Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

    Mån 19 okt 2020 15:10 Läst 0 gånger Totalt 673 svar
    Anonym (Anna-­Maria)
    Visa endast
    Mån 19 okt 2020 15:10 -5 +6

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.

  • Tis 20 okt 2020 11:15 #51

    Ts, du skriver att mannen sällan är ensam drivande, och det stämmer. Men det räcker väl med att båda är drivande för att det ska vara mer hans fel än hennes, eftersom han är den otrogna? Sen är det inte snyggt att ge sig på upptagna, men otrogna är sällan helt passiva. Och varför diskuteras bara otrogna män?

  • Tis 20 okt 2020 11:21 #52 +3
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-20 09:45:20 följande:
    Självklart är man ansvarig för sina egna handlingar.

    Men den som bryter mot ett löfte (den otrogne) får ju stå för att hen brutit löftet själv och kan inte skylla det på att någon annan var flirtig, manipulativ och annat som nämndes.

    Den som har en relation med en gift man eller kvinna är givetvis själv ansvarig för sitt val, men inte för den otrognes val. Man ansvarar var och en för sin egen handling.
    Alltså, ja och nej. Det beror ju på vem som är drivande och hur drivande den är. Klassiskt exempel är väl dörrknackande dammsugarförsäljare som säljer dammsugare för 40 tusen till pensionerade änklingar genom att charma dem. Dammsugare de absolut inte behöver och aldrig skulle köpt om inte försäljaren hade varit så påtryckande, charmig och manipulativ. Ja, de är ansvariga för sitt beslut men få skulle nog argumentera för att försäljaren inte har något delansvar alls.

    Samma gäller vid alla interaktioner människor emellan. Du kan påverka den andras beslut med olika metoder och vissa är mer lättpåverkade än andra. Är man drivande så anser jag att man är delansvarig för beslut den andra tar.
  • Anonym (sådär­)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 11:30 #53 +2
    Anonym (.) skrev 2020-10-20 10:43:15 följande:
    Det är ungefär det man skriver. Mannen (alltid mannen) är ett AS. Punkt.
    Sen sägs det inget mer.

    Sen följer alltid horribelt mycket hatinlägg mot älskarinnan (alltid kvinna) för att hon inte tar sitt ansvar för mannens brister och fel.

    För det är så att man aldrig har ansvar för andras relationer. Det alldeles oavsett om det handlar om otrohet eller en arbetsgivare som ger någon sparken som får sin relation kraschad pga taskig ekonomi.
    Man har aldrig någonsin ansvar för sin mammas relation med pappan även om man varit ett extremt jobbigt barn som inte gav föräldrarna något som helst livsrum och egentid.
    Otrohet är inget specialfall där man ska ansvara för sig själv och hundra människor till.
    Var och en tar ansvar för sin egen relation.

    Sverige är inte ett dugg jämställt. Inte det minsta.
    Tja, om man kritiserar BÅDE mannen (kallar honom för ett AS) OCH älskarinnan som valde att delta i asets bedrägeri så har man ju lagt ansvaret där det bör, på bådas ansvar för sina handlingar. 

    Att man inte har ett ansvar för andras relationer är nog alla medvetna om, Men frågan handlar inte om att ha ansvar för andras relationer utan om att ha ett ansvar för sina egna handlingar och vad man medvetet väljer att delta i. Mannen ansvarar för sin otrohet och älskarinna  ansvarar för sitt deltagande.

    Precis som det är fel att lägga skulden för hans otrohet på älskarinnan så är det precis lika fel att lägga skulden för hennes deltagande på honom.

    Jodå, Sverige är väldigt jämställd i ordets verkliga bemärkelse. Dvs lika för båda könen. Att vissa sen inte riktigt förstått vad jämställhet är och tror att jämställdhet är detsamma som förmåner, tolkningsföreträde och ansvarsfrihet för det egna könet är en helt annan sak.
  • Tis 20 okt 2020 11:31 #54
    Bjoer skrev 2020-10-20 11:21:39 följande:
    Alltså, ja och nej. Det beror ju på vem som är drivande och hur drivande den är. Klassiskt exempel är väl dörrknackande dammsugarförsäljare som säljer dammsugare för 40 tusen till pensionerade änklingar genom att charma dem. Dammsugare de absolut inte behöver och aldrig skulle köpt om inte försäljaren hade varit så påtryckande, charmig och manipulativ. Ja, de är ansvariga för sitt beslut men få skulle nog argumentera för att försäljaren inte har något delansvar alls. Samma gäller vid alla interaktioner människor emellan. Du kan påverka den andras beslut med olika metoder och vissa är mer lättpåverkade än andra. Är man drivande så anser jag att man är delansvarig för beslut den andra tar.

    Jämställer du otrogna män med skröpliga pensionärer som inte förstår bättre eller bara är glada över lite sällskap? Självklart kan alla falla för frestelser och alla kan bli manipulerade. Men det gäller ju i så fall älskarinnan också. Hon kanske inte kunde stå emot? Han var så snygg och charmig... Vem som manipulerar vem, och vem som är drivande, varierar ju.
  • Tis 20 okt 2020 11:34 #55 +1
    Bjoer skrev 2020-10-20 11:02:55 följande:

    Det handlar inte om att inte kunna fatta beslut, det handlar om att man inte kan styra attraktion. Det är inte ett val att bli attraherad av någon.

    Folk pratar här som om människor skulle vara någon slags perfekt rationell varelse utan känslor, instinkter eller brister. Frestelser exiterar och vissa faller lättare för dem än andra. Om man aktivt går in för att förföra någon som är gift är man ett svin, oavsett om den är den andra som har lovat något.


    Även om man attraheras av nån så är det ett val att agera på attraktionen eller inte. De flesta lär sig att inte agera på alla Impulser nån gång i femårsåldern...
  • Anonym (Anki)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 11:38 #56
    Anonym (Vill ha en gift man) skrev 2020-10-19 20:59:52 följande:

    Nyttigt att läsa ts då det ligger mycket i det. Samtidigt har väl alla par drömmar och planer för framtiden som man egentligen inte vet något om... Man kanske går skilda vägar av andra anledningar.

    Jag är kär i en gift man, jag känner hans fru, och funderar mycket i dessa banor. Ska jag bara lägga ner? Ska jag hålla mig ifrån honom och se om han lämnar? Kan jag möta hans (ex)fru i affären och känna mig nöjd med att han är min? Vill jag verkligen ha honom eller är det bekräftelse jag trånar efter?

    Jag har vänt och vritt på tankarna massor av gånger men den här mannen är min själsfrände. Om han då vill vara med mig i framtiden, ska jag backa för hans frus skull?


    Men om du är hans själsfrände, varför är han då inte med dig? Bara där lyser varningslampan.

    Såklart man kan bli kära i varandra även om man är gift. Ibland är vi inte alltid gifta eller ihop med rätt. MEN då borde han ju direkt lämna henne för dig eller hur?

    Men ofta verkar de här mannen vilja ha kvar sin fru och familj och bara knulla vid sidan av eller ha en attraktion utöver äktenskapet. Och så länge du föder honom med detta, varför ska han då välja när han kan ha kakan och äta den hel?

    Det är antingen eller som gäller. Vem vill han ha av er? För ha kan inte ha båda
  • Anonym (Anki)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 11:49 #57 +1
    Bjoer skrev 2020-10-20 11:02:55 följande:

    Det handlar inte om att inte kunna fatta beslut, det handlar om att man inte kan styra attraktion. Det är inte ett val att bli attraherad av någon.

    Folk pratar här som om människor skulle vara någon slags perfekt rationell varelse utan känslor, instinkter eller brister. Frestelser exiterar och vissa faller lättare för dem än andra. Om man aktivt går in för att förföra någon som är gift är man ett svin, oavsett om den är den andra som har lovat något.


    Fast detta händer väl mer eller mindre alla? Vi lever längre och är gifta en längre tid än våra förfäder, såklart vi någon gång under livet kommer känna en önskan eller längtan för något nytt och spännande. Känna attraktion för andra?

    Men vi är faktiskt rationella varelser. Inte perfekta, men vi har ett ansvar. Och är man i en relation och speciellt om man har barn då har man också ett ansvar som är större än det egna jaget.

    Om man har en kass relation- lämna den.

    Men om man har det bra och enbart saknar lite spänning i livet, då bör man ta sig en funderare om det är värt att tex förstöra sina barns tillvaro för lite spänning. Att göra ett sådant val säger nog mycket mer om personens prioriteringar i livet än själva attraktionen. Då är man en egoröv som anser att de egna behoven får före dem man säger sig älska mest.
  • Anonym (@)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 11:54 #58 -2 +1

    Man kanske kan säga att jag har stulit någons man. Och nej, jag har inte det minsta dåligt samvete för det. När jag träffade min nuvarande man var han sambo. Han hade då levt i flera år med en kvinna som misshandlade honom psykiskt. Han var så nedbruten och olycklig att han hade självmordstankar. Han hade velat lämna henne i flera år, men hon hade förstört hans självkänsla så till den grad att han inte klarade av det. Han hade vid flertalet tillfällen talat om för henne att han inte älskade henne och att de var helt fel för varandra, men det lyssnade hon naturligtvis inte på. Hon tyckte nog att det var bekvämt att bli försörjd och slippa sköta hushållet. Dessutom gillade hon nog att ha en partner som var så snäll att han lät sig bli kontrollerad. Två veckor efter att han och jag haft sex första gången gjorde han slut med henne. Så ja, han var väl otrogen mot henne i två veckor. Men jag är övertygad om att om han inte hade träffat mig, så hade han inte funnit styrkan att lämna henne. Då hade de med största sannolikhet fortfarande varit tillsammans och han hade fortfarande gått omkring med självmordstankar. Om han inte varit död redan.

    Det var för övrigt han som tog kontakt med mig och var mest flörtig och drivande i början.

    De har inga barn ihop.

  • Anonym (Sara)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 11:58 #59
    Bjoer skrev 2020-10-20 11:21:39 följande:

    Alltså, ja och nej. Det beror ju på vem som är drivande och hur drivande den är. Klassiskt exempel är väl dörrknackande dammsugarförsäljare som säljer dammsugare för 40 tusen till pensionerade änklingar genom att charma dem. Dammsugare de absolut inte behöver och aldrig skulle köpt om inte försäljaren hade varit så påtryckande, charmig och manipulativ. Ja, de är ansvariga för sitt beslut men få skulle nog argumentera för att försäljaren inte har något delansvar alls.

    Samma gäller vid alla interaktioner människor emellan. Du kan påverka den andras beslut med olika metoder och vissa är mer lättpåverkade än andra. Är man drivande så anser jag att man är delansvarig för beslut den andra tar.


    Jag tycker att det beror på sammanhang.

    Det är klart att det kan finnas något sammanhang där en gift man eller kvinna blir lurad/manipulerad till att vara otrogen (tex om man befinner sig i beroendeställning eller liknande) men i normalfallet är det inte så

    Jag tycker inte riktigt att jämförelsen håller på ett generellt plan.

    Så om vi inte diskuterar extremfall håller jag inte med om att en otrogen kan skylla på sin älskare/älskarinna för att hen är otrogen. Men visst kan det finnas sådana apecifika fall
  • Anonym (sådär­)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 12:01 #60
    Anonym (@) skrev 2020-10-20 11:54:29 följande:

    Man kanske kan säga att jag har stulit någons man. Och nej, jag har inte det minsta dåligt samvete för det. När jag träffade min nuvarande man var han sambo. Han hade då levt i flera år med en kvinna som misshandlade honom psykiskt. Han var så nedbruten och olycklig att han hade självmordstankar. Han hade velat lämna henne i flera år, men hon hade förstört hans självkänsla så till den grad att han inte klarade av det. Han hade vid flertalet tillfällen talat om för henne att han inte älskade henne och att de var helt fel för varandra, men det lyssnade hon naturligtvis inte på. Hon tyckte nog att det var bekvämt att bli försörjd och slippa sköta hushållet. Dessutom gillade hon nog att ha en partner som var så snäll att han lät sig bli kontrollerad. Två veckor efter att han och jag haft sex första gången gjorde han slut med henne. Så ja, han var väl otrogen mot henne i två veckor. Men jag är övertygad om att om han inte hade träffat mig, så hade han inte funnit styrkan att lämna henne. Då hade de med största sannolikhet fortfarande varit tillsammans och han hade fortfarande gått omkring med självmordstankar. Om han inte varit död redan.

    Det var för övrigt han som tog kontakt med mig och var mest flörtig och drivande i början.

    De har inga barn ihop.



    Ja, tänka sig att ALLA otrogna as alltid är "psykiskt misshandlade" av sin ondskefulla partner och mår hur dåligt som helst att de ALLTID rättfärdigar deras svek. Och den som väljer att ligga med ett sånt stackars vrak alltid bara gör mänskligheten en tjänst.

    Det är ju inte så förvånande att du inte känner något samvete när du är så otroligt bra på att rättfärdiga ditt eget och "vrakets" agerande.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll