Behöver input ang vabb.

Det framgår ju inte exakt hur och vad du sa till din förman men det låter ju knäppt att de tror att du fejkar för att ett missförstånd har skett. Varför i hela friden kan inte din man förklara som det var undrar jag också? Mycket märkligt.

Jag sa exakt som det stod i förskolans sms.

Då känns det som att den som fick beskedet av dig har missförstått med vilje eller berättat det vidare fel, med vilje. Dåligt.

Förstår din känsla precis. Fast du inte har gjort fel så är du den som mår dåligt över situationen.

Låter som att du arbetar på en stor arbetsplats? Jag skulle inte släppa detta om jag var du. Gå till facket och begär att ett möte bokas där även HR är med där du sedan får förklara "missförståndet". Du ska inte behöva ta skit.

Bör inte vara ovanligt att förvarna om vabb. Ofta kanske andra föräldern tar första dagarna och man då vet att man själv kommer behöva vabba sedan, Eller så misstänker man att barnet ör på g att bli sjuk och förvarnar om det

Anledningen till att jag anser att du inte bör släppa detta handlar om att du troligtvis kommer fortsätta behandlas, och kanske missgynnas, pga detta i framtiden. Talar från erfarnehet att själv arbeta på arbetsplats med förmän som inte har kolla på arbetslagstiftning och personalfrågor

Det märkliga i det här fallet är hur du kan låta din man pissa på dig? Har du blivit utsatt för så mycket skit av honom att du normaliserat hans psykiska misshandel av dig?

Gå till er gemensamma chef och berätta att förmannen snackar skit om dig, att han vill få det att låta som att du fuskar med vab (visa upp sms:et från förskolan för chefen) och att du upplever det som allvarligt kränkande att han går bakom din rygg och skvallrar med din man, och vilka fler han nu kan ha babblat till.

Din man är ett helt annat kapitel... Han ska enbart knipa näbb. Du har gjort helt rätt och jag undrar verkligen vad han menar. Om man kan informera i tid är det ju bara bra! Nej du, din man borde be om ursäkt för en hel del där! Och säg åt honom att han inte ska diskutera ert privatliv med de på jobbet! 

Nu blir det här lite ot för tråden men varför stannar du om du vet att han inte är bra...? Vill du verkligen att ert barn ska växa upp med det här, och tro att det är normalt? Vill du att din dotter ska ha en likadan man när hon blir vuxen? 

Men du förstår väl att du kan lämna honom? Om du skulle sätta ditt och dotterns bästa först så kanske det vore att faktiskt lämna honom. Alla bråkar i en relation, det är jag säker på, men om du vet att du är psykiskt misshandlad så är det för mycket, långt över gränsen.

Jag vet att det inte är lätt, rent mentalt, men när du väl tar steget är det så otroligt mycket lättare. Be vänner om stöttning, fråga en kvinnojour om råd, ställ dig i lägenhetskö. Du kan, om du orkar, och om du tänker på din dotter kanske du orkar.

Du kommer inte bli av med jobbet och det finns inget som säger att barnen måste bo hos honom varannan vecka, han kanske nöjer sig med besöksrätt. Om du inte har råd att bo ensam med nuvarande jobb kan du söka nytt, även om det är en liten ort kanske det finns nånting, eller om du kan pendla en bit. Om du kan spela in hur han håller på kan du bevisa psykisk misshandel och få en viss fördel i en vårdnadsförhandling.