Varför väljer män en medioker kvinna framför oss färgsprakande??

Du kanske kan lära dig något om dig själv i fall du lyssnar på männen som bryter upp. Det finns säkert mycket som är positivt med din personlighet men vi har alla vissa förbättringsområden. Har de här männen sagt rakt ut att du är för mycket eller är det din egen tolkning?

Jag trodde t.ex. att min självständighet bara var positiv, jag besvärar ju ingen och är väldigt lätt att umgås med, men jag har insett att människor kan känna att jag inte behöver dem. Det betyder inte att det är negativt att vara självständig utan att jag kan behöva tänka på hur det uppfattas av andra. Det kanske är något liknande du behöver fundera på.

Relationer handlar ju delvis om kompromisser och det är inte rimligt att alla ens relationer tar slut för att den andre är för feg och inte kan hantera en som person. Det är inte heller så att alla kvinnor som inte är som du är tråkiga. Bland de mest intressanta personer jag har mött har varit introverta och det är först när man lär känna dem som man förstår det.

Stanna upp i stället och reflektera över vad de här männen har sagt, inte bara när de gjorde slut utan under tiden ni dejtade och försök se relationen ur deras perspektiv.

Varför skulle högljudd och färgsprakande vara synonymt med en stark kvinna?

En kvinna kan vara tillbakadragen just för att hon är mentalt stark och inte har behov av uppmärksamhet eller bekräftelse. Stark är den kvinna som vågar vara den hon är oavsett vilka uttryck det tar sig.

Ok, så självreflektion verkar inte vara din grej. Du kan inte komma på något som du skulle kunna ändra eller utveckla. Det är männen som är för svaga för din fantastiska personlighet.

Jag tror att du har en ledtråd där.

Jag vet inte hur du får självreflektion till att göra om sig själv. Om man är öppen för det så utvecklas de flesta människor under livets lopp, inte minst genom det man lär sig om sig själv när man umgås med andra.

Det är påfallande att du inte verkar kunna resonera om vad du skulle kunna utveckla och förbättra hos dig själv. Du uppfattar det snarare som obegripligt att du blir placerad i ett vänfack. Har du verkligen ingen aning om vad det kan bero på?

De flesta har ändå någon uppfattning om vad hos dem själva som kan ställa till det i en relation, det kan vara allt ifrån tillitsproblem och osäkerhet till bekräftelsebehov eller mer banala saker som att man pratar för mycket, alltid kommer för sent, är glömsk och dålig på romantik.

Fast hittills har du inte skrivit något om dina egna förbättringsområden utan mest om hur obegripligt det är att dina relationer inte fungerar, alternativt hur rädda män är för starka kvinnor.

Ok, nu såg jag att du skrev att du pratar för mycket och inte är en bra lyssnare. Det betyder inte att du ska sluta prata utan träna på att lyssna mer. Det är centralt i en relation så där har du något att jobba på.

Ett av mina ex konstaterade ofta att han inte kunde förstå varför hans relationer tog slut inom ett par år. Han betraktade sig själv som ett kap, vilket han brukade påpeka rätt ofta. Han var nästan alltid i centrum, minst sagt färgsprakande och älskade att prata på.

Det han inte förstod var att han nästan aldrig lyssnade på vad andra sa. Han var så upptagen av att vara det där kapet och uppvakta, dyrka och ösa komplimanger och presenter över sin kvinna att han inte tog reda på om det var något hon verkligen ville ha.

När jag lämnade honom kunde han inte förstå varför för han hade ju gjort allt för mig, fast han kände mig nog aldrig. Kvinnorna som passerade i hans liv blev hans publik, inte hans partner.

Jag vet inte hur du uppfattas men han är ett exempel på någon som utan att vara elak på något vis, han ansåg dessutom att han gjorde allting bättre än alla andra män, är en av de mest påfrestande män jag har träffat. Så jag gick, liksom många kvinnor före mig. Man vill liksom inte känna sig som utbytbar rekvisita i någons show.

Alla människor behöver inte uppmärksamhet.

Det är ju just den här oviljan att ens reflektera över sitt eget beteende ur andras perspektiv och i stället bara utgå ifrån att alla andra har fel, som verkar vara TS problem, inte hennes färgsprakande personlighet.

Om fyra olika män på raken gör slut med TS för att de anser att hon är för mycket så är ju den gemensamma nämnaren TS. Vill hon ha en relation så måste hon kunna ta in sådan feedback och inte bara avfärda det med att exen har svårt för starka kvinnor.

Jag känner flera ?färgsprakande? personer som är underbara att umgås med. En väninna till mig är en sådan som lyser upp hela rummet men hon får samtidigt alla att känna sig sedda och välkomna. Hon är en perfekt värdinna bland annat av det skälet. Jag har aldrig tänkt att hon är för mycket och hon är gift sedan många år.

Jag är mer introvert och lågmäld i sociala sammanhang, men vi gillar verkligen varandra för de personer vi är. Inget beteende är rätt eller fel, vi är alla individer, utan det handlar om förhållningssättet till andra personer och en lyhördhet inför andras behov.

När jag får kritik tänker jag inte att personen inte förstår hur fantastisk jag är utan jag lyssnar och tar till mig för vi kan alltid lära oss något av andra och om man är öppen för det så utvecklas man hela livet.