Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Det handlar inte om att inte kunna fatta beslut, det handlar om att man inte kan styra attraktion. Det är inte ett val att bli attraherad av någon.

Folk pratar här som om människor skulle vara någon slags perfekt rationell varelse utan känslor, instinkter eller brister. Frestelser exiterar och vissa faller lättare för dem än andra. Om man aktivt går in för att förföra någon som är gift är man ett svin, oavsett om den är den andra som har lovat något.

Nyttigt att läsa ts då det ligger mycket i det. Samtidigt har väl alla par drömmar och planer för framtiden som man egentligen inte vet något om... Man kanske går skilda vägar av andra anledningar.

Jag är kär i en gift man, jag känner hans fru, och funderar mycket i dessa banor. Ska jag bara lägga ner? Ska jag hålla mig ifrån honom och se om han lämnar? Kan jag möta hans (ex)fru i affären och känna mig nöjd med att han är min? Vill jag verkligen ha honom eller är det bekräftelse jag trånar efter?

Jag har vänt och vritt på tankarna massor av gånger men den här mannen är min själsfrände. Om han då vill vara med mig i framtiden, ska jag backa för hans frus skull?

Det handlar inte om att inte kunna fatta beslut, det handlar om att man inte kan styra attraktion. Det är inte ett val att bli attraherad av någon.

Folk pratar här som om människor skulle vara någon slags perfekt rationell varelse utan känslor, instinkter eller brister. Frestelser exiterar och vissa faller lättare för dem än andra. Om man aktivt går in för att förföra någon som är gift är man ett svin, oavsett om den är den andra som har lovat något.

Alltså, ja och nej. Det beror ju på vem som är drivande och hur drivande den är. Klassiskt exempel är väl dörrknackande dammsugarförsäljare som säljer dammsugare för 40 tusen till pensionerade änklingar genom att charma dem. Dammsugare de absolut inte behöver och aldrig skulle köpt om inte försäljaren hade varit så påtryckande, charmig och manipulativ. Ja, de är ansvariga för sitt beslut men få skulle nog argumentera för att försäljaren inte har något delansvar alls.

Samma gäller vid alla interaktioner människor emellan. Du kan påverka den andras beslut med olika metoder och vissa är mer lättpåverkade än andra. Är man drivande så anser jag att man är delansvarig för beslut den andra tar.

Man kanske kan säga att jag har stulit någons man. Och nej, jag har inte det minsta dåligt samvete för det. När jag träffade min nuvarande man var han sambo. Han hade då levt i flera år med en kvinna som misshandlade honom psykiskt. Han var så nedbruten och olycklig att han hade självmordstankar. Han hade velat lämna henne i flera år, men hon hade förstört hans självkänsla så till den grad att han inte klarade av det. Han hade vid flertalet tillfällen talat om för henne att han inte älskade henne och att de var helt fel för varandra, men det lyssnade hon naturligtvis inte på. Hon tyckte nog att det var bekvämt att bli försörjd och slippa sköta hushållet. Dessutom gillade hon nog att ha en partner som var så snäll att han lät sig bli kontrollerad. Två veckor efter att han och jag haft sex första gången gjorde han slut med henne. Så ja, han var väl otrogen mot henne i två veckor. Men jag är övertygad om att om han inte hade träffat mig, så hade han inte funnit styrkan att lämna henne. Då hade de med största sannolikhet fortfarande varit tillsammans och han hade fortfarande gått omkring med självmordstankar. Om han inte varit död redan.

Det var för övrigt han som tog kontakt med mig och var mest flörtig och drivande i början.

De har inga barn ihop.