Vår letrozol resa- följas åt?

Ja alltså planen var egentligen att inte berätta till någon förens v 12 men sen blev det bara så att alla fick veta haha men det känns skönt iaf:) Ja jag förstår, ibland kanske det är bäst att berätta i förväg så att folk förstår ifall du kanske blir nedstämd någon gång eller känslosam. Det är viktigt att få stöd i sånt här:/ btw hur gick ditt besök hos läkaren idag?

Ja jag är ju fortfarande orolig förstås över missfall men det känns ändå någorlunda bra att jag fick se att allting sitter där det ska och hjärtat iaf slår. Mår väldigt bra faktiskt förutom att jag är extremt trött och har ingen aptit alls hehe.

Hej!

Jag var aktiv här i höstas när jag började med letrozol. Har tappat räkningen om det var 4 eller 5 omgångar, dubbeldos, som inte resulterade i nåt. I december tog jag sista kuren och sa att det var sista försöket och efter det har jag gett upp barndrömmarna och försöker acceptera läget. Nu har jag plussat! Helt obegripligt då jag inte ens vet om att jag haft äl, har ju det aldrig spontant... Hur är det ens möjligt, efter alla år?

Men jag kan inte glädjas en sekund åt detta mirakel, är totalt livrädd för missfall. Läser statistik och googlar som bara gör allt ännu värre. Men blir det missfall så kommer jag nog aldrig bli gravid igen och jag vet inte hur jag skulle klara av den sorgen, så av ren självbevarelsedrift vågar jag inte känna efter eller tro att det är sant. Behöver bara skriva av mig någonstans och det är bland er Letrozolkrigare jag känner mig hemma. Första månaden utan letrozol blir jag gravid, jag vill tro att det är tack vare de tidigare kurerna som kroppen kom igång tillslut.

Jag känner med er alla oavsett var ni befinner er i denna svåra kamp. Är det något man lär sig av detta så är det empati och ödmjukhet.

Hej

Jag var med för flera månader sen i tråden men hoppa ur när en gyn sa till mig att jag aldrig kommer bli gravid med varesig ivf eller letrozol o att det var ett under jag ens fått ett barn tidigare (har låg äggreserv bara 0,3).

Oj så fel hon hade! Tog dubbeldos av letrozol ändå då enkel ej funkade.. o ngn dag före julafton lyckades det o nu är jag i v.13. Gjorde KUB iförrgår o allt såg fint ut. Kämpa på ni andra man ska inte alltid tro på vad ngn enskild läkare säger! De har inte alltid rätt!

Ja det är lätt hänt kan jag tänka mig o ibland är det kanske lättare att bara berätta i vissa situationer :)

Helt sjukt. Där fanns ett foster kvar med ett litet hjärta som pickade. Jag har liksom inte riktigt fattat ännu, var så säker på att det var missfall men tanke på mängden blod och hur det såg ut. Men där är en liten krabat som kämpar på och var rätt i storlek utifrån hur långt gången jag är. Så tacksam <3

MEN, jag har troligtvis inte haft helt fel. För bredvid fostersäcken fanns ett område till som såg ut som en till fostersäck fast lite hopsjunken. Dock utan ett foster. Hennes teori är att det varit en tvillinggraviditet och att det ena fostret dött, det som orsakat den kraftiga blödningen i måndags. Och är det inte det så, så är det en relativt stor blödning som ligger i livmodern. I så fall vet hon inte vad det berott/beror på.

Så jag ska tillbaka om 2 veckor för att se att vad det andra nu än var, börjar dra sig tillbaka och går åt rätt håll.

Jag har fått sex och träningsförbud tills återbesöket då hon menar att livmodern blivit så ansträngd och drar ihop sig vid en sådan här blödning, så det är viktigt att jag vilar för att det ska ge med sig och att livmodern inte försöker stöta ut nått som inte ska ut. Jag som har egen häst och tränar på hög nivå håller redan på att krypa ur mitt eget skinn av rastlöshet, men givetvis får det va värt det :) Hunden får extra långa promenader nu för att jag ska få nått o hitta på och få röra mig lite iallafall.

95% för att klara graviditeten och få en bebis när man kommit såhär långt så hjärtat slår och det ser såhär fint ut enligt läkaren. Så håller verkligen tummarna, men givetvis har man ganska mycket oro över att det andra ska bli bra och inte påverka graviditeten, samt eftersom risken för fler blödningar just nu är ganska stor.

Ser allt bra ut om två veckor vid återbesöket kommer vi berätta för våra föräldrar och syskon till påsk. Resten blir nog efterhand som man träffar dom, men vi har också vecka 12 (eller KUB) lite som ett riktmärke. Tar jag mig väl dit och allt ser bra ut, då kan jag nog börja njuta på riktigt hoppas jag!

Hej

Jag var med för flera månader sen i tråden men hoppa ur när en gyn sa till mig att jag aldrig kommer bli gravid med varesig ivf eller letrozol o att det var ett under jag ens fått ett barn tidigare (har låg äggreserv bara 0,3).

Oj så fel hon hade! Tog dubbeldos av letrozol ändå då enkel ej funkade.. o ngn dag före julafton lyckades det o nu är jag i v.13. Gjorde KUB iförrgår o allt såg fint ut. Kämpa på ni andra man ska inte alltid tro på vad ngn enskild läkare säger! De har inte alltid rätt!

Hej!

Jag var aktiv här i höstas när jag började med letrozol. Har tappat räkningen om det var 4 eller 5 omgångar, dubbeldos, som inte resulterade i nåt. I december tog jag sista kuren och sa att det var sista försöket och efter det har jag gett upp barndrömmarna och försöker acceptera läget. Nu har jag plussat! Helt obegripligt då jag inte ens vet om att jag haft äl, har ju det aldrig spontant... Hur är det ens möjligt, efter alla år?

Men jag kan inte glädjas en sekund åt detta mirakel, är totalt livrädd för missfall. Läser statistik och googlar som bara gör allt ännu värre. Men blir det missfall så kommer jag nog aldrig bli gravid igen och jag vet inte hur jag skulle klara av den sorgen, så av ren självbevarelsedrift vågar jag inte känna efter eller tro att det är sant. Behöver bara skriva av mig någonstans och det är bland er Letrozolkrigare jag känner mig hemma. Första månaden utan letrozol blir jag gravid, jag vill tro att det är tack vare de tidigare kurerna som kroppen kom igång tillslut.

Jag känner med er alla oavsett var ni befinner er i denna svåra kamp. Är det något man lär sig av detta så är det empati och ödmjukhet.

Men guuuud vad glad jag blir!! Skönt att höra att det iaf var ett foster med ett fungerande hjärta där inne! Hur långt gången är du?

Ja det låter bra att ni ska berätta för de närmsta iaf, kan vara skönt att ha stöd från någon oavsett liksom :) Jag tror nog inte man kommer riktigt börja njuta förens kanske vecka 15-20 haha jag är i vecka 9 strax och har fått se ett hjärta och foster men kan ändå inte slappna av

Men gud GRATTIS vad roligt att höra!! Blir så glad av att läsa sånt här!!