svår och jobbig, så det är ju inte så där svartvitt som det känns som att ni vill framatälla det.

    Om min vän och min man kom på att de var kära i varandra och blev tillsammans är det inte alls säkert att jag skulle fixa att vara vän med min kompis. Det skul,e förmodligen vara för jobbigt åtminstone så länge som jag hade känslor kvar för min man. Saker kan ju vara jobbiga utan att man anser att andra har skuld eller är ansvariga. Man kan tycka att en person inte har gjort fel och ändå bli ledsen och tycka att en situation är jobbig.
    På samma sätt kan jag hävda att din man inte gjort nåt fel.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Sara) skrev 2020-11-12 18:11:48 följande:
    Ja det är bara den som är otrogen som är ansvarig för otroheten. Det innebär jy inte att den andra personen inte kan ha gjort andra fel. Det finns ju fler svek och brister i relationer än just otrohet. För mig är det i te så att man endera är ansvarig för en otrohet eller så är ma felfri. Jag förstår inte riktigt den inställningen.

    Sen kan man ju bryta med en vän även om den inte har gjort fel för att situationen blir svår och jobbig, så det är ju inte så där svartvitt som det känns som att ni vill framatälla det.

    Om min vän och min man kom på att de var kära i varandra och blev tillsammans är det inte alls säkert att jag skulle fixa att vara vän med min kompis. Det skul,e förmodligen vara för jobbigt åtminstone så länge som jag hade känslor kvar för min man. Saker kan ju vara jobbiga utan att man anser att andra har skuld eller är ansvariga. Man kan tycka att en person inte har gjort fel och ändå bli ledsen och tycka att en situation är jobbig.
    Vad spelar det för roll om personen inte har något ansvar för er relation?
    Eller menar du att personen har ett ansvar för andra brister i er relation men inte själva otroheten?

    Och om personen inte har något ansvar för sitt deltagande i otroheten, hur man personen då ha gjort fel?

    Ja och det är väl precis vi sagt, om flera deltar i otroheten så är alla som var med ansvariga för det. Ingen av oss har sagt att det är den ena eller den andra, det vi säger är att det är kollektivt ansvar. Det är snarar DU som gör det till den ena eller den andra och menar att det bara är den ena som har något ansvar Så om du inte förstår resonemanget får du ju fråga dig själv för det är ju bara du och dina meningsfränder som påstår att det bara finns EN ansvarig.

    Så du menar att det är helt fel att ha känslor för någon men helt ok bara ligga för skojs skull? Så om din man och din kompis bara busknullar utan att ha några känslor för varandra, bara drar av sig brallorna för att de kände det för stunden så är det helt ok för det var inga känslor inblandade och din kompis gör inte fel, men om de fått känslor för varandra då är det fel och din kompis jättetaskig?
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Sara) skrev 2020-11-12 18:23:20 följande:
    Skillnaden mellan vår syn är just detta. Du ser otrohet som något som två personer gör tillsammans mot en tredje person. Jag ser otrohet som något som en person gör mot en annan.
    Japp, och det gör jag eftersom jag utgår ifrån fakta, dvs vilka som deltagit i att utföra en handling, den som är otrogen ligger ju inte med sig själv, han ligger med en annan person. Medan du utgår ifrån känsloargument där deltagande inte avgörs av själv handlingen utan av vad man känner.

    Och inte nog med det du gör ju även skillnad på en okänd person och en vän. Om det är en vän så är personen delaktig men inte om det är en okänd person. Återigen känsloargument.
Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?