Vad tusan har hänt med svenska skrivkunskaper?
De är lika illa nu som för 30-50-100 år sedan. Skillnaden är att de syns för gemene man nu, iom internet.
Inlägg från: Aniiee
|
-
-
Utav är gammalt skriftspråk som "åkte ut" när skriftspråket reformerades under 1900-talet. Tidigare var utav rådande i skrift, precis som uti istället för bara i. Så det är inte direkt en nyhet så mycket som det är en tillbakagång.Anonym (trist) skrev 2020-10-19 18:45:49 följande:
Särskrivningen är inte längre det värsta, även om jag tyckte så förr. Idag blir jag på riktigt oroad över att man inte förstår skillnaden mellan tex han - honom. Ja, på riktigt inte förstår.
Att människor skriver utav och inte av, trots att utav enbart är talspråk (än så länge åtminstone) osv.
Finns många fler saker, men exemplet med pronomen ovan påvisar hur själva språkkänslan urholkas. Jag är helt övertygad om att det beror på den sjunkande läsförståelsen som nu är dokumenterad.
Jag arbetar på gymnasiet som specialpedagog och på bara ett par år har antalet elever som vill göra läs/skrivkartläggning för att de tror att de kanske har dyslexi, mångdubblats. Enbart ett fåtal har dyslexi. De ber om att få göra testerna för att de upplever studierna så svåra och tunga, pga läs och skriv-uppgifter, så de får för sig att de nog måste ha dyslexi.
När jag då kan se att de flesta inte verkar ha det, men att jag ser att deras lästempo är långsamt och att deras läserfarenhet påverkar hur stort ordförråd de har - och att enda boten på det är lästräning, blir en hel del elever modfällda.
Vi måste få alla barn att läsa, mycket och gärna! Det påverkar både hur man förstår text och hur man skriver själv.
-
Liten annekdot, som kanske pekar på att det inte är nytt.Anonym (5:a) skrev 2020-10-19 19:25:20 följande:
Har de ens rättstavning i skolan numer? Ser helt horribla stavningar varje dag och ett ständigt tema är att inte skilja på sett-sätt, enda-ända, en-än och till och med gott-gått. I ren brådska kan man ju stava lite fel och det är helt okey så länge det inte är formell text, men när orden betyder nåt annat har det gått för långt. Och det där sabla "g:et" som smugit sig in- var sjutton kom det ifrån?. Sovigt, tex. Liknar ju ankskit helt enkelt.
När jag gick i 2an blev jag jätteledsen och sur på min lärare för hon vägrade rätta mina skrivfel. Hon förklarade för mamma och mig att hon inet fick rätta skrivfel för skolverket hade bestämt att det var viktigare att men förstod vad som menades än att det var rätt. Jag var alltså 8 år och ville lära mig skriva rätt men jag fick inte... Mamma rättade mina skriverier istället. Hur mycket det nu hjälpte. Idag är jag 35, så det är över 25 år sedan och så vitt jag märkt på min bror, som är lärare, och syskonbarn så är det fortfarande så, i alla fall på ideologisk nivå. Brorsan får till exempel inte rätta felstavningar, syftningsfel osv som hans elever gör, för han är inte språklärare. Rättsrkivning är kanske inte lika viktigt i matematik och naturämnen, eller något. -
Men språk måste underhållas också. Bara för att man en gång lärt sig i skolan så betyder det inte att det nödvändigtvis sitter i 10 år senare. Jag lovar att det var ännu strängare läror i skolan för 100-150 år sedan, även i folkskolan, men läser man brev, dagböcker och protokoll, till och med av tjänstemän, som är 70-100-120 år gamla så ser man hur illa ställt det var, även då, gentemot dåtidens skrivregler. Men som jag skrev så såg sällan gemene man skrifterna på samma sätt som nuförtiden, när "alla" ser "alla" bedrövliga skifter.Anonym (De och dem, inte dom) skrev 2020-10-19 20:17:29 följande:Jag började skolan för 50 år sedan. Slutade grundskolan 1979.
Vi hade inte bara rättstavning utan också välskrivning, både i textad form och med skrivstil.
De som inte skrev tillräckligt fint fick extra uppgifter med sig hem och sen fick de göra nya försök.
Den gamla vackra skrivstilen lär sig barnen inte längre, det är synd. Mitt äldsta barn lärde sig det i skolan, men inte den yngre som bara textar.
Utöver detta så var det viktigt med avstavningsregler.
Vi hade för övrigt också skrivstilsböcker när jag gick i lågstadiet, för även om det inte var så noga med stavningen och syntaxen så skulle alla ta mig tusan lära sig att skiva skrivstil. Jag fick rätt bra omdömen där. Skulle min lärare se hur jag skriver idag skulle hon få kalla kårar tror jag, och be mig skriva endast versaler så det syns vad tusan det står. Jag erkänner att jag ibland inte ser vad jag själv skrivit. Det ser mest ut som en blandning mellan latinska bokstäver och stenografi. -
Jag vet inte om vi kan kalla dialektala skillnader för "fel".Anonym (Någon) skrev 2020-10-20 01:31:39 följande:
?De? och ?dem? är visserligen synnerligen irriterande.
Men något som retar gallfeber på mig är det nya felet ?en?!
Kan en gå dit? Kan en göra så? Kan en få fråga?
?Man? eller ?jag? för tusan, hur svårt kan det vara?!
-
Det känns lite som en paradox, här. Svenska skolan vilar sin inställning till språkundervisningen att det viktiga är att kommunicera. Det är därför svenska skolan ägnar sig mindre åt grammatik och skrivkunskaper och mer åt samtal. Men det är ju även superviktigt att kunna kommunicera skriftligt i olika sammanhang och av olika skäl. Att inte lära ut skriftspåket på ett bra sätt och lägga åtminstone ett mått av "viktighet" i det är att neka eleverna viktiga verktyg för att kommunicera.
Mitt huvud gör ont nu.
-
Jag använder "därav" ibland. "Dock" använder jag ofta. Jag undrar om det delvis är lite dialekt och dels pga att jag växt upp med ganska många äldre människor, eller om det orsakats av något annat. Jag läser förstås ganska mycket gamla böcker och dokument, så kanske därav?Anonym (Anonym) skrev 2020-10-21 07:08:55 följande:Åh, det ordet har man ju inte hört på länge, inte i vardaglig text åtminstone :) Men jag skulle verkligen inte sätta likhetstecken mellan därav och därefter (som du tycks veta), de har ju två helt skilda betydelser! Ordförståelsen går allt mer förlorad...