Anonym (Viveca) skrev 2020-10-22 22:57:22 följande:
Är en tjej på 35 år, har tyvärr haft det ganska jobbigt sista året. Helt plötsligt har jag blivit väldigt ensam, t.o.m. fått höra att en del tagit avstånd bara för att jag inte mår bra/dvs inte är lika rolig att umgås med längre.
Har själv alltid funnits för mina vänner i vått och torrt och stöttat dygnet runt när de mått dåligt. Så detta kom verkligen som en chock att så fort jag mådde dåligt så försvann de. T.o.m. fått frågan om hur jag mår (direkt efter nåt tragiskt hände), säger då att det inte är så bra och får till svar att ?har du inget positivt att säga? eller när jag låtit dem prata om sina liv/mående när jag skall berätta om mitt så försöker de liksom avleda mig om jag kommer in på något som är jobbigt.
Varför är det så? Kan tillägga att jag verkligen inte är någon som bara mal på om mig, utan ger mer än jag tar och sätter vännen i fokus.
Jag tycker inte det är så konstigt egentligen.
Man har för det första kanske fullt upp med sitt eget ekorrhjul? Jobb, barn, sjukdom, vab mm. Då kan det vara för tungt att dessutom ta sig an en vän som mår dåligt.
Sedan vet jag inte vilken typ av vänner du tänker på. Är det gamla vänner sedan barnsben, eller är det nyare vänner? Är det vänner som inte står så nära egentligen, men du hade hoppats att ni var så nära?
Det är ibland också så att man tänker att den som mår dåligt får höra av sig när denne orkar - medan den som mår dåligt kanske sitter och hoppas på att någon ska höra av sig.
Är du en sådan person som släpper allt och ställer upp, även för en mer ytlig vän? Då kanske dina vänner inte är likadana. Då kan det vara så att du själv skapat den "rollen" åt dig och att andra inte fattar att även du kan behöva en axel att gråta emot ibland.
Jag har en vän som enbart hörs av när hon grubblar på saker och då vet jag att hon har andra att prata med än mig, men vissa teman så väljer hon mig för att jag har viss erfarenhet på de områdena. Hon sa en gång att jag är den enda vän som ibland säger emot, ger henne perspektiv från olika sidor medan de andra vännerna mest bara hummar med och håller med. Jag känner väl ibland att jag blir lite utnyttjad, men jag kan hantera det. Jag tänker att de tillfällen hon väljer mig, så är det för att det är viktigt - och jag köper det. Tack och lov har jag andra i mitt liv så jag är inte beroende av hennes vänskap på något sätt och det är nog därför jag låter henne hållas
