Skiljer "man" sig för lättvindigt?

Jag tycker snarare folk flyttar ihop, gifter sig eller skaffar barn alldeles för lättvindigt! Där är det stora problemet!

Hej alla!

En tråd i VÄNLIGHETENS spår där jag är intresserad av att diskutera en vanlig samhällsförteelse - med andra ord inget illa menat mot någon. Är bara intresserad av en diskussion!

Jag upplever att det numera har blivit:

1. Träffas

2. Flytta ihop

3. Gifta sig och skaffa barn (plus ev. köpt boende)

4. Skilja sig

5. Börja på ny kula...

Att det är en naturlig del att det som ska bli skilsmässa efter ett tag. Ser bl.a. på detta forum trådar som säger t.ex. "När vet man att det är DAGS att skilja sig" - ungefär som när det är DAGS att byta till vinterdäck (alltså något som är förväntat att ske förr eller senare). Jag tror ju inte att (många) gifter sig och tänker att det förmodligen kommer sluta i skilsmässa efter ett tag, men kanske folk har en för naiv syn på förhållanden och äktenskapet? Att man tänker att en svacka är = dags att skilja sig? Jag tänker att de flesta som inte skiljer sig troligen arbetar sig igenom olika svårigheter och svackor (inte att de aldrig haft svackor).

Vad tror du?

Jag förstår givetvis att det vid t.ex. missbruk och misshandel finns en direkt anledning att lämna, men jag tänker på det stora hela nu... Fenomenet... Inte de extrema fallen.

Min iakttagelse är nog tvärtom att väldigt många väljer fel partner (läs, man nöjer sig) och det går för fort i början med både hopflytt, barn osv... Startas ju mängder med trådar och frågeställningar varje dag om just det. Så mängden av skilsmässa och separation det är väl snarare en konsekvens av desperata ingådda förhållanden där man inte tänkt efter före...

Skulle nog säga att många har för bråttom. Det finns ju statistik som påvisar att ju äldre man är när man går in i en relation så håller relationen längre.

I min krets är det ytterst få separationer. De flesta träffade varandra efter 25, skaffade sina första barn kring 30 och nu 30-35 år senare så är 80% av relationerna intakta.

Jag har aldrig träffat någon som tyckt det varit lätt att separera, varken känslomässigt eller praktiskt.

Och att leva i en kärlekslös relation är tärande mentalt.

Jo, absolut. Eller förhållanden med viss åldersskillnad (tror att det är om det är minst 5 år) ökar också risken för skilsmässa.

I min krets är det ganska blandat. Ett par gifte sig när ena var 18 och andra 22, de är idag 52 och 48, lyckliga och tillsammans. Kvinnan där har tre systrar: ena träffade sin partner när de gick i 9an - fortfarande gifta, andra träffade sin partner runt 20 - fortfadande gifta, den tredje träffade sin vid 30+, tog det lugnt, barn och äktenskap efter 35 - hon är skild. Där tror jag problemet istället var att hon sedan innan var så van att bara rå om sig själv och sitt, och då blev det helt enkelt inte bra på sikt sedan att dela sitt liv med någon...

Så ja, statistik i all ära, men jag ser folk i båda "läger" skilja sig OCH hålla ihop.