• Anonym (Anna-­Maria)
    Mon 19 Oct 2020 15:10
    30391 visningar
    673 svar
    -5 +6
    673
    30391

    Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.

  • Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?
  • Anonym (Sara)
    Tue 20 Oct 2020 12:40
    #71
    Bjoer skrev 2020-10-20 12:31:34 följande:

    Jag menar inte heller att man kan skylla helt på den personen. Jag menar att om den är drivande har den ett delansvar för de negativa konsekvenserna för alla andra. Vissa är aldrig otrogna för att de har bra impulskontroll och vissa är aldrig otrogna för att de hade turen att aldrig hamna i en situation där det fanns något som lockade tillräckligt mycket. Det spelar ingen roll för personens partner och barn vilket av dessa ovan som gäller, i båda fallen är man trogen och livet flyter (förhoppningsvis) på lyckligt. Så om man medvetet utsätter någon för frestelser som man vet kan förstöra livet för inte bara den personen utan också dens familj, så är man absolut delansvarig. Notera, DEL-ansvarig.


    Men om älsksren/älskrinnan inte ser det på det sättet då? Utan är helt övertygad om att partnern kommer bli mycket lyckligare av att lämna sin make/maka, och att även den bedragne kommer vinna på det hela i längden? Folk har ju en tendens att tolka situationer utifrån sitt eget perspektiv.

    Personligen skulle jag nog se mig själv som skyldig om jag var med i en aktivitet som bidrog yill att flera personer mådde dåligt eftersom det sku,le gå emot min personliga moral. Men det innebär inte att jag anser att den otrogne eller dennes partner (med rätta) kan påstå att det var jag som stal honom eller manipulerade honom. Han får vara helt och hållet ansvarig för det han gör. Så den typen av argument tycker jag blir jätteknäppa. För de argumenten säger inte att älskaren/älskarinnan är ansvariga för sina egna handlingar utan att hen tar en del av den otrognes ansvar och därmed förminskar dennes ansvar. Man blir alltså delansvarig för den andres svek. Och det håller jag inte med om.
  • Tue 20 Oct 2020 12:44
    #72
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-20 12:26:44 följande:
    Jag anser inte att en vanlig flirt med en vuxen frisk jämbörig person på något sätt kan kallas för manipulation.

    Menar du att alla människor som någon gång haft en partner har manipulerat denna?
    Jag håller med. Precis som det inte är manipulation att bjuda någon som bantar på chips. Men det kanske inte är så schysst.
  • Anonym (sådär­)
    Tue 20 Oct 2020 12:45
    #73
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-20 12:26:44 följande:
    Jag anser inte att en vanlig flirt med en vuxen frisk jämbörig person på något sätt kan kallas för manipulation.

    Menar du att alla människor som någon gång haft en partner har manipulerat denna?
    Det bero ju kanske på i vilket syfte du flirtar. Om du flirtar i syfte att locka personen till sex eller ett förhållande så är det absolut manipulation. Så fort du försöker få någon att känna eller agera på ett visst sätt så är det manipulation.

    sv.wikipedia.org/wiki/Manipulation

    "Manipulation är något de flesta gör, medvetet eller omedvetet. Barnet som berömmer sina föräldrar för något innan de ställer frågan de vet att det är risk för ett nej, mannen/kvinnan som förför sin motpart. Manipulation är ett sätt att försöka få igenom sin vilja. Som allt annat kan det vara i gott syfte, eller i ett dåligt syfte."

    Det du verkar syfta på är den stereotypa filmversionen av manipulation med någon som smider ondskefulla planer. Men manipulation är någon vi alla gör och som vi alla utsätts för dagligen. Så fort man försöker påverka en annan persons känslor och agerande så är det manipulation. All reklam vi utsätts för konstant, i radio, tv, appar, etc är oxå manipulation för det har i syfte att locka dig till att köpa något. Så fort du kliver in butik så utsätts du för manipulation för att försöka få dig att agera så som de vill att du ska agera. Varorna placeras inte bara ut random, f
  • Anonym (Sara)
    Tue 20 Oct 2020 12:49
    #74
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-20 12:45:06 följande:

    Det bero ju kanske på i vilket syfte du flirtar. Om du flirtar i syfte att locka personen till sex eller ett förhållande så är det absolut manipulation. Så fort du försöker få någon att känna eller agera på ett visst sätt så är det manipulation.

    sv.wikipedia.org/wiki/Manipulation

    "Manipulation är något de flesta gör, medvetet eller omedvetet. Barnet som berömmer sina föräldrar för något innan de ställer frågan de vet att det är risk för ett nej, mannen/kvinnan som förför sin motpart. Manipulation är ett sätt att försöka få igenom sin vilja. Som allt annat kan det vara i gott syfte, eller i ett dåligt syfte."

    Det du verkar syfta på är den stereotypa filmversionen av manipulation med någon som smider ondskefulla planer. Men manipulation är någon vi alla gör och som vi alla utsätts för dagligen. Så fort man försöker påverka en annan persons känslor och agerande så är det manipulation. All reklam vi utsätts för konstant, i radio, tv, appar, etc är oxå manipulation för det har i syfte att locka dig till att köpa något. Så fort du kliver in butik så utsätts du för manipulation för att försöka få dig att agera så som de vill att du ska agera. Varorna placeras inte bara ut random, f


    Så då har alltså även frun och maken manipulerat varandra? Eftersom de ville ha varandra?

    Då förstår jag inte varför det ens är relevant att lyfta manipulation i denna diskussion, om det är ett normalt mellanmänskligt beteende.
  • Tue 20 Oct 2020 12:55
    #75
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-20 12:40:56 följande:
    Men om älsksren/älskrinnan inte ser det på det sättet då? Utan är helt övertygad om att partnern kommer bli mycket lyckligare av att lämna sin make/maka, och att även den bedragne kommer vinna på det hela i längden? Folk har ju en tendens att tolka situationer utifrån sitt eget perspektiv.

    Personligen skulle jag nog se mig själv som skyldig om jag var med i en aktivitet som bidrog yill att flera personer mådde dåligt eftersom det sku,le gå emot min personliga moral. Men det innebär inte att jag anser att den otrogne eller dennes partner (med rätta) kan påstå att det var jag som stal honom eller manipulerade honom. Han får vara helt och hållet ansvarig för det han gör. Så den typen av argument tycker jag blir jätteknäppa. För de argumenten säger inte att älskaren/älskarinnan är ansvariga för sina egna handlingar utan att hen tar en del av den otrognes ansvar och därmed förminskar dennes ansvar. Man blir alltså delansvarig för den andres svek. Och det håller jag inte med om.
    Jag ser inte riktigt hur ditt första stycke är en invändning mot ansvar? Eventuellt visar det snarare att alla otrohetsaffärer kanske inte är moraliskt fel, men det fråntar inte något ansvar från den som flirtar. Ansvaret för situationen är ju detsamma, däremot har situationen ändrats pga. andra omständigheter. Dvs, du är moraliskt delansvarig för ett gott utfall istället för ett dåligt. Men fortfarande delansvarig.

    Jag menar att det handlar om en skala från inget ansvar (man vet inte om att den andra ens var i ett förhållande) till delansvar (man flörtar aktivt med någon man vet är i ett förhållande) till helt ansvarig (extremfall av att ljuga och manipulera den andra till att dens partner är farlig/döljer "hemska" saker/själv är otrogen etc. för att få över personen på ens sida). Man kan inte bara säga att det är på ett visst sätt vid otrohetsaffärer, eller vad som helst för den delen, utan varje situation är unik och sanningen ligger oftast på en gråskala någonstans mellan extremerna.

    Jag vet inte, men det känns generellt vid sådana här diskussioner att det finns ett visst oförstående för att verkligheten är nyanserad och komplex.
  • Anonym (sådär­)
    Tue 20 Oct 2020 13:02
    #76
    Bjoer skrev 2020-10-20 12:44:57 följande:
    Jag håller med. Precis som det inte är manipulation att bjuda någon som bantar på chips. Men det kanske inte är så schysst.
    Jag håller inte alls med, för när man flirtar så gör man det i ett syfte, det kan vara att locka personen till sex, ett förhållande eller helt enkelt för att man vill ha bekräftelse. Men i samtliga fall försöker man påverka personens känslor, tankar och agerande för att få det man själv vill ha.

    Att ställa fram chips gör man oftast inte i syfte att förmå någon att äta chips. Du tjänar inget själv på att den andra äter chipsen.
  • Anonym (Sara)
    Tue 20 Oct 2020 13:08
    #77
    Bjoer skrev 2020-10-20 12:55:33 följande:

    Jag ser inte riktigt hur ditt första stycke är en invändning mot ansvar? Eventuellt visar det snarare att alla otrohetsaffärer kanske inte är moraliskt fel, men det fråntar inte något ansvar från den som flirtar. Ansvaret för situationen är ju detsamma, däremot har situationen ändrats pga. andra omständigheter. Dvs, du är moraliskt delansvarig för ett gott utfall istället för ett dåligt. Men fortfarande delansvarig.

    Jag menar att det handlar om en skala från inget ansvar (man vet inte om att den andra ens var i ett förhållande) till delansvar (man flörtar aktivt med någon man vet är i ett förhållande) till helt ansvarig (extremfall av att ljuga och manipulera den andra till att dens partner är farlig/döljer "hemska" saker/själv är otrogen etc. för att få över personen på ens sida). Man kan inte bara säga att det är på ett visst sätt vid otrohetsaffärer, eller vad som helst för den delen, utan varje situation är unik och sanningen ligger oftast på en gråskala någonstans mellan extremerna.

    Jag vet inte, men det känns generellt vid sådana här diskussioner att det finns ett visst oförstående för att verkligheten är nyanserad och komplex.


    Jag tänker (att så länge vi i te snackar extrem manipulation eller barn/vuxen osv) att en person aldrig kan vara ansvarig för någon annans handlingar.

    Om jag skulleha sex med en gift man (som exempel, jag har aldrig varit nåns älskarinna i verkligehten och skulle aldrig vata) är jag förstås ansvarig för min egen handling. Jag är ansvarig för att sätta mig själv j en sårbar sitiation och att agera på ett sätt som kan såra andra.

    Men jag är aldrig ansvrig för mannens otrohet, jag har inget delansvar för den. Den är han helt ansvarig för själv. Jag är definotivt inte ansvarig för att ha stilit en annan människa. Och jag är inte ansvarig för att ha manipulerat honom till att ta felatiga beslut. Sin egen otrohet får han stå för själv.
  • Anonym (.)
    Tue 20 Oct 2020 13:11
    #78
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-20 11:30:19 följande:
    Tja, om man kritiserar BÅDE mannen (kallar honom för ett AS) OCH älskarinnan som valde att delta i asets bedrägeri så har man ju lagt ansvaret där det bör, på bådas ansvar för sina handlingar. 

    Att man inte har ett ansvar för andras relationer är nog alla medvetna om, Men frågan handlar inte om att ha ansvar för andras relationer utan om att ha ett ansvar för sina egna handlingar och vad man medvetet väljer att delta i. Mannen ansvarar för sin otrohet och älskarinna  ansvarar för sitt deltagande.

    Precis som det är fel att lägga skulden för hans otrohet på älskarinnan så är det precis lika fel att lägga skulden för hennes deltagande på honom.

    Jodå, Sverige är väldigt jämställd i ordets verkliga bemärkelse. Dvs lika för båda könen. Att vissa sen inte riktigt förstått vad jämställhet är och tror att jämställdhet är detsamma som förmåner, tolkningsföreträde och ansvarsfrihet för det egna könet är en helt annan sak.
    Men du för ett ologiskt resonemang.
    Först säger du att man är ansvarig för sitt eget agerande. Där är vi överens.
    Sen säger du att man INTE är ansvarig för andras relationer.

    Sen säger du att det är älskarinnan det ändå.
    Det är ologiskt, irrationellt och framförallt ett emotionellt resonemang som får allt det du sagt innan att fallera.

    Nej, älskarinnan (Den Ständiga Kvinnan) är inte ansvarig för mannens relation med frun. Enbart han är det (även enligt dig själv och ditt eget resonemang).

    Det ansvaret älskarinnan har är för relationen hon har med mannen, den relationen.

    Nej, Sverige är inte ett dugg jämställt. Jämställdhet handlar om så mycket mer än om hushållsarbete och lön. Det handlar i hög utsträckning om attityder och där befinner vi oss tyvärr runt sekelskiftet. Se bara hur du själv resonerar med den ständigt otrogne mannen och den ständigt kvinnliga älskarinnan. Könsstereotypt så det förslår.  Ja, det är trist att alla in te förstått att jämställdhet handlar om så mycket mer än att det ska vara "lika för bägge könen". Något det de facto inte är.
  • Tue 20 Oct 2020 13:29
    #79
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-20 13:02:04 följande:
    Jag håller inte alls med, för när man flirtar så gör man det i ett syfte, det kan vara att locka personen till sex, ett förhållande eller helt enkelt för att man vill ha bekräftelse. Men i samtliga fall försöker man påverka personens känslor, tankar och agerande för att få det man själv vill ha.

    Att ställa fram chips gör man oftast inte i syfte att förmå någon att äta chips. Du tjänar inget själv på att den andra äter chipsen.
    Om syftet är öppet är det inte manipulation. Manipulation är när du gör något med ett dolt syfte.
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-20 13:08:51 följande:
    Jag tänker (att så länge vi i te snackar extrem manipulation eller barn/vuxen osv) att en person aldrig kan vara ansvarig för någon annans handlingar.

    Om jag skulleha sex med en gift man (som exempel, jag har aldrig varit nåns älskarinna i verkligehten och skulle aldrig vata) är jag förstås ansvarig för min egen handling. Jag är ansvarig för att sätta mig själv j en sårbar sitiation och att agera på ett sätt som kan såra andra.

    Men jag är aldrig ansvrig för mannens otrohet, jag har inget delansvar för den. Den är han helt ansvarig för själv. Jag är definotivt inte ansvarig för att ha stilit en annan människa. Och jag är inte ansvarig för att ha manipulerat honom till att ta felatiga beslut. Sin egen otrohet får han stå för själv.
    Du är (del)ansvarig för att ha skapat situationen som leder till handlandet. Intressant här är t.ex. att gå till lagen för liknande situationer när det kommer till brott. Man kan dömas till medhjälp till brott när man själv inte begått handlingen. Lagen säger alltså att du har ett delansvar för gärningen även om du inte själv är den som utför den. Källa. (Intressant not från källan: "Ett nästintill obetydligt bidrag till ett brott räknas som medhjälp, se NJA 1963 s. 574 där en man dömdes för medhjälp till misshandel för att han höll gärningsmannens rock. Det ställs däremot som förutsättning även att hjälpen varit behövlig, se SOU 1996:185, s. 193.")
  • Anonym (.)
    Tue 20 Oct 2020 13:34
    #80
    -2
    Bjoer skrev 2020-10-20 13:29:45 följande:
    Om syftet är öppet är det inte manipulation. Manipulation är när du gör något med ett dolt syfte.

    Du är (del)ansvarig för att ha skapat situationen som leder till handlandet. Intressant här är t.ex. att gå till lagen för liknande situationer när det kommer till brott. Man kan dömas till medhjälp till brott när man själv inte begått handlingen. Lagen säger alltså att du har ett delansvar för gärningen även om du inte själv är den som utför den. Källa. (Intressant not från källan: "Ett nästintill obetydligt bidrag till ett brott räknas som medhjälp, se NJA 1963 s. 574 där en man dömdes för medhjälp till misshandel för att han höll gärningsmannens rock. Det ställs däremot som förutsättning även att hjälpen varit behövlig, se SOU 1996:185, s. 193.")
    Men skärp dig.
    Du kan inte tolka lagtext, det har du bevisat otaliga gånger.

    Du kan inte ta lite random text från lagboken och projicera det på dina känsloargument. Du får inte mer rätt bara för att du tar till argumentationsfel.
Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?