Inlägg från: Sprallan |Visa alla inlägg
  • Sprallan

    Vår letrozol resa- följas åt?

    Hej allihop,

    Hoppar in här också, kan behöva lite distraktion och se andra som lyckas :)

    Har PCOS, 30 år, gått på Letrozol sedan i juli. Första kuren blev där inget moget ägg och efter 3 cykler med dubbel dos fick jag äntligen ett plus, vi var så glada. I onsdags, samma dag som jag skulle gått in i vecka 10 var jag på tidigt ultraljud och då besannades vår värsta mardröm, MA, fostrets utveckling hade stannat av redan i vecka 6, men kroppen trodde fortsatt att den var gravid.

    Igår sattes utdrivningen igång med cytotec, så nu sitter jag med blödning och ömhet lite varstans.

    Vi såg SÅ fram emot att få ge våra familjer denna fantastiska nyhet i julklapp, och mina två barndomsvänner berättade bara någon vecka tidigare att båda de är gravida och skulle haft bara någon månad innan mig. Det kommer bli väldigt kämpigt att se deras babylycka utan att låta det smitta av sig :( såklart är man glad för deras skull. Men scenariot var så perfekt...

    Den 17/12 ska jag tillbaka till kliniken för att se så att allt är ute. Därefter är det dags att försöka igen. Jag hoppas verkligen SÅ att allt kommer ut av sig själv snabbt, jag vill bara gå vidare nu.

    Åtminstone har man fått bevisat för sig själv att man kan bli gravid, men det är ju ingen större tröst just nu. Tror det kan peppa mig lite att få följa er andra sålänge <3

    Såg att en av er precis fått ett plus, stort grattis!! Den känslan är obeskrivlig. Håller alla tummar och tår att din graviditet går smärtfritt :) och hejja er andra! Ge inte upp :)

  • Sprallan
    Anonym (Mommo) skrev 2020-12-04 14:08:12 följande:

    Fy, vad tufft! Det är min rädsla just nu, att det inte ska gå vägen.

    Önskar dig verkligen all lycka och att du snart blir gravid igen.


    Tusen tack! Ja, det var verkligen inte roligt att ta emot det beskedet, och nu ensam också eftersom sambon inte får vara med. Kändes förjävligt att ringa honom på jobb också och ge beskedet :(

    Men samtidigt var faktiskt inte nån av oss särskilt chockade, eftersom vi haft det så pass kämpigt, även om man såklart blev otroligt ledsen.

    Det är konstigt hur hjärnan funkar ändå, bara 2 dagar sedan och även om man är väldigt ledsen och besviken har man fullt fokus på att bara få börja försöka på nytt.

    Det kommer säkert att gå jättebra för dig! :) svårt att inte oroa sig, men samtidigt är det inget man kan påverka. Det måste man hela tiden intala sig, man kunde inte gjort något annorlunda. Skulle det mot förmodan inte gå vägen, så beror det ju på att embryot inte var friskt och då är det ju ändå fantastiskt att kroppen kan avgöra det i ett så tidigt skede jämfört med att behöva föda ett barn som inte redan från ett tidigt skede hade haft en chans att överleva. Givetvis blir man lika beskriven och ledsen ändå :(

    Jag håller tummarna för dig, 3 av 4 graviditeter går ju jättebra enligt statistiken så oddsen är ju absolut på din sida :) superkul om du uppdaterar hur det går :)
  • Sprallan
    33villbligravid skrev 2020-12-04 14:39:20 följande:

    Hej!

    Vilken tuff historia. Vet ganska bra hur det där känns. Jag har en son som är drygt 2 år men innan han blev till hade jag ett missfall i vecka 12. Det var inte ett MA utan berodde på att moderkakan satt dåligt och började blöda för att till sist lossna helt och hållet. Då hade vi kämpat flera månader för att bli gravida och jag var helt jätte olycklig också just därför. Men efter missfallet gick det ganska snabbt att bli gravid och mindre än ett år efter missfallet föddes vår son.

    Så - det kan gå bra! Och jag hoppas verkligen det gör det för er också <3

    Som du sa har du nu bevis på att du kan bli gravid!

    Nu är jag ju här igen då efter att ha försökt med syskon sedan april. Kroppen är ett mysterium och varje barn och graviditet ett mirakel!


    Åh vad härligt att höra!! Det ger lite hopp i allt detta. Nu när man haft så mycket problem så ser man bara framför sig hur allt inte försvinner, hur man ska behöva skrapas osv osv och att man inte kan komma igång på flera månader till. Men antar att jag inte är i ett helt positivt mindset just nu ;) skönt att höra att det kan gå smidigt! :)

    Vilken ledsam historia :( för min del var ju redan fostret avstannat sedan flera veckor, så där fanns liksom inget att rädda. Att moderkakan skulle ställa till problem var ju inget man tänkt på ens. Men skönt att höra som sagt att det kan vända o gå bra, nu lättade hjärtat lite :)
  • Sprallan
    Anonym (Maria) skrev 2020-12-05 10:16:13 följande:

    Jag lider med er, himla tuff resa <3Har också ett MA i bagaget. Precis som dig fick vi veta det i vecka 10 och fostret hade avstannat i v 6. Dagen efter beskedet skulle jag iväg helt själv på en jobbresa på andra sidan jordklotet. Dum som jag var bestämde jag mig för att åka ändå för att jag inte ville behöva berätta för mina kollegor..så tramsigt, men kändes jobbigare att behöva berätta alt. ljuga för chef och kollegor än att bara försöka låtsas som ingenting under en vecka. Fick tid för "abort" direkt när jag skulle komma hem till Sverige igen. Det var lättare sagt än gjort att försöka låtsas som ingenting. Dag 2 på jobbresan började jag blöda och hade som värkar flera gånger per dag, fruktansvärt ont gjorde det. Blödde så mycket att jag om jag hade varit i Sverige hade jag sökt vård. Men där, helt ensam på andra sidan jordklotet där ytterst få ens pratar engelska, vågade jag inte och kände mig så ensam och maktlös. Sista dagen på resan kom allt ut och det blev mycket bättre. Trodde att det skulle ta jättelång tid att bli gravid igen, men till min förvåning gick det fort! Och nu har jag en snart 3årig son. Är otroligt tacksam!

    Var så rädd i början av graviditeten, att det skulle bli som gången innan, men min sambo sa hela tiden "vi väntar ett barn, inte ett missfall" och "hellre ha varit glad i onödan än ledsen" För om ett missfall väl skulle ske blir man lika ledsen oavsett vad man har för inställning innan. Det hjälpte mig mycket att se positivt och inte gräva ner mig totalt i ångest och orolighet. 


    Åh, herre gud! Vad galet, din stackare :( jag har varit likadan, ingen mer än min sambo vet och vill helst hålla det så, jag har tackat gudarna många gånger för att jag nu arbetat hemifrån sen februari pga Corona, så som smärtorna var under några timmar hade jag aldrig klarat att vara kring andra, låg i min säng i fosterställning framför ett möte på teams och fick andas, in genom näsan, ut genom munnen för att inte tuppa av.. jag är förvånad över hur lite jag blött ändå, som en väldigt riklig mens men inte värre ändå. Hur upplevde du det, var det som värst första dygnet och sedan minskade det sakta eller det gick i vågor och kunde bli värre igen?

    Galet starkt av dig att ta dig igenom det bortrest sådär! Man vet ju inte hur det är heller innan man varit med om det så svårt också att ta ?rätt? beslut.

    Så himla skönt att höra att det kan gå vägen så pass snabbt igen, det ger hopp! Och fin inställning, jag hoppas att jag kan ha samma, men rädd att jag kommer ha väldigt svårt för det, vilket är synd :(

    Planerar du för nr2 nu eller hur har du hittat hit till tråden? :)
  • Sprallan
    Russin112 skrev 2020-12-09 09:21:07 följande:

    jag fick inte heller ägglossning av varken enkel eller dubbeldos....fick sen testa trippel och ägglossning skedde plus att jag blev gravid!

    (Slutade dock i missfall så är igång igen med letrozol)


    Så tråkigt att du fick missfall :( hur lång tid tog det innan du kunde komma igång med Letrozol sedan igen?

    Jag håller på att ?rida ut? ett missfall i detta nu (åt dubbel dos letrozol och blev gravid på 3:e kuren, men slutade med MA i v.10) har inte heller någon egen ägglossning och man vill ju gärna komma igång igen så snart som möjligt för att kunna se framåt och gå vidare :)

    Hört många som blir gravida väldigt snabbt efter missfall, håller tummarna att det går bra för dig!
  • Sprallan
    Anonym (Maria) skrev 2020-12-09 09:41:01 följande:

    Jag tror att jag kommer köra på samma dos igen (dubbel) nästa runda eftersom jag faktiskt fick en stor blåsa. Pratade med min gyn på vul:et om ovitrelle och hon var jättenära på att ge mig det men sa sen "nej jag tycker vi testar utan den här gången", så jag räknar med att få sprutan nu nästa omgång. 


    Åh vad segt! Hoppas verkligen du får sprutan nästa gång, tråkigt när man vet att man fått stor blåsa och sen känna att man ätit letrozolen (med dess bivärkningar) och hoppats på ett plus lite i onödan. All väntan och tankegång man har i allt detta så vill man ju gärna få så bra förutsättningar man bara kan. Håller tummarna för dig :)
  • Sprallan
    Russin112 skrev 2020-12-09 14:31:13 följande:

    Beklagar ditt med. Supertufft :(

    Mitt var "bara" i vecka 6 men tog extremt lång tid att få ut allt. Var först inlagd och gjordes i ordning för operation då de trodde att de var ett utomkvedshavandeskap men i sista sekund (skulle precis in på operation och ta bort ena äggledaren) upptäckte de att det var ett vanligt missfall. Fick cytotec och skickades hem, blödde i 5 veckor och hade positiva gravtest i ca 1 månad. Efter första negativa gravtest fick jag vänta 2-3 veckor och sedan ta provera för att få en blödning och sedan börja med letrozol trippeldos. Problemet var då att kroppen var "tom" på letrozol från några månader utan och då fungerade inte trippeldos utan en till månad fick gå utan äl och med provera. Så 2 månaders väntan och sedan en månad "slösades bort". Detta var i maj-aug så har fått 3 fungerande ägglossningar med letrozol kvadrupeldos efter.

    Hoppas det går fortare för dig så ni kan fortsätta er resa! 


    Kämpigt att det tog sån tid :(

    Men läskigt att de skulle operera dig för utomkvedshavandeskap! Jäkla tur de upptäckte det ändå, tänk att ha blivit av med en äggledare i onödan. Man får ju verkligen hoppas att de hade upptäckt det när de öppnat upp dig annars..

    Jag är inne på dag 7 sedan jag tog cytotec nu och har i princip slutat blöda. Det känns ju nästan oroväckande åt andra hållet. Haft rejäla smärtor långa stunder under flera dagar, men kommer det inte mer nu så kan omöjligt allt ha kommit ut när jag ska kollas med VUL om en vecka. Rädd att det ska behövas skrapning osv.

    Men sen har man ju ingen aning heller, eftersom man inte vet hur mycket som ska ut och det verkar te sig olika för alla.

    Skönt att du är igång nu igen iaf, hoppas få vara det snart också. Är det ert första barn ni kämpar för nu eller det är syskon? Hoppas du får ett plus snart igen! :) <3
  • Sprallan
    Russin112 skrev 2020-12-09 22:16:10 följande:

    Okej, ja men de är ju som du säger, svårt att veta hur mycket som ska ut men även avgöra hur

    Mycket som har kommit ut (menar blod ser alltid mycket ut). Hoppas att allt är ute! Har hört att de för vissa bara tar några dagar :) hur är dina test? Positiva fortfarande? :/

    Vi har inga barn sen innan utan kämpar för vårt första :) Har ni?


    Inte vågat ta några test ännu eftersom hcg sitter i för så många ett bra tag. Försökt lova mig själv att vänta tills på onsdag (1 vecka till) då är det exakt 14 dagar sedan jag tog cytotecen och började blöda samt dagen innan jag ska tillbaka på VUL för att se så allt är ute. Hoppas kunna få se att test visar negativt innan jag kommer på återbesöket, så kan jag kanske känna mig lite lugnare men känns som jag jinxar det om jag testar för tidigt, tramsigt jag vet :)

    Också vårt första! Håller tummarna att vi båda får plus snart igen och en efterlängtad bebis, skam den som ger sig! Vart i cykeln är du nu? :)
  • Sprallan
    Goose01 skrev 2020-12-10 07:04:02 följande:

    Jag vet inte riktigt. Jag brukar få mens på cd 26-27 o nu är jag på cd 31..det borde ju vara tydligt nu. Jag läste nu på morgonen att om hcg inte ökar så kan det vara ett utomkveds vilket skulle kunna förklara smärtan jag har i vä äggstocke som det är jag alltid ägglossar ifrån. Så nu blir jag bara orolig..blääää....


    Har du testat med CB testa tidigt testen, det brukar kunna skilja ganska mycket i streckets tydlighet även mot vanliga CB testen som redan är känsliga. Det kanske kan ge dig lite klarhet? :) håller tummarna!
  • Sprallan
    Goose01 skrev 2020-12-10 08:41:28 följande:

    Ja men visst anar man något?..men jag kommer inte kunna känna mig lugn förrän jag får ett tydligt test. Vet ni hur hcg funkar vid MA? Fortsätter det att stiga eller sjunker det? Kan man ens få ett MA såhär tidigt?..

    Det gör inte lika ont vid äggstocken idag men har börjat få tryckkänsla i svanken sen igår kväll. Känns som att livmodern eventuellt skulle trycka på liksom!

    Ska du testa på lördag? Håller tummarna för dig!


    Fick ju tyvärr precis ett besked om MA och då hade mitt foster stannar av redan 4 veckor tidigare. Tog test så sent som dagen innan jag fick beskedet och mitt HCG var skyhögt, steg stadigt efterhand som veckorna gick, precis som om allt vore normalt med graviditeten så tyvärr kan man inte utläsa nått riktigt ang MA med hjälp av det.

    Hoppas du kan få ett tydligt streck snart :) sen kan man tyvärr inte göra så mycket mer att glädjas åt det innan man får svart på vitt vid UL. Även om det är väldigt svårt när man är orolig! Jag hade nog börjat att testa med ett CB testa tidigt, förhoppningsvis får du ett tydligt besked där :) håller tummarna!
Svar på tråden Vår letrozol resa- följas åt?