Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Sant.
Jag gör som jag gör, oftast utan att förklara mig för någon. Men ibland är det intressant att fundera över vad som skiljer min bild från deras.

Fast detta är ju en tråd för diskussion. Man kan ju tycka att det är intressant att diskutera moral- och ansvarsfrågor helt enekelt för att man tycker attdet är ett intrrssant ämne. Eller för att man reagerade över ts intställ ing och efter det hamnat i fördjupade diskussioner om annat...

Jag har aldrig haften relation med en gift person eller själv varit otrogen, och jag har inget som helst intresse av det. Tyckerändå som jag tycker och attfrågan är intressant.

Ja snacka om att leva i en bubbla av inbillad perfektion.

Jamen klart man vill sitta och låtsas vara vän med den som krossat ens liv. Speciellt på jul. Jättekul för barnen. Jo, tjena.

Men du måste väl ändå ha funderat ibland hur mycket det är värt att svälja?

Står man inte upp för sig själv så förlorar man sin egen värdighet.

Ja,precis!  

Ja,det kan man verkligen undra.
Man säger att man inte vill såra genom att göra slut.
Men att vara otrogen är inga problem.

Håller med om att det är viktigt att stå upp för sig själv men det finns bra och dåliga sätt att göra det på sett ur barnens perspektiv. Det är oxå viktigt att skilja på sina egna känslor och barnens känslor, hur man själv ser på personen och hur barnen ser på personen. För mig är hon en väldigt egoistisk och falsk person, för barnen är hon en mamma som de älskar precis lika mycket som de älskar mig.

Har man inga gemensamma barn så är det lätt, man ber personen dra åt helvete och så pratar man aldrig mer. Har man barn blir det mer komplicerat för man behöver ju prata och samarbeta vare sig man vill det eller ej. Och oavsett hur arg och sårad man är så ska man ju försöka undvika att låta det gå ut över barnen. Så det blir en balansgång mellan att ha ett bra samarbete och dra skarpa gränser. Och det är i den balansgången man många ggr behöver bita sig i tungan och svälja sin stolthet. 

I början var den balansgången svår och jag ville mest be henne dra åt helvete och slippa ha kontakt med henne alls. men då var ju allt färskt och jag var sårad och förbannad. Men i takt med att jag läkte så blev det lättare och lättare. Vänner kommer vi aldrig bli och jag drar en skarp gräns mellan det som rör barnen och det som är privat, men samarbetet kring ungarna fungerar bra.

Poängen i det här är att det är en väldigt stor skillnad på att avsluta ett förhållande på ett värdigt sätt för då är det betydligt lättare att kunna ett fungerande samarbete kring barnen än om man skiljs åt som fiender. Lätt att barnen hamnar i kläm i ett smutsigt krig mellan föräldrarna.

Såna som du borde få medalj från staten. Det du har åstadkommit för dina barns bästa hade jag aldrig klarat. Jag hoppas verkligen dina barn får veta sanningen en dag så de förstår vilken hjälte du är.

Tack, men jag tror inte jag är ensam om det, det är nog sånt ganska många  föräldrar som skiljer sig på det sättet går igenom. Jag känner både kvinnor och män som fått svälja betydligt mer skit än jag gjort. Mitt har ex trotts sina brister och sin otrohet alltid varit en bra mamma som satt barnen först och vårt samarbete har fungerat bra. Andra jag känner som skiljt sig har haft det betydligt tuffare. Att svälja sin stolthet då och då känns ett ganska litet pris att betala för att kidsen ska få en trygg tillvaro, skilsmässor tar hårt på barn och uppväxttiden är väldigt avgörande för vilka slags människor de kommer bli.

Jag har hittills valt att inte berätta något för de var för små för att förstå när vi skildes, nu är de större och skulle förstå men jag har valt att inte berätta för att inte förstöra deras relation till sin mamma. Men om de skulle fråga så kommer jag inte ljuga för dem utan säga sanningen.

Du gör ju det när du gör skillnad på att delta i att bedra en okänd person och delta i att bedra en vän. Hade otrohet varit olagligt så hade du åkt dit på det i båda fallen vilket betyder att ansvaret för din medverkan finns där oavsett vad för slags relation du har till den drabbade.

Det har ju flera här försökt förklara för dig med diverse exempel men det verkar ju inte gå in.

Det beror ju på hur man ser på det. Jag gör ingen skillnad på "delta i nån annans otrohet" i något av fallen. Jag tycker inte man har någit ansvar för otroheten i något av fallen. Så där gör jag i gen skillnad alls.

Däremot har man nu ett ansvar för sin egen relation med sin vän. (Inte för partnens relation utan bara för sin egen relation med vännen). Det är det ju skillnad på vilket ansvar man har gentemot en vän och en främling rent generellt. En vänskap innebär ju vissa (oskrivna överenskommelser) som att man hör av sig till varandra, frågar varandra om råd, är ärliga och inte går bakom ryggen på varandra osv.

En sån relation har du ju inte med en främling. Du kan ju inte gå bakom ryggen på någon som du inte har nån som helst relation till eller kontakt med. Du förvänyar dig inte att en främling som du inte vet vem det är ska bjuda dig sin födelsedagsfest, men du blir ledsen om din vän inte bjuder dig osv. Det är om man beter sig illa i sin egen vänskapsrelation som jag anser att man har ett ansvar för sin egen relation med sin vön och sitt eget beteende. Man har ett ansvar att bjuda sin vän på kalaset, inte luras och ljuga osv.

Så jag anser alltså inte att vännen har ett större ansvar för otroheten än vad hen haft om hen vore en främling. Där gör jag ingen skillnad alls. Där verkar du ha missförstått vad jag skriver.

Hur lagstiftningen skulle se ut beror ju på vad för lag det gäller. Handlar det om kontraktsbrott skulle knappast den nya partnern anses ansvarig. Men jag ser inte relevansenn i att diskuera brott. Det är ju uppenbart att ingen av oss är expert på hur man skriver lagar.

Jag gör ingen skillnad i att delta i att bedra en okänd person och en vän. Jag anser att den okända personen i fallet med otrohet inte bedrar någon, medan vännen ju bedrar sin vän om hen går bakom vännens rygg. På samma sättsom en singelperson inte bedrar någon när denne skaffar en relation eftersom den inte har nån att bedra har den okända älskarinnan heller ingen att bedra, medan vännen ju har det (sin vän). Otroheten är ingen av älskarinnorna ansvariga eller delansvariga för.