Tonåring envisas med att prata engelska

Det där är lustigt. Jag vet inte heller varför det är så. Men jag vet att ungdomar med Asperger kan hitta på alla möjliga egenheter. Det är nog en av dessa. Jag jobbar på en specialskola och vi har många elever på autismspektrum och jag minns minst tre som mer eller mindre pratade engelska till vardags. 

Och jag skulle säga att det här är Aspergervarianten av tonårsfasoner. Dvs inte direkt kopplat till funktionshindret, utan en tonårsgrej, men just en för den personlighetstypen vanlig tonårsgrej. 

Sedan förekommer det också bland ungdomar utan den diagnosen. En del känner sig bara just duktiga i det, kanske duktigare än föräldrarna. En del pratar mycket med andra ungdomar i hela världen över nätet och är liksom inne i det. Mina söner hade en period där de pratade mycket engelska med varandra för skojs skull. 

Låt henne vara. Om hon vill vara pinsam så låt henne. Ni har redan pratat med henne, hon vet redan om er inställning och jag antar att ni också förklarat att andra kan tycka att hon är märklig eller att det blir svårt för hennes vänner att hålla en konversation på engelska. Ni förstår vad hon säger så jag ser verkligen inte problemet, mer än att ni runt omkring stör er på det men då är det faktiskt ert eget problem, inte hennes!

Om hon har en diagnos är det ju en sak, men annars skulle jag vägra att prata med henne på engelska. Jag skulle helt enkelt inte prata med henne innan hon ändrade språk till svenska.

Jag är mamma till ett tvåspråkigt barn och det är jätteviktigt att prata sitt modersmål med barnet, det är så de lär sig och utvecklas och får del av sitt arv från den sidan. Att prata ett språk som för båda är ett andra-språk är att handikappa sitt barn och sätta upp barriärer som är helt onödiga. Man lär sig dessutom andra språk bättre om man kan sitt eget språk grundligt (och det räcker inte med en 15-årings nivå). 

Min sons andraspråk är engelska, så jag förstår och pratar engelska flytande, men jag pratar aldrig engelska med honom eftersom mitt första språk är svenska. 

Men om det ingår som ett mönster i hennes diagnos kan man kanske inte göra så mycket. 

Mina barn 15 och 17 pratar ofta engelska och har inga diagnoser. de har dock en engelsk far, som de till större del inte växt upp med och bara haft sporadisk kontakt med. Så de har ju en anknytning till England, men samtidigt har de nästan enbart växt upp med mig och jag är svensk.

Jag har sett en massa föreläsningar på Youtube och också lärt mig en del via en släkting med Aspergers.
Barn med Aspergers lär sig ofta inte språket från sina föräldrar, syskon, dagisfröknar. I stället lär de sig språket från barnprogram, filmer och alla sådana där sammanhang där barnet bara lyssnar. Min dotter såg mest Bolibompa när hon var liten, och då lärde hon sig stockholmska. Sedan kom en ny programledare som pratade skånska, och vips fick dottern en lite skånsk accent. Engelskan började med Dora Utforskaren, och sedan gick det fort.

Min 16-åring brukar följa Aspie World på Youtube. Den killen är tydligen från England, och han har berättat att hans föräldrar var förtvivlade i bland när han var liten, för han pratade amerikanska pga alla filmer han såg.

Så kan det säkert vara ibland, intressant.

Men det stämmer definitivt inte in på mitt barn. Hon ändrade dialekt snabbt när vi flyttade när hon var liten så uppenbaeligen härmade hon omgivningen. Hon var också väldigt tidig i talet så tror inte hon hann se tillräckligt mycket TV för att lära sig språket genom att härma TVn.

Utred om det finns någon diagnos. Jag känner till flera unga aspies/adhd/autister som åtminstone i perioder enbart pratat engelska. De har fastnat i det eller känner igen det från online-världen där de känner sig bekväma. 

Annars - svara henne inte om hon tilltalar er på engelska. Ingjut nationell, kulturell och etnisk stolthet i henne. 

Ts har redan sagt att det finns diagnos.

Det har inget med adhd att göra.

Fungerar det inte att låta henne prata engelska men enbart svara och prata svenska med henne? Tänker att det kanske är övergående och bara låta bli att själv dras med i det.

Låt henne va en egen person. Tanke på att det är fler som pratar engelska än svenska. Bara bullshit att det är viktigt å kunna svenska, vi lever på 2020 talet. Lär hon sig prata flytande å även skriva så har hon lättare å hitta jobb både i Sverige å utomlands. Gäller å ge å ta. Låt henne prata på engelska så kan ni prata svenska ni förstår ju varandra ändå. Det är typiskt för alla människor att leva i sin bubbla å göra likadant som man alltid har gjort. Sluta å tyck att det va bättre förr. Skulle även uppmuntra henne å prata spanska det är också många som pratar det.

Antingen svarar ni henne på svenska eller inte alls. En sak är om hon fått en fix idé, ni behöver väl inte böja er för det och själva prata engelska.

Min egen dotter bor utomlands men pratar förstås svenska med oss. Ibland glömmer hon det svenska ordet men då säger jag genast det svenska ordet.

Det är ju löjligt med denna engelskfixering så att man pratar bättre engelska än svenska. Stå upp för modersmålet!

Förhoppningsvis släpper denna fixa idé en dag.

Är hon på autism-spektrat? Har en son med Aspergers och han gillar att prata engelska med sina Aspie-kompisar.

Intressant info om engelska språket och barn med diagnoser på autismspektrat! Har själv en åttaåring med språkstörning som ibland kan ha riktigt svårt att göra sig förstådd på svenska, men på engelska går det utmärkt. Jag funderade redan när han var i treårsåldern om han kunde ha något litet från autismspektrat i sig men avfärdade det för att han trots allt var väldigt social. Nu är jag inte riktigt lika säker längre. Tror nog att det kan finnas något där även om jag inte söker en diagnos. Han har ett litet speciellt beteende som jag inte känner igen från någon av mina andra 4 vuxna barn. Går inte riktigt att sätta fingret på då mycket har kretsat kring hans språk och förmåga att göra sig förstådd. Det spiller ju också över i läs- och skrivförmåga i skolan. Men jag blir som sagt inte förvånad om det kommer en diagnos i framtiden.

Har  farmor bott under en sten i den djupaste delen av skogarna?

Barn kan lätt lära sig engelska i dag, man kan lära sig engelska via internet och genom TV. Dessutom så har barn lättare att lära sig språk än vi vuxna...

/snart farmor själv

Jag pratade nästan bara engelska under ett par år på gymnasiet. För min del berodde det dock på att jag gick i skola på engelska (engelsktalande program i Sverige), min bästa kompis var från England och pratade väldigt knackig svenska och då blev det helt enkelt så att det tog för mycket energi att byta språk när jag kom hem på eftermiddagarna.

Innan och efter har det varit så att jag tänker på det språk jag pratar. Fortfarande, ca 20 år senare, tänker jag fortfarande en hel del på engelska. Under den perioden var det dock så att jag tänkte på engelska och översatte till svenska. Jag vet att min mamma tyckte det var jobbigt men jag var så trött efter en dag i skolan + restid + läxor (som oftast gjorts på engelska) att jag helt enkelt inte orkade.

Under samma period fick jag i stort sett full pott på svenska-delarna på högskoleprovet så det handlade inte om att jag inte kunde svenska.