ideal mammor

Det är inte så mycket frågan om vilja som en psykologisk funktion. Man kan ofta undermedvetet välja det man är van vid, och då blir det ofta så att ens fru påminner på något sätt om ens mamma.

En psykologisk funktion vad? Är det inte samma sak?

Och då menar jag alltså både positivt eller negativt. Så om du ts är en man som är van vid bråk och skrik hemma finns risken att du kommer att stå ut med mycket mer sådant från en framtida partner än vad man normalt annars skulle göra, alltså någon som inte vuxit upp i en sån miljö.

Det handlar inte om utseendet i första hand utan om beteendet hos kvinnan. Och samma gäller för kvinnor gällande män så klart. Har man vuxit upp utan en vuxen av motsatt kön kan man söka efter någon som är lik den man har vuxit upp med eller ha daddy/mommy issues pga en frånvarande förälder.

Du ställde ju frågan om man verkligen vill ha det så och jag försöker förklara att det inte är frågan om ett aktivt val många gånger.

Jag har inte skrivit något om ett aktivt val

Aldrig att jag skulle stå ut med bråk och det där med "risken finns" är nog din egen tolkning

Nej, du frågade om en medveten vilja. Låt mig citera:

Nej, det är ett faktum. Men om du hade vetat något om psykologin bakom hade du inte behövt starta den här tråden.

Du tillskriver mig övertygelser. Du antar att en massa påstående från människor är sanna.

Nej, det gör jag inte. Jag citerar vad du skrivit själv, har du problem med det borde du ha uttryckt dig tydligare. Mina uttalanden grundar sig inte på hörsägen utan på bildning. Passar det inte att få svar på dina frågor kan du alltid själv ta reda på hur det ligger till.

Många älskar ju sin förälder och då är det ju inte så konstigt. Men mest tror jag att det handlar om att man dras till något man är van vid. Det måste inte vara en förälder utan kan också vara tex ett syskon.

Jag skulle gissa att du är mer skriktålig än jag och har högre tröskel vad gäller det. Själv har jag valt en lågmäld man, precis som mina föräldrar var. En del andra kanske skulle uppleva honom som tyst och tråkig.

Jag kan se både negativa och postiva likheter mellan min man och min far och detsamma gäller mig och min svärmor. Men vi (jag o maken) kan hantera varandras dåliga sidor eftersom vi övat på det ända sedan vi föddes. Så vi står ut och tar det onda med det goda.

psykologer framförallt psykoanalytiska menar att allt startar i barndomen men det är inte direkt alla som håller med om det.

Det blir väldigt svårt att bortse från ca 20 års mental påverkan, hur hjärnan formats och beteenden utmejslats. Man vet idag att vissa saker påverkas av gener (t ex intelligens) men att det är miljön som styr det mesta av våra beteenden, i det här fallet vilken slags förälder/vuxen förebild man vuxit upp med.

Min första fru påminde om min pappa till sättet, ganska drivande, initiativrik, dömande, krävande. Min andra påminner mer om min mamma, mjukare i sättet, mörk, tillåtande, lite undergiven utan att vara mesig.

Tror inte att det enligt psykoanalys är en fråga om genetik kontra miljö. MEn enligt denna teori så skulle man "präglas" Mer än att det låter bra och talar till ens intiution tror jag inte på det..