• Anonym (Anna-­Maria)
    Mon 19 Oct 2020 15:10
    31217 visningar
    673 svar
    -5 +6
    673
    31217

    Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.

  • Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?
  • Anonym (klima­kterie­förnek­are)
    Fri 13 Nov 2020 16:36
    Anonym (WTF) skrev 2020-11-13 16:28:43 följande:
    Ja, det är verkligen intressant.

    Dock har jag vänner som drabbats av kopiös förnedring, men trots detta villigt ställer upp på att vara det perfekta skilda paret. De är så tillintetgjorda att de börjar be om nästa käftsmäll.
    Jag tror att kvinnor lättare än män sväljer sin stolthet för barnens skull- på gott och ont.

    Sen hindrar inte det att de rasar och förbannar när de är ensamma.
  • Anonym (sådär­)
    Fri 13 Nov 2020 16:47
    Anonym (klimakterieförnekare) skrev 2020-11-13 15:36:52 följande:
    Jag hade kunnat ha en affär med en upptagen person men aldrig någon med små barn. Det är för lågt även för mig.

    Tonårsbarn kan i alla fall själva resonera kring det som hänt och välja om de vill vara med föräldern som svikit eller inte.

    Jag tror att de som är otrogna inte tänker, mest. De lever i en bubbla och delar upp sitt liv, fast övertygade om att de aldrig blir upptäckta. Eller att det är bäst som det är, då de är ett bra team med sin partner i vardagen men inte får sex i tillräcklig omfattning.
    Absolut, I grunden handlar det nog om att ingen vill se sig själv som en egoist, alla vill ju se sig själva som schyssta, men samtidigt vill man ju kunna göra saker som är väldigt egoistiska vilket skapar en moralisk konflikt och den löser man genom att ljuga för sig själv och skapa en lite bubbla av självlögner kring sig själv där det blir möjligt att bete sig egoistisk och ändå vara en schysst person.

    Problemet är att självlögner bara funkar på en själv. När skiten träffar fläkten och självlögnerna sätts på prov så faller de ganska platt och då uppstår problem. Jag tror tex många förhållanden där det förekommit otrohet spricker inte pga otroheten i sig utan pga den som varit otrogen saknar förmåga att göra upp med sig själv. Istället gör man det lätt för sig och försöker få den som blivit bedragen att acceptera både otroheten och att man inte kan stå för den fullt ut och det funkar sällan bra.

    Tjejen eller killen som ligger med sin kompis partner vill inte heller se sig själv som en egoist utan som en schysst person och använder exakt samma bubbla av självlögner för att hantera sitt samvete. 
  • Anonym (klima­kterie­förnek­are)
    Fri 13 Nov 2020 17:02
    Anonym (sådär) skrev 2020-11-13 16:47:48 följande:
    Absolut, I grunden handlar det nog om att ingen vill se sig själv som en egoist, alla vill ju se sig själva som schyssta, men samtidigt vill man ju kunna göra saker som är väldigt egoistiska vilket skapar en moralisk konflikt och den löser man genom att ljuga för sig själv och skapa en lite bubbla av självlögner kring sig själv där det blir möjligt att bete sig egoistisk och ändå vara en schysst person.

    Problemet är att självlögner bara funkar på en själv. När skiten träffar fläkten och självlögnerna sätts på prov så faller de ganska platt och då uppstår problem. Jag tror tex många förhållanden där det förekommit otrohet spricker inte pga otroheten i sig utan pga den som varit otrogen saknar förmåga att göra upp med sig själv. Istället gör man det lätt för sig och försöker få den som blivit bedragen att acceptera både otroheten och att man inte kan stå för den fullt ut och det funkar sällan bra.

    Tjejen eller killen som ligger med sin kompis partner vill inte heller se sig själv som en egoist utan som en schysst person och använder exakt samma bubbla av självlögner för att hantera sitt samvete. 
    ....eller så har man inte den typen av samvete bara och är okej med att inte alltid vara en schysst person. Det är trots allt inte olagligt att ha en kärleksaffär.

    Jag t.ex. har låg agreeableness på femfaktorskalan och det är både en fördel och en nackdel. Jag inser att jag ibland gör människor illa men det bekymrar mig inte så mycket om jag inte måste hålla igång relationen för framtiden. Jag har genom livet försökt lära mig att bry mig mer om människor, och det går väl hyfsat.

    Jag inser även att andra ibland försöker göra mig illa, men de lyckas i regel dåligt eftersom man inte kan bli sårad av en person som man inte tar på allvar och inte bryr sig huruvida de lever eller dör. Men det fåtal människor som faktiskt vinner min respekt tar jag det mycket hårt om de ger mig kritik, för då vet jag att den är befogad.
  • Anonym (WTF)
    Fri 13 Nov 2020 17:11
    Anonym (klimakterieförnekare) skrev 2020-11-13 16:36:41 följande:
    Jag tror att kvinnor lättare än män sväljer sin stolthet för barnens skull- på gott och ont.

    Sen hindrar inte det att de rasar och förbannar när de är ensamma.
    Så kan det vara. Mina exempel är män, vars makor i åratal knullat andra tills det passade dem att bryta upp och starta om med kk'et.

    Lika taskigt vem det än drabbar.
  • Anonym (Sara)
    Fri 13 Nov 2020 17:15
    Anonym (sådär) skrev 2020-11-13 16:14:33 följande:

    Som sagt alla kan tycka vad de vill om moral eller ha egna värderingar så länge det handlar om åsikter och tankar. Ramarna för vad man får eller inte får GÖRA mot andra människor sätts kollektivt eftersom det påverkar andra än en själv. Och då kvittar det vad individen själv tycker som sina egna handlingar. Personen kommer dömas efter kollektivets moral inte sin personliga moral.

    När en persons värderingar avviker från kollektivets moraliska värderingar anses personen ha en avvikande moral och en risk för kollektivet. En avvikande moral kan även anses vara tecken på psykiska problem, som tex empatistörning, narcissism, etc.

    Japp det finns många saker som anses vara omoraliska förutom otrohet och deltagande i otrohet. Men att det finns andra omoraliska saker betyder inte att otrohet och deltagande i det blir rätt. Att ge någon en örfil blir inte rätt bara för att man hade kunnat kapa av huvudet istället.


    Jag förstår inte riktigt vad du vill åt med detta resonemamg.

    Självklart gäller lagstiftningen alla oavsett vad man har för privata åsikter.

    Och självklart kan det få konsekvenser om man gör något som flertalet anser etiskt inkorrekt.

    Är det någon som har ifrågasatt det?
  • Anonym (sådär­)
    Fri 13 Nov 2020 17:41
    Anonym (WTF) skrev 2020-11-13 16:28:43 följande:
    Ja, det är verkligen intressant.

    Dock har jag vänner som drabbats av kopiös förnedring, men trots detta villigt ställer upp på att vara det perfekta skilda paret. De är så tillintetgjorda att de börjar be om nästa käftsmäll.
    Nja, jag tror inte det bara handlar om att vara tillintetgjord. Jag tror att man oftast gör det för barnens skull. Man sväljer sin stolthet för att inte barnen ska drabbas.
    Jag har själv sett (hos vänner och bekanta som skilt sig) hur illa det kan gå åt andra hållet istället, där skilda föräldrar inte kan samarbeta och använder ungarna som slagträn mot varandra. Då känns inte att svälja sin stolthet som någon större uppoffring.

    Barnen är ju ganska ofta ovetandes om varför man skildes. Och den som varit otrogen vill ju sällan att barnen ska få veta och propagerar ju gärna för att allt ska hållas hemligt "för barnens skull". Rätt ofta inser personen själv inte hur fel han/hon agerat för man har byggt upp en fin liten bubbla av självlögner för att hantera sitt samvete.

    Sett från den andra sidan hamnar man i en knepig sits där man dels tycker barnen förtjänar att veta sanningen, men samtidigt vill man inte förstöra deras relation till sin mamma. Jag valde att inte berätta något för barnen, dels för att de var små när vi skildes och var för små för att förstå saker som sex och otrohet, och dels för att jag inte velat förstöra deras relation till sin mamma.

    Samtidigt har det många ggr varit rent bisarrt att se hur en person kan vara så cynisk. Barnens mamma kunde i början för sitt liv inte förstå varför jag inte ville vara vänner eller ha gemensamma kalas och jul... "vadå, vi kommer ju båda vara hemma till jul.. varför inte fira det gemensamt, det skulle vara jättekul för barnen?"
    Det var en riktigt WTF!?!? upplevelseDrömmer 
  • Anonym (sådär­)
    Fri 13 Nov 2020 17:42
    Anonym (klimakterieförnekare) skrev 2020-11-13 16:36:41 följande:
    Jag tror att kvinnor lättare än män sväljer sin stolthet för barnens skull- på gott och ont.

    Sen hindrar inte det att de rasar och förbannar när de är ensamma.
    Nejdå, jag är man och har svalt så mycket stolthet genom åren att jag borde väga 2 ton Flört
  • Anonym (klima­kterie­förnek­are)
    Fri 13 Nov 2020 17:49
    Anonym (sådär) skrev 2020-11-13 17:42:20 följande:
    Nejdå, jag är man och har svalt så mycket stolthet genom åren att jag borde väga 2 ton Flört
    Förlåt, jag vet att ni finns också och blir vanligare.

    Men i min lite äldre omgivning är det vanligen mannen som är boven. Både min egen far och min svärfar. Och min konfirmationspräst (!).

    För att bara nämna några.
  • Anonym (sådär­)
    Fri 13 Nov 2020 17:53
    Anonym (klimakterieförnekare) skrev 2020-11-13 17:02:24 följande:
    ....eller så har man inte den typen av samvete bara och är okej med att inte alltid vara en schysst person. Det är trots allt inte olagligt att ha en kärleksaffär.
    Nja, fast då skulle man ju inte ha ett sånt behov av att ta sitt agerande i försvar. Då säger man bara att , "ja det är inte så snyggt men jag bryr mig inte" och sen är det bra med det. Att man tar det i försvar och bedyrar att man inte gjort något fel tyder snarare på att man vet om att man agerat fel men inte riktigt vill se sig själv så.

    Japp det är lagligt, men man kommer fortfarande dömas av sin omgivning.
    Finns ju många saker som är lagliga men inte accepterade moraliskt.
  • Anonym (sådär­)
    Fri 13 Nov 2020 17:56
    Anonym (klimakterieförnekare) skrev 2020-11-13 17:49:37 följande:
    Förlåt, jag vet att ni finns också och blir vanligare.

    Men i min lite äldre omgivning är det vanligen mannen som är boven. Både min egen far och min svärfar. Och min konfirmationspräst (!).

    För att bara nämna några.
    Ja, otrohet var nog vanligare bland män förr och män var inte lika delaktiga i barnen förr, numera är män precis lika delaktiga i barnen och det nog snarare kvinnor som är otrogna oftare än män. Vilket iof inte är så förvånande eftersom kvinnor oftare utsätts för inviter.
Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?