Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

    Mån 19 okt 2020 15:10 Läst 0 gånger Totalt 673 svar
    Anonym (Anna-­Maria)
    Visa endast
    Mån 19 okt 2020 15:10 -5 +6

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.

  • Anonym (sådär­)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 12:08 #61
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-20 11:58:58 följande:
    Jag tycker att det beror på sammanhang.

    Det är klart att det kan finnas något sammanhang där en gift man eller kvinna blir lurad/manipulerad till att vara otrogen (tex om man befinner sig i beroendeställning eller liknande) men i normalfallet är det inte så

    Jag tycker inte riktigt att jämförelsen håller på ett generellt plan.

    Så om vi inte diskuterar extremfall håller jag inte med om att en otrogen kan skylla på sin älskare/älskarinna för att hen är otrogen. Men visst kan det finnas sådana apecifika fall
    Fast det är ju inte extremfall. ALLA parrelationer börjar med attraktion och det säger väl sig självt att ju mer man lockar desto större kommer frestelsen bli. Det är väl själva syftet med att locka öht, eller?

    Att det är omoralisk att vara otrogen och att det är personens eget val är vi nog alla överens om. Men frågan är om det är moraliskt korrekt att öht försöka locka någon till otrohet när man vet vad det innebär för personens familj?

    Om man själv tycker otrohet är fel och man själv aldrig skulle vilja utsättas för det, varför försöker man locka någon annan till det? Varför låter man bara inte bli personen?
  • Anonym (@)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 12:11 #62
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-20 12:01:49 följande:

    Ja, tänka sig att ALLA otrogna as alltid är "psykiskt misshandlade" av sin ondskefulla partner och mår hur dåligt som helst att de ALLTID rättfärdigar deras svek. Och den som väljer att ligga med ett sånt stackars vrak alltid bara gör mänskligheten en tjänst.

    Det är ju inte så förvånande att du inte känner något samvete när du är så otroligt bra på att rättfärdiga ditt eget och "vrakets" agerande.


    Så du menar att psykisk misshandel överhuvudtaget inte förekommer i relationer? Du menar att jag ljuger om hur hon behandlade honom och att han hade självmordstankar? Du har inte den blekaste aning om hur de hade det.
  • Tis 20 okt 2020 12:17 #63
    Anonym (.) skrev 2020-10-20 11:14:51 följande:
    Det handlar om att fatta beslut. Man tar beslut att agera på sina känslor. Du gör det liksom lustmördaren.
    I bägge fallen kan  man med all rätt kräva att människan fattar vettiga beslut oavsett vad den känner.

    För annars är man slav under sina känslor och kan omöjligen ta ansvar för något så fort känslor är inblandade (och det är de i princip alltid).

    Den som flirtar med en upptagen må ha sviktande moral men den som faller för frestelsen är den som begår felet. Inte den som förför (den har ju bara följt sina känslor)...
    Alternativen är inte slav under sina känslor eller komplett rationell. Sanningen ligger där emellan nånstans.

    Om man har sviktande moral när man flörtar med någon upptagen så gör man fel. Det är det som sviktande moral innebär...
  • Anonym (Sara)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 12:17 #64
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-20 12:08:45 följande:

    Fast det är ju inte extremfall. ALLA parrelationer börjar med attraktion och det säger väl sig självt att ju mer man lockar desto större kommer frestelsen bli. Det är väl själva syftet med att locka öht, eller?

    Att det är omoralisk att vara otrogen och att det är personens eget val är vi nog alla överens om. Men frågan är om det är moraliskt korrekt att öht försöka locka någon till otrohet när man vet vad det innebär för personens familj?

    Om man själv tycker otrohet är fel och man själv aldrig skulle vilja utsättas för det, varför försöker man locka någon annan till det? Varför låter man bara inte bli personen?


    Det är extremfall att manipulera någon till sex likt exemplet som Bjier drog om dammsugarförsäljare. Jag antar att man då hamnar på gränsen till sexualbrott, likt dammsugarförsäljaren kan hamna på gränsen till annan brottslighet. Känns inte som otroheten är det stora problemet i ett sådant extremfall.
  • Anonym (sådär­)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 12:18 #65
    Anonym (Anki) skrev 2020-10-20 11:49:03 följande:
    Fast detta händer väl mer eller mindre alla? Vi lever längre och är gifta en längre tid än våra förfäder, såklart vi någon gång under livet kommer känna en önskan eller längtan för något nytt och spännande. Känna attraktion för andra?

    Men vi är faktiskt rationella varelser. Inte perfekta, men vi har ett ansvar. Och är man i en relation och speciellt om man har barn då har man också ett ansvar som är större än det egna jaget.

    Om man har en kass relation- lämna den.

    Men om man har det bra och enbart saknar lite spänning i livet, då bör man ta sig en funderare om det är värt att tex förstöra sina barns tillvaro för lite spänning. Att göra ett sådant val säger nog mycket mer om personens prioriteringar i livet än själva attraktionen. Då är man en egoröv som anser att de egna behoven får före dem man säger sig älska mest.
    Absolut, alla kan känna attraktion för andra men man behöver ju inte agera på det. Och precis som en person som tycker någon annan än sin partner är attraktiv kan låta bli att agera på det av hänsyn till sin familj så kan väl även den som blir attraherad av en upptagen person låta bli att agera på det av hänsyn till personens familj?

    Varför ställs det inte lika stora krav på rationellt tänkande och ansvarstagande på båda parter? 

    Varför är det fel att bedra någon men helt ok locka någon till och/eller delta i att bedra någon?
  • Tis 20 okt 2020 12:22 #66
    fornminne skrev 2020-10-20 11:31:42 följande:

    Jämställer du otrogna män med skröpliga pensionärer som inte förstår bättre eller bara är glada över lite sällskap? Självklart kan alla falla för frestelser och alla kan bli manipulerade. Men det gäller ju i så fall älskarinnan också. Hon kanske inte kunde stå emot? Han var så snygg och charmig... Vem som manipulerar vem, och vem som är drivande, varierar ju.
    Ja, det varierar. Det är lite det som är poängen.
    Drottningen1970 skrev 2020-10-20 11:34:21 följande:
    Även om man attraheras av nån så är det ett val att agera på attraktionen eller inte. De flesta lär sig att inte agera på alla Impulser nån gång i femårsåldern...
    Gör de? Är det därför vi inte ser några otrohetsaffärer alls, inga spelmissbrukare, ingen som är beroende av rökning, ingen som impulsköper saker de egentligen inte behöver, ingen som blir överviktig för att de inte kan låta bli chipspåsen och ingen som gör dumma saker de får ångra senare. Kom igen nu, både du och jag vet att verkligheten inte fungerar så.
  • Anonym (sådär­)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 12:24 #67
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-20 12:17:58 följande:
    Det är extremfall att manipulera någon till sex likt exemplet som Bjier drog om dammsugarförsäljare. Jag antar att man då hamnar på gränsen till sexualbrott, likt dammsugarförsäljaren kan hamna på gränsen till annan brottslighet. Känns inte som otroheten är det stora problemet i ett sådant extremfall.
    Nej det är inte alls extremfall. Manipulation är när man försöker få någon att göra något man själv önskar. Exakt HUR man gör det varierar såklart efter person och situation men manipulation ÄR det oavsett.

    Att flirta med någon för att locka personen till sex eller en relation är precis lika mycket manipulation som att försöka få en gamling att köpa en dammsugare. I båda fallen försöker man få personen att agera som man själv vill och i båda fallen gör man det för egen vinnings skull och struntar i vilka konsekvenser det får för andra.
  • Anonym (Sara)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 12:26 #68
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-20 12:24:16 följande:

    Nej det är inte alls extremfall. Manipulation är när man försöker få någon att göra något man själv önskar. Exakt HUR man gör det varierar såklart efter person och situation men manipulation ÄR det oavsett.

    Att flirta med någon för att locka personen till sex eller en relation är precis lika mycket manipulation som att försöka få en gamling att köpa en dammsugare. I båda fallen försöker man få personen att agera som man själv vill och i båda fallen gör man det för egen vinnings skull och struntar i vilka konsekvenser det får för andra.


    Jag anser inte att en vanlig flirt med en vuxen frisk jämbörig person på något sätt kan kallas för manipulation.

    Menar du att alla människor som någon gång haft en partner har manipulerat denna?
  • Anonym (sådär­)
    Visa endast
    Tis 20 okt 2020 12:27 #69
    Bjoer skrev 2020-10-20 12:22:03 följande:
    Ja, det varierar. Det är lite det som är poängen.
    Drottningen1970 skrev 2020-10-20 11:34:21 följande:
    Även om man attraheras av nån så är det ett val att agera på attraktionen eller inte. De flesta lär sig att inte agera på alla Impulser nån gång i femårsåldern...
    Gör de? Är det därför vi inte ser några otrohetsaffärer alls, inga spelmissbrukare, ingen som är beroende av rökning, ingen som impulsköper saker de egentligen inte behöver, ingen som blir överviktig för att de inte kan låta bli chipspåsen och ingen som gör dumma saker de får ångra senare. Kom igen nu, både du och jag vet att verkligheten inte fungerar så.
    Exakt, för att inte tala om all den manipulation vi alla utsätts för dagligen när man genom reklam försöker oss få att köpa saker. 
  • Tis 20 okt 2020 12:31 #70 +1
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-20 11:58:58 följande:
    Jag tycker att det beror på sammanhang.

    Det är klart att det kan finnas något sammanhang där en gift man eller kvinna blir lurad/manipulerad till att vara otrogen (tex om man befinner sig i beroendeställning eller liknande) men i normalfallet är det inte så

    Jag tycker inte riktigt att jämförelsen håller på ett generellt plan.

    Så om vi inte diskuterar extremfall håller jag inte med om att en otrogen kan skylla på sin älskare/älskarinna för att hen är otrogen. Men visst kan det finnas sådana apecifika fall
    Jag menar inte heller att man kan skylla helt på den personen. Jag menar att om den är drivande har den ett delansvar för de negativa konsekvenserna för alla andra. Vissa är aldrig otrogna för att de har bra impulskontroll och vissa är aldrig otrogna för att de hade turen att aldrig hamna i en situation där det fanns något som lockade tillräckligt mycket. Det spelar ingen roll för personens partner och barn vilket av dessa ovan som gäller, i båda fallen är man trogen och livet flyter (förhoppningsvis) på lyckligt. Så om man medvetet utsätter någon för frestelser som man vet kan förstöra livet för inte bara den personen utan också dens familj, så är man absolut delansvarig. Notera, DEL-ansvarig.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll