• Anonym (Kross­ad)
    Mon 19 Oct 2020 18:50
    1276 visningar
    56 svar
    56
    1276

    Så ledsen. Alla snälla ord välkomna.

    Behöver kramar, pepp, snälla ord och nån som kanske virtuellt klappar mig över ryggen. Allt sånt.

    Är snart 38. Försökt bli gravid ett halvår. Så tog det sig. Nu misstänkt missfall i vecka 5,5 med blödningar som mens. Kan inte kolla något pga för tidigt i graviditeten.

    Är så vansinnigt ledsen. Hade två veckor med ren lycka över att få bli mamma innan det började blöda idag och jag slungades rätt ut i mörker. Känns som om drömmen försvann, och att den är så liten att fånga igen i min ålder.

    Som sagt behöver nog mest kramar. Trodde inte det var möjligt att känna sig såhär ledsen. Det var ju mitt efterlängtade barn på plusset. Och nu är allt bara tomt.

  • Svar på tråden Så ledsen. Alla snälla ord välkomna.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Mon 19 Oct 2020 19:17
    #3
    Anonym (4) skrev 2020-10-19 18:58:26 följande:

    Beklagar! Missfall är skit. Kvittar om det sker tidigt, man blir ledsen.  Det positiva man kan säga är i alla fall att du vet att du kan bli gravid. Då kan de allra flesta även få barn. Kanske inte känns som en tröst just nu, men för en som kämpade många år tänkte jag ofta så. Sörj, ta hand om dig och försök igen när du orkar.


    Tack. Just nu känns mycket lite som en tröst ska erkännas. Men jag förstår ju i teorin att det biologiskt är en positiv sak - att det finns en möjlighet. Men just nu känns det bara tungt att tänka tillbaka på hur lycklig jag var i förrgår. Det är som att världen rasat.

    Vill försöka fort igen då jag verkligen vill bli gravid och få barn, det är min högsta dröm i livet just nu.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Mon 19 Oct 2020 19:20
    #4
    uska81 skrev 2020-10-19 19:05:58 följande:

    Jag vet hur jobbigt det känns. Fick ett MA förut efter IVF. Det upptäcktes på ett VUL. Man blev som i chock! Stor kram!


    Tack. Ja chock är nog en bra term. Dagen idag har mest bara försvunnit.

    Jag är så livrädd att inte få bli mamma att det skär i själen. Jag var så lycklig när plusset kom på den digitala mätaren, att det tagit sig naturligt. Jag vill det så himla mycket.

    Just nu känns det som att framtida plus kommer bli så ångestladdade. Vad säger att det inte går fel igen.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Mon 19 Oct 2020 20:21
    #7
    Anonym (Maja) skrev 2020-10-19 20:00:57 följande:

    Å herregud jag kan verkligen känna din sorg! Missfall eller annat som skulle drabba mitt barn var jag livrädd för eftersom jag också blev gravid runt din ålder. Men, sluta inte hoppas utan försök igen direkt . Ligg mycket typ varann dag så du inte missar ägglossning. Jag litar inte riktigt på dessa ägglossningstester.


    Ja just nu är jag nog bara en gående pulserande sorg. Jag var rädd varje dag sedan BIM för missfall just eftersom jag ville bara gravid så innerligt och det känns bara som allt rämnade nu. När jag såg blod idag bara föll jag ihop på golvet lite och grät. Gråter hela tiden, tårarna rinner när jag skriver det här med.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Mon 19 Oct 2020 20:23
    #8
    Anonym (+) skrev 2020-10-19 20:19:31 följande:

    Jag blödde mycket under mina graviditeter. Men det gick bra.

    Har du fått bekräftat att det är missfall?


    Nej, det har jag inte. Men det blöder i omfattning som mens och molvärker lite till och från.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Mon 19 Oct 2020 20:39
    #10
    Anonym (+) skrev 2020-10-19 20:33:37 följande:

    Jag vet ju inte om det är missfall

    Men jag har blödit lika mycket som mens under alla mina graviditet 


    Just nu orkar jag inte hoppas så, för att bli besviken en gång till. Att bli mamma är min högsta önskan och att vara gravid och få det plusset var så stort. Just nu är det så mycket känslor i själen att jag inte skulle våga få hopp också igen.

    Tack ändå. Jag VILL ju så gärna ha barn.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Tue 20 Oct 2020 00:25
    #12
    Anonym (4) skrev 2020-10-19 21:42:15 följande:

    Du får rasa ihop just nu, det är helt okey. Gjorde jag vid mitt första missfall också. Tids nog kämpar man vidare.


    Har ju inte tid dock pga åldern. Vill kämpa på direkt är känslan...
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Tue 20 Oct 2020 06:48
    #13

    Är så ledsen idag. Mer värk och klump/ hinna i mens under natten.

    Behöver stöttning. Kan man ha oroat bort en graviditet? När jag plussade blev jag glad men också rädd och orolig. Kan det vara mitt fel så att detta hände? Att jag fick så mycket känslor att kroppen stötte bort något? Det gör mig så skamfylld att den tanken finns. Att jag oroat fram nåt.

    Fick bara svaga plus i 2 v och bara lägsta utslag på digitala test så kanske det inte utvecklades som det skulle? Men tanken att det är pga min oro och rädsla i graviditeten känns hemsk. Kan jag ha gjort så detta hände!?

    Längtar efter barn så innerligt, innerligt och vill inget mer än att försöka igen så fort jag kan fysiskt, för det är en så stark dröm och längtan. Men jag är så rädd att det här händer igen. Och jag är som sagt rädd för att det var mitt fel som oroade mig för mkt.

  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Tue 20 Oct 2020 10:19
    #17
    Räkan77 skrev 2020-10-20 10:00:50 följande:

    Massor av kramar! Du har inte orsakat missfallet, släpp den tanken. Ta hand om varandra och försök hitta styrka i varandra så du inte behöver känna dig ensam.

    Det bästa jag tror att du kan göra är att vara lite extra snäll mot dig själv närmaste tiden. Gör sånt som du tycker om och tillbringa mycket kvalitetstid med din partner. Då mår du och förhållandet bra.

    Lycka till och jag håller alla tummar och tår att ni kommer att få en bebis snart


    Tack. Längtan efter bebis finns kvar lika stark, om inte nästan ännu mer nu. Det känns ändå bra, att hjärnan är så fortsatt inställd på det och verkligen vill fortsätta. Sorgen finns där men längtan är otroligt stark. Fick gråta mycket igår vilket var befriande.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Tue 20 Oct 2020 10:45
    #19
    Anonym (.) skrev 2020-10-20 10:21:46 följande:

    Kram


    Tack.

    Vill så gärna bli mamma.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Tue 20 Oct 2020 11:48
    #22
    Anonym (Annie) skrev 2020-10-20 11:29:42 följande:

    Nej!! Om du varit så stressad att det blivit missfall av detta så skulle du haft andra fysiska åkommor till följd såsom håravfall, avmagring och andra riktigt allvarliga effekter. Kvinnor blir gravida under brinnande krig. Du har INTE åsamkat missfallet. Det kan du lita på.

    Tyvärr är missfall väldig vanligt och ökar ganska mycket generellt efter 35.

    Jag hade själv missfall innan vi fick våra barn och jag har svårt att se att någon kan ha varit mer besatt av att bli gravid såsom jag var (haha) med ett ständigt fokus på just detta. Jag var superstressad. Läkaren sa att ca 50% av alla kvinnor som skaffar barn under sitt liv någon gång råkar ut för missfall. De flesta hinner dock inträffade innan man noterar graviditeten.

    Och detta stämmer, Av alla jag känner som skaffat 1-4 barn har ca hälften någon gång haft det missfall.

    Det betyder inte att du inte kommer får barn. Tvärtom det visar att du kan bli gravid naturligt.

    Och jag önskar att jag hade värmande ord men är du som jag så kommer du oro dig först trmestern i nästa graviditet att det ska gå åt skogen. JG avundas de kvinnor som bara kan njut av sin graviditet, för mig var tiden fram till Kub vidrig. Dagarna fick ut på att sysselsätta sig så att grubblandet fick paus och bara se den tiden som en transportsträcka att avklara..

    Bästa är, att nu du väl har din bebis (för det är jag säker på att du kommer få!) så kommer det bli den mest naturliga saken i världen och all tidigare storhög kommer sköljas bort.


    Tack.

    Jo, jag kommer säkert oroa mig. Är nog mer lagd åt det hållet än att bara slappna av och njuta av läget. Tänker att det nog ändå är rätt vanligt. Försöker också se det positiva i att jag kan bli gravid naturligt, det är ändå något att ta med mig. Även om det är en liten tröst just nu.

    Längtar bara så mycket efter barn och vill försöka igen så fort det bara går...
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Tue 20 Oct 2020 12:56
    #24
    Undrandee skrev 2020-10-20 12:13:03 följande:

    Jag vet din sorg och kanske även känner du ilska. Det har jag gjort efter mina 2 missfall (har haft 3 totalt). Tyvärr finns inget som kommer att trolla bort dina känslor, det önskade jag varje dag! Men, sorgen blir lättare ju mer tiden går. Snart är det 3 månader sedan mitt senaste missfall i vecka 7 och jag känner fortfarande sorg varje dag. Dock inte den där allra vidrigaste sorgen och värken, men tillräckligt för att tårarna ska komma och tankarna på vad det kunde ha blivit av våra graviditeter. Vi har börjat försöka igen men räknar med att det kommer att ta tid att bli gravida igen (tagit ca 7 månader varje gång att bli gravida) och dom månaderna känns oändliga! Tanken att börja om på nytt med ägglossningstester och ork att ens ha sex ofta gör mig bara matt...

    Jag finns om du vill prata av dig! Stor kram <3


    Tack. Jag känner mest tidspress pga åldern. Sorgen kommer nog finnas där, det tror jag inte annat än. Men just ålderstressen är nog det värsta för min del.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Tue 20 Oct 2020 13:43
    #27
    Anonym (Vet känslan) skrev 2020-10-20 13:27:27 följande:

    Stora kramar till dig! 

    Jag fick ett MA i juni. Det var hemskt, såklart. Svårt att få hjälp. När jag till slut fick tabletter för att avsluta var det en lättnad. Sen kom sorgen tillbaka. Jag tänkte mycket på vem den där lilla cellen skulle ha blivit. Jag vet att det inte hjälper nu, och du ska ha all tid du behöver för att sörja, men det blir bättre, jag lovar! Och som alla säger, du vet att du kan bli gravid. Det hjälpte mig! Sen säger många också att det är lätt att bli gravid efter missfall. 

    Och inget du har gjort, eller hur du har mått, har påverkat så du fått missfall!


    Jo. Jag försöker tänka på det - jag kan bli gravid och har hört att en del iaf har lättare att bli gravida efter missfall. Tycker också det är skönt att höra om att andra varit med om liknande saker, även om det är hemskt i sig. Men det gör det mer normalt. Det är så lätt att bara höra om alla som lyckats snabbt och problemfritt. Det hjälper att höra att man inte är ensam, tycker jag.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Tue 20 Oct 2020 13:50
    #29
    +1
    Anonym (Vet känslan) skrev 2020-10-20 13:46:32 följande:

    Ja, det kan vara skönt att ha i bakhuvudet i alla fall. :) 

    Det är ju tyvärr så med just missfall... få vill prata helt öppet om det, men samtidigt så är det precis det man skulle behöva när man går igenom det själv. 


    Jo, det är det man behöver känner jag. Höra att det inte är ovanligt. Att det inte betyder att allt är kört för framtiden. Att andra har lyckats ändå sedan...
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Tue 20 Oct 2020 22:24
    #35
    Anonym (Oxå ledsen) skrev 2020-10-20 19:59:27 följande:

    Känner med dig så TS!

    Väntade barn nu i höst, betalade skjortan för nipt eftersom kub var inställt pga corona som visade kromosomalt frisk tjej. Men fick en överraskning vid RUL i v 19 där barnet hade missbildning så vi fick vänta till sista dagarna för att göra sen abort. Hela sommaren blev en svart tragedi bara, en sån hemskt sorg! Att ta beslutet, vänta i en vecka extra på socialstyrelsen och sedan genomgå en miniförlossning med samma smärta som en riktig (har barn sedan tidigare). Brutalt!

    Blev nyss gravid igen och jag sprudlade av lycka. Men det blev bara i en vecka efter plusset, sedan kom mitt första missfall.... ännu mer sorg. Nu tillbaka på ruta ett och inväntar ägglossning...


    Vet inte vad jag ska säga annat än att skicka en varm kram till dig. Det du beskriver låter hemskt och jag hoppas verkligen att det går vägen snart för dig/er. Ta hand om dig.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Wed 21 Oct 2020 08:58
    #38
    askyfullofstars skrev 2020-10-20 21:55:13 följande:

    Skickar en varm kram till dig! Du kommer säkert bli mamma snart ska du se. Kram!!!


    Tack. Jag hoppas att det får gå bra väldigt snart. Kram.
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Mon 26 Oct 2020 08:02
    #43

    En vecka sen nu och känner att jag inte är i världens balans. Direkt när det hände kände jag bara att jag ville bli gravid DIREKT nästa dag igen. Nu när alla gravidhormoner är ur kroppen känner jag mig... ledsen. Ofokuserad. Panikslagen. Sorgsen. Katastrofläge på.

    Som att jag skulle behöva vänta in en mens och sedan försöka igen, få nollställa systemet från all kemi och nu avsaknad av kemin. Just nu överreagerar jag på allt, fick något som liknar en panikattack i fredags av saker som egentligen är fåniga tankar.

    Samtidigt är jag rädd eftersom alla säger att det är större chans om man försöker direkt utan mens mellan. Livrädd att landa i 6 mån till av kamp. Livrädd att jag strax är 38 och det känns som att varje månad är sista chansen.

    Behöver stöd och råd om nån gått igenom detta och har några kloka ord att dela med sig av.

  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Mon 16 Aug 2021 07:25
    #46
    +1

    Tänkte bara uppdatera en gammal tråd, för att jag själv ofta letade i såna här trådar för att få lite hopp om att det gick bra för andra till slut även när det inte tog sig på 1-2 försök eller att saker hände längs vägen.

    Fick plus igen i början av året, naturligt, och bebis kommer komma nu i oktober. Allt har gått toppen och sett bra ut hela vägen hittills. Hade så velat kunna åka tillbaka i tiden och ge den ledsna tjejen som jag var när jag skrev tråden en stor kram och säga att det kommer ordna sig för henne.

    Det är en sån sorg när man är i läget att oroa sig om det någonsin kommer ta sig att det är något extremt. Alla som är i det läget känner jag verkligen för, oron för framtiden och hur livet kommer bli. Är så tacksam att allt hittills sett bra ut, och ser så otroligt fram emot att snart få gå in i en föräldraroll.

    En stor kram till er alla som svarade i denna tråd och peppade mig när jag behövde det som mest. Ni betydde massor.

  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Mon 16 Aug 2021 14:17
    #48
    Anonym (Maja) skrev 2021-08-16 13:54:27 följande:

    Va roligt! Stort grattis!


    Tack! Ja, jag är så glad. Var så otroligt nervös fram till KUB att jag trodde jag skulle gå sönder men allt har sett så fint ut hittills så, och nu är det ju nedräkningen kvar så att säga.

    Närmar sig ju ett år sen jag startade den här tråden med, så jag fick en påminnelse hur mycket som faktiskt kan ändras på ett år...
  • Anonym (Kross­ad) Trådstartaren
    Mon 16 Aug 2021 14:37
    #50
    molly50 skrev 2021-08-16 14:26:30 följande:

    Grattis!  Vad roligt att det gick så bra för dig.

    Jag fick själv mitt andra barn vid 39 års ålder.

    Och det tog sig ganska snabbt.

    Så det är ingen omöjlighet att bli gravid i högre åldrar även om chanserna minskar.

    Uppdatera gärna om hur dte går sen.

    Och lycka till! 

    Kram.


    Tack.

    Jo, jag är så tacksam att det gått så fint ändå, att bli förälder känns som en sån dröm som går i uppfyllelse.

    Var medveten om att det fanns en risk att det inte skulle gå, därför kändes det så läskigt när månaderna gick, och paniken kom smygande. Att veta om att det finns en risk och att känna att den kanske slår in är två så olika saker.

    Sett i efterhand nu känns det inte som så länge, men det är alltid enklare att se det som så från andra sidan så att säga. Nu längtar jag så otroligt efter bebis bara. Och är så glad.
Svar på tråden Så ledsen. Alla snälla ord välkomna.