Vår letrozol resa- följas åt?

Nej har bara pratat med familj och vänner. Har känt att det har räckt, har varit ledsen för det som har hänt och att det antagligen har varit något fel på bebisen utveckling annars hade hjärtat ännu slagit där inne <3

Jag har alltid fått mens själv även fast jag inte hade ägglossning så har inte behövt ta tabletter för att få mens.

Men kommer antagligen få tabletter för att få igång missfallsblödningen. Ska fråga läkaren på återbesöket på torsdag hur snabbt jag kan börja med letrozol igen för jag känner mig verkligen mentalt redo att börja om.

För mig är drivkraften att bara fortsätta inte bara att vi så gärna vill ha barn utan även min ålder. Jag är visserligen bara 30 men detta är vårt första barn, vi vill ha minst ett till om man får önska och min skräck är att fortf försöka bli gravid med nummer 2 när jag närmar mig 40. Att hålla på med detta så länge vet jag inte vad det skulle göra med ens psyke. Tror det är därför jag är så motiverad på att inte ?slösa tid?. Dessutom har det visar sig att min sambo har betydligt färre spermier än önskvärt och produktionen går ju ner ännu mer efter 35 (han är 29) så även där känns tiden som en faktor.

Men alla är olika och behöver olika förutsättningar för att orka, om du känner att du mådde bra av en paus var det ju fantastiskt att du fick en lite beslutad ?åt dig? om du förstår vad jag menar. Risken är ju att du inte tagit den själv om det inte vore för vaccinet :)

Jag själv pratar inte med detta med någon utöver min sambo och samma för honom. Jag mår normalt sett bra av att prata men detta har jag velat hålla för oss själva, vi har massor av nära vänner som får barn nu och känner att jag inte vill dra ner deras lycka. Jag tror att jag kommer berätta allt den dagen jag väl har en bebis i min famn, men det återstår att se :) vi pratar däremot mycket om det med varandra, inget är tabu eller konstigt vilket såklart hjälper :)

Ja samma här! Mina två tidigare kurer hade jag en på 20 och nästa gång en på 24 mm cd 13. Så blev lite förvånad att den var så liten idag!

Usch beklagar att ni fick MA! Så jävla orättvist!

Jaa så kan de nog vara! Vad jag hittills läst mig till så verkar tyvärr många få öka dosen så de känns som att det är lite risky även om man tror att man hittat rätt dos. Kommer du testa trippel om de inte tar sig denna gång?

Jaa men de tror och hoppas jag att du fick :).

Vad skönt att du har familj och vänner att prata med. Hur går det för dig? Har det börjat hända något? Jag hoppas du får komma igång med letrozolbehandlingen snabbt efter, men har tyvärr ingen erfarenhet om hur dom brukar göra i de fallen. 

Själv har jag inte PCOS enligt barnmorskan utan endast hormonell obalans efter längre tid med p-piller. Men är lite tveksam kring det då jag har alla symtom på PCOS annars och en gräslig akne så min hud är förstörd typ, tur man är vuxen och inte bryr sig lika mycket längre. Ja det var verkligen skönt för mig och min hjärna att få som ett "tvingat" break i allt för annars hade jag nog inte tagit det även om det behövdes.

Jo precis, jag är själv 29år och hade jag fått bestämma hade jag velat ha barn vid typ 25 men tyvärr har man varit lite för praktiskt och planerade och vilja se till att ha de bästa förutsättningar innan man börjat skaffa barn. Det är nog det som gör detta lite extra jobbigt att jag är en som gillar att planera och ha det lite uppstyrt och i detta med att få barn så känner jag mig totalt maklös. Jag känner egentligen inte tidspressen utan mer att jag vill bara veta när det kommer bli. Som att vänta på mens nu, jag blir galen på sånt haha. Det är inte lätt:) håller tummarna för dig på en bra progesteronvärde!

Nej har bara pratat med familj och vänner. Har känt att det har räckt, har varit ledsen för det som har hänt och att det antagligen har varit något fel på bebisen utveckling annars hade hjärtat ännu slagit där inne <3

Jag har alltid fått mens själv även fast jag inte hade ägglossning så har inte behövt ta tabletter för att få mens.

Men kommer antagligen få tabletter för att få igång missfallsblödningen. Ska fråga läkaren på återbesöket på torsdag hur snabbt jag kan börja med letrozol igen för jag känner mig verkligen mentalt redo att börja om.

Tänker så på dig, hur har det gått? har det kommit igång ännu eller du inväntar fortsatt torsdag och tabletter? :(

Har inte hänt någonting så det blir på torsdag :/

Jobbigt :( håller tummarna att det går så snabbt och smärtfritt som möjligt så att du kan få börja blicka framåt igen <3

I morse orkade jag inte vänta längre, mensen beräknad imorgon. Innan sambon skulle åka till jobbet vid 6.30 testade vi, och minsann! Trots lång krånglig cykel med ÄL inte förrän dag 22 så visade det postivt :) (är ett CB testa tidigt så man ska inte få plus utan bara två streck)

Man blev glad men inte alls som första gången som slutade med MA i början av december, man vågar liksom inte vara glad, det är så himla synd :( Men hoppas så att det är vår tur att det går hela vägen nu.

Känner mig samtidigt hemsk som postar detta samma dag som jag vet att du ska sätta igång utdrivningen av ditt MA barnlängtan2021, för jag vet hur tufft du har det nu :( tänker så på dig! Men tänkte att samtidigt kanske det kan peppa att se att man kan lyckas igen, fick mitt MA konstaterat 2 dec i vecka 10, nu på andra cykeln med letrozol, inte ens 3 månader senare plussar jag igen. Kanske kan det vara en lite tröst eller pepp i allt det tuffa du går igenom, jag vet ju exakt hur det känns.

Nu hoppas jag bara av hela mitt hjärta att allt ska gå vägen denna gången för oss, men jag tror det först när jag sitter med bebisen i min famn.

I morse orkade jag inte vänta längre, mensen beräknad imorgon. Innan sambon skulle åka till jobbet vid 6.30 testade vi, och minsann! Trots lång krånglig cykel med ÄL inte förrän dag 22 så visade det postivt :) (är ett CB testa tidigt så man ska inte få plus utan bara två streck)

Man blev glad men inte alls som första gången som slutade med MA i början av december, man vågar liksom inte vara glad, det är så himla synd :( Men hoppas så att det är vår tur att det går hela vägen nu.

Känner mig samtidigt hemsk som postar detta samma dag som jag vet att du ska sätta igång utdrivningen av ditt MA barnlängtan2021, för jag vet hur tufft du har det nu :( tänker så på dig! Men tänkte att samtidigt kanske det kan peppa att se att man kan lyckas igen, fick mitt MA konstaterat 2 dec i vecka 10, nu på andra cykeln med letrozol, inte ens 3 månader senare plussar jag igen. Kanske kan det vara en lite tröst eller pepp i allt det tuffa du går igenom, jag vet ju exakt hur det känns.

Nu hoppas jag bara av hela mitt hjärta att allt ska gå vägen denna gången för oss, men jag tror det först när jag sitter med bebisen i min famn.