• Anonym (Elena­)
    Sun 25 Oct 2020 14:18
    19892 visningar
    172 svar
    -10 +1
    172
    19892

    Varför väljer män en medioker kvinna framför oss färgsprakande??

    Så hände det IGEN.

    Ett långvarigt dejtande med en man tar slut. Han ser oss mer som vänner. Anledningen är min färgstarka personlighet. Jag är för mycket.

    Detta är inte första gången utan nu fjärde på raken.

    Jag är en person som tar plats, hörs, skrattar mycket och tar för mig av livet. Man ser mig. Man hör mig och jag är en väldigt uppskattad gäst på fest och andra sammanhang. Har mååååånha vänner såväl kvinnor som män. Jag skämtar mycket och är ibland lite grov i munnen. Jag gömmer mig inte. Jag vågar. Älskar sex, passion och allt som har med att leva att göra. Men jag är också väldigt skötsam, bra jobb och strukturerad.

    Men jag får inga långa relationer! Samma problem har en annan väninna som har likande personlighet. Men våra blyga, småsöta och halvtråkiga tjejkompisar de är minsann gifta och har aldrig haft problem med att hålla kvar en man.

    Sen kommer det oundvikliga. Efter några år hör de av sig. Männen som lämnade mig för en mellanmjölktjej. De undrar hur jag har det och klagar på att deras liv är så tråkigt med villa, barn och Volvo. Frugan vill knappt ligga och allt är beiget.

    ja men vad fan valde du inte mig då?????????

    Är det fler färgstarka kvinnor därute som blir dissade pga av sin personlighet? Jag kan ju inte ändra på mig men vart hittar man en man som klarar en högljudd passionerad kvinna för ett livslångt förhållande??

    Så trött på detta mönster nu... Vill hitta kärleken. Vill ha familj. Varför är jag sådant vännmaterial men inte flickvänsmatetial?

  • Svar på tråden Varför väljer män en medioker kvinna framför oss färgsprakande??
  • Mon 26 Oct 2020 10:58
    #91
    Tukt skrev 2020-10-26 10:44:16 följande:

    Det man ser som positiva egenskaper hos en själv är nödvändigtvis inget som andra över tid ser som positivt. 
    Kanske lite initialt kul, men efter att tag kanske man ser att det är något som saknas.
    Kanske är det just den bristen på självinsikt som är problemet.
    Detta är ju knappast könsbundet. Men allt för många kvinnor tycks göra politik av det och ser sig själva som "starka" kvinnor som män "inte klarar av".
    Det finns säkert också. Men många gånger kanske omgivningen kommer underfund med att det där starka snarare är självupptagenhet, egoism eller någon annan mindre charmig  egenskap.


    Insiktsfullt.
    Många gånger handlar det om att skydda sitt ego genom att projicera allt på omgivningen. Det är inte jag som är "för mycket", det är alla andra som är "för lite". TS trådstart tyder på att hon försöker skydda sin inre osäkerhet. 

    Min erfarenhet är att folk som verkligen är starka ytterst sällan beskriver sig själva på det sättet, oftast är de tvärtom väldigt ödmjuka.

    Och folk som beskriver sig själv som "utan ego" är ofta de med enorma egon. Osv. 

  • Anonym (Mella­nmjölk till teet)
    Mon 26 Oct 2020 11:04
    #92
    Anonym (Flamingo bland duvor) skrev 2020-10-25 14:48:26 följande:

    Eller så fokuserar man på de ca 5% av män som har stake nog att leva med en kvinna som syns och hörs och vet vad hon vill.

    Man behöver sällan gilla läget, vissa av oss ändrar på spelreglerna istället.


    Men gnäll då inte
  • Pagani­ni
    Mon 26 Oct 2020 11:34
    #93
    Anonym (!) skrev 2020-10-26 10:58:04 följande:
    Du har väl aldrig haft en kvinna?
    Nej, men jag kan väl ha en idé om preferenser ändå.
  • Anonym (kanto­r)
    Mon 26 Oct 2020 11:39
    #94
    Anonym (Elena) skrev 2020-10-25 14:18:03 följande:

    Så hände det IGEN.

    Ett långvarigt dejtande med en man tar slut. Han ser oss mer som vänner. Anledningen är min färgstarka personlighet. Jag är för mycket.

    Detta är inte första gången utan nu fjärde på raken.

    Jag är en person som tar plats, hörs, skrattar mycket och tar för mig av livet. Man ser mig. Man hör mig och jag är en väldigt uppskattad gäst på fest och andra sammanhang. Har mååååånha vänner såväl kvinnor som män. Jag skämtar mycket och är ibland lite grov i munnen. Jag gömmer mig inte. Jag vågar. Älskar sex, passion och allt som har med att leva att göra. Men jag är också väldigt skötsam, bra jobb och strukturerad.

    Men jag får inga långa relationer! Samma problem har en annan väninna som har likande personlighet. Men våra blyga, småsöta och halvtråkiga tjejkompisar de är minsann gifta och har aldrig haft problem med att hålla kvar en man.

    Sen kommer det oundvikliga. Efter några år hör de av sig. Männen som lämnade mig för en mellanmjölktjej. De undrar hur jag har det och klagar på att deras liv är så tråkigt med villa, barn och Volvo. Frugan vill knappt ligga och allt är beiget.

    ja men vad fan valde du inte mig då?????????

    Är det fler färgstarka kvinnor därute som blir dissade pga av sin personlighet? Jag kan ju inte ändra på mig men vart hittar man en man som klarar en högljudd passionerad kvinna för ett livslångt förhållande??

    Så trött på detta mönster nu... Vill hitta kärleken. Vill ha familj. Varför är jag sådant vännmaterial men inte flickvänsmatetial?


    Jag tyckte du lät intressant, tills du skrev "Älskar sex". Det fick mig att rygga tillbaks. Vem älskar inte sex? Men att skriva det... Varför skrev du det?
  • Anonym (kanto­r)
    Mon 26 Oct 2020 11:42
    #95
    GGN skrev 2020-10-26 09:37:08 följande:

    Många här som hackar ner på kvinnor med energi. Att de skulle vara energitjuvar (jag anser snarare att de sprider energi), att de är jobbiga, att man inte orkar med dem.

    Hur mår ni egentligen? Vad har ni för trista liv, vad är det som gör att ni ser ner på människor såhär? Är ni konstant trötta, har bråkiga barn, är ensamstående och fullt upp jämt, är bittra på hur livet blev?

    Jag kan inte för mitt liv förstå hur det kan vara dåligt att vara energisk, glad, få folk att skratta, hitta på roligheter. Jag älskar sådana människor. Det är så skönt när man känner sig grå och matt i pälsen. En person som drar igång alla. Helt fantastiskt!


    Beror väl på hur ens egen personlighet är. Är man introvert som person så kan väldigt extroverta personer dränera en på energi om man umgås med dem en längre stund.
  • Anonym (Tyvär­r)
    Mon 26 Oct 2020 11:46
    #96
    +2
    Ascendere skrev 2020-10-26 10:58:10 följande:

    Insiktsfullt.

    Många gånger handlar det om att skydda sitt ego genom att projicera allt på omgivningen. Det är inte jag som är "för mycket", det är alla andra som är "för lite". TS trådstart tyder på att hon försöker skydda sin inre osäkerhet. 

    Min erfarenhet är att folk som verkligen är starka ytterst sällan beskriver sig själva på det sättet, oftast är de tvärtom väldigt ödmjuka.

    Och folk som beskriver sig själv som "utan ego" är ofta de med enorma egon. Osv. 


    Stämmer så bra. Samma med intelligens. De som är på en bra mycket högre intellektuell nivå än andra har sällan ett behov av att berätta det för andra.

    De som däremot tror sig vara bättre och smartare än andra, men som inte är det har däremot ofta ett stort behov av att framhäva sig själva.

    Tänker på ex.på norske.världsmästaren i schack. Han är ung, rik, berömd och överinteöligent, men saknar behov av att nedvärdera andra, vilket TS gör.
  • Mon 26 Oct 2020 11:48
    #97
    +3

    Jag hade en väninna som var ungefär likadan. Hon var ständigt singel, eftersom "män kände sig hotade av henne". I alla fall enligt hennes egen tes. Efter alldeles för många samtal där jag tvingats lyssna på hur fega männen är som inte klarar av starka kvinnor, var jag tvungen att fråga om det kanske inte fanns något hos henne själv som orsakade detta. Något litet, litet? Det fanns det inte. Hon var bara en stark, framgångsrik kvinna som vågade ta plats!

    Saken var att hon vägrade kompromissa, både med vänner och män. Det fungerade när vi inte umgicks dagligen, men det var lite trist att alltid gå på den restaurang hon ville gå på, se filmen hon ville se, äta det hon ville äta, göra det hon ville göra. Ville man inte samma sak var man sååå tråkig. Lev lite, liksom! I hennes egna ögon var bara hon stark som visste vad hon ville och som vågade stå upp för den hon var.

    Saken var också att hon hade flera relationer med upptagna män. Hon sökte sig ständigt till det omöjliga. Och när hon väl träffade en man som inte var upptagen, inte bedrog henne och som ville vara med henne, var det alltid något fel på honom. För mesig. För enkel. Så tråkig!

    Efter många år gick hon i terapi och insåg att det kanske inte är fel på precis alla andra. Hon släppte garden, började kompromissa lite och träffade en trevlig man som hon har barn med. Dessutom är hon otroligt mycket roligare och trevligare att umgås med, när allt inte längre bara handlar om henne och vad hon vill.

    Så vad vill jag med den här berättelsen? Jo, det är sällan fel på alla andra. Det är sällan ett vinnande koncept att tala ner andra. Ibland kan det vara nyttigt att gå till sig själv och fundera på vad som kan förändras och förbättras. Det gäller alla. Både färgsprakande papegojor och grå möss.

  • Mon 26 Oct 2020 12:53
    #98

    Har en väninna som är 40+ nu och inte har funnit någon fast partner och därmed missat (förmodligen) tåget vad gäller barn osv.

    Detta är jättetrist, jag tycker mycket om henne. Men jag kan se att hon skulle vara enerverande att leva med, det är annat för mig som träffar henne några timmar och kan gå hem när jag vill.

    Hon är den kvinnan som skrik/gapskrattar högst i ett sällskap. Blir högljudd och tjatig om hon blir onykter. Lite för fräck i mun för att det ska passa gemene man, osv.

    Trots alla goda sidor hon absolut har, är det jobbigt för många att leva med en sådan person. Det är ju inte de där goda sidorna som märks främst, det dränks i gapflabbet och det allmänna virrvarret. Det ska till en mycket tålmodig man - eller kvinna - för att orka skala av det där och se vad som finns under. Och det ständiga skämtandet orkar man också med några timmar, men sedan börjar man vilja ha lite vanliga konversationer.

    Som sagt; för mig som vän fungerar det - men för en partner blir det ju så att man även vill ha lugn och ro ibland. Kanske lite tystnad en stund osv.

    Jag vet att hon också dejtat kortare perioder och känt sig sårad och övergiven när det inte blev något - för det är ju svårt att begripa när hon vet att hon är en snäll och bra person i grunden. Inga större krav, utan vill bara hitta en trevlig karl. Men tyvärr är det så, att de flesta vill ha ett lite lugnare, mer stadigt liv utan att det hela tiden måste vara färgstarkt och virvlande. Åka karusell är bara kul SÅ länge.

  • Anonym (Akill­es)
    Mon 26 Oct 2020 13:11
    #99

    Själv har jag knappt några kompisar (längre), men däremot har jag alltid haft fast kvinnosällskap.

    Har en känsla av att de som har massor av vänner, vanligen är utan fast sällskap. Har nämligen stött på det fenomenet vid ett flertal tillfällen.

    Kan det vara så?

    Kan det vara så att dessa de riktigt sociala människorna, är oattraktiva att bli ihop med?

  • Mon 26 Oct 2020 13:38
    Anonym (Akilles) skrev 2020-10-26 13:11:17 följande:

    Själv har jag knappt några kompisar (längre), men däremot har jag alltid haft fast kvinnosällskap.

    Har en känsla av att de som har massor av vänner, vanligen är utan fast sällskap. Har nämligen stött på det fenomenet vid ett flertal tillfällen.

    Kan det vara så?

    Kan det vara så att dessa de riktigt sociala människorna, är oattraktiva att bli ihop med?


    Är det inte tvärtom? Om man är ofrivilligt singel, så har man både mera tid för och behov av att umgås med vänner. När man inte är singel så hinner man inte med att träffa vännerna så ofta. Får man barn blir ännu mindre tid att träffa vänner.

    Hur det är i just TS fall vet jag inte.
Svar på tråden Varför väljer män en medioker kvinna framför oss färgsprakande??