• Anonym (Less)

    Jag kan inte förlåta min man!

    Hej!

    Jag och min man har varit tillsammans i åtta år, gifta fyra.

    Jag föll för honom delvis för att jag kände honom sen innan, och hade verkligen uppfattningen att han var lugn och snäll, något jag uppskattar eftersom jag avskyr bråk och konflikter. 

    Men efter ett par år kom det första 'utbrottet'. Vi bråkade inte ens, men han var irriterad på annat, blev aggressiv, högljudd och sa taskiga saker.
    Jag blev helt chockad eftersom jag inte förstod var det kom ifrån.

    Nästa utbrott kom när jag var höggravid, och han blev så arg och började slå sönder saker så jag blev rädd och gick hemifrån tills han lugnat sig.

    Sen fortsatte dom komma oftare och oftare. Ofta var han redan på dåligt humör, och såg då till att starta ett bråk, nästan så han skulle få en ursäkt att få utlopp för sin ilska.
    Under dessa utbrott vrålade han ofta att jag är rubbad, puckad, dum i huvudet och skulle dra åt helvete. 


    Och alltid skulle något slås sönder, en gång en dörr, en annan barnens potta. Jag var livrädd varje gång, men han struntade i om jag grät utan fortsatte vråla och slå i saker. 


    Hade vi inte haft barn hade jag tagit mina saker och flyttat omedelbart, men eftersom vi har det gick vi i äktenskapsrådgivning istället.

    Det verkade få honom att förstå att han inte kan bete sig så, och utbrotten har slutat sen nåt år tillbaka. Han är dock fortfarande hetlevrad och kan fortfarande säga taskiga saker och brusa upp, han bara låter det aldrig gå så långt så att han tappar besinningen och slår sönder saker.


    Men även om jag inte tror att det kommer hända igen så sitter det kvar, och varje gång vi bråkar eller tjafsar får jag ångestkänslor, blir rädd och bara förväntar mig att han ska explodera. Det satte så djupa spår så jag tror aldrig jag kommer att komma över det, och oftast vill jag skiljas, men på grund av de vanliga sakerna (barn, ekonomi, vänner osv) har jag inte riktigt styrkan och viljan att ta tag i det just nu.


    Tar gärna emot tips och tankar.


    Kram

  • Svar på tråden Jag kan inte förlåta min man!
  • Anonym (Less)
    Fjäril kär skrev 2020-10-21 13:18:07 följande:

    Kanske terapi för din egen skull kan vara en idé?


    Borde kanske ha nämnt att jag gjorde det, och det blev bättre ett tag men sen hamnade vi i samma hjulspår igen..
  • LFF
    Anonym (Less) skrev 2020-10-21 13:48:34 följande:
    Borde kanske ha nämnt att jag gjorde det, och det blev bättre ett tag men sen hamnade vi i samma hjulspår igen..
    Då får ni ta och gå på mer familjerådgivning och han behöver gå till någon för att hantera sina aggressionsproblem. Han misshandlar dig ju fortfarande psykiskt. 
  • Anonym (Less)
    LFF skrev 2020-10-21 13:58:48 följande:
    Då får ni ta och gå på mer familjerådgivning och han behöver gå till någon för att hantera sina aggressionsproblem. Han misshandlar dig ju fortfarande psykiskt. 
    Ja eller hur? Jag har ju blivit så pass van vid hans ilska så nu tycker jag ju att det inte är så farligt om man jämför med hur det var.
    Men, eftersom han mycket väl vet hur dåligt jag har mått och hur mycket det har skadat vår relation så borde han anstränga sig och sluta helt med sitt konfliktsökande. 
  • Anonym (Andreas)

    Du är inte skyldig att förlåta honom

    Du är inte skyldig att stanna kvar

    Du är inte skyldig att göra nånting alls överhuvudtaget utom att vara villig att samarbeta kring barnen.

    Om han gjort att du tappat all kärlek till honom så är det ju så. Då har du något rent konkret skäl till varför du tappat känslor och orsak till att du vill skiljas. Du behöver inte krångla in dig i ursäkter och bortförklaringar. Hans beteende ger konsekvenserna av att ni behöver skiljas. Punkt.

    Kanske du behöver fortsätta med egen terapi för att förstå att du behöver lämna honom.

  • Anonym (ooo)

    Helt fel att stanna för att man har barn när någon beter sig som han gjort. Det är för deras skull du borde ha lämnat. 

  • Tow2Mater

    Varför är du livrädd? Tror du att han skulle kunna slå dig? om inte, så är det ju egentligen inget att vara rädd för. Stå upp mot honom istället efter han lugnat sig.

  • Anonym (Greta)

    Tycker du verkligen att den mannen är nåt att kämpa för? För varje gång ni bråkar kommer barnen att bli mer och mer otrygga. Har du tänkt på att det kommer att sätta spår i barnen, kanske för livet. Lämna karln och skaffa en trygg tillvaro för dig och dina barn.

  • Anonym (Förstår)

    Har varit där. Jag och mitt ex växte ifrån varandra när vi fick barn men det som till slut fick mej att sluta leta efter mina ?borttappade? kärlekskänslor och bara längta bort var hans oförmåga att kontrollera sin ilska. Det äckligaste var att han alltid skulle angripa ens mest svaga punkter så ofta slutar det med att jag ber om ursäkt för mej själv.

    Vi har också ett barn ihop, gemensam vårdnad dessutom, även om han inte är mycket till pappa, så jag måste ju ändå ha en god kontakt med honom för allas skull. Men med tiden kommer det blir bättre. Särskilt när han träffar nån ny.

    Om all kärlek är borta finns det nog inget att jobba på. Funkar inte i längden att hålla ihop för barnets skull. Hen förtjänar ha en relation där man visar varandra kärlek och omtanke till förebild under sin uppväxt. Så kommer det inte bli om mamma eller pappa är olycklig i sin relation.

  • Mimosa86
    Tow2Mater skrev 2020-10-21 18:20:49 följande:

    Varför är du livrädd? Tror du att han skulle kunna slå dig? om inte, så är det ju egentligen inget att vara rädd för. Stå upp mot honom istället efter han lugnat sig.


    Skulle inte du vara livrädd om någon större och starkare än du vrålar och slår sönder saker? Det är ju en väldigt hotfull situation (det var den tiden TS refererade till när hon skrev livrädd). Och har man då blivit nedtryckt så länge och (förmodligen) anpassat sitt liv för att inte störa den björn som sover, så är det ju inte att bara stå upp för sig själv.
Svar på tråden Jag kan inte förlåta min man!