Hur lever ni nu när corona sprids mer igen?

Jag lever som jag gjort sedan i mars. Jobbar hemifrån, går på gymmet tidiga morgnar när det är lugnt, går och handlar när jag måste men försöker hålla det till de tider när det inte är så mycket folk ute (dvs sena kvällar i mataffären och förmiddagar i andra affärer). Äter på restaurang ibland med familjen, på ställen där det är lugnt och gott om plats mellan borden. Annars är jag ute och går mycket, och jag bryr mig inte om att jag passerar många människor på trottoarerna, men om jag behöver prata med någon så försöker jag hålla så gott avstånd som det går. Det börjar kännas helt naturligt nu  Men jag är orolig för julen, börjar bli rädd att jag inte kommer få träffa min mamma som bor 60 mil bort, det skulle vara jättetråkigt. 

Vi har ätit på restaurang en gång i somras - var tre par på restaurangen förutom oss. Skulle inte få för mig att göra det nu. Hämtmat köper vi,

Har bara träffat folk utomhus och tackar nej till alla inomhus bjudningar.

Jobbar hemifrån varannan dag och har mat med mig när jag jobbar på jobb för att undvika matsalen.

Har åkt buss en gång till tandläkarn men då åkte jag med en tur med lite folk.

Träffar i stort sätt bara min man och några kollegor.

Handlar mat när där är lite folk. Var på ett shoppingcenter i somras precis när de öppnade.

Har inte varit på gym, bio , badhus, opera, teater eller semester sedan mars - saker jag brukar göra. Promenerar 1,5 h om dagen istället.

Det är i Stockholm och Uppsala det ökat. Inte överallt.

Vi avbokade precis vår resa till Örebro pga smittan, det känns inte okej att träffa släkt och vänner som vi inte har träffat sen i somras när smittan ökar som den gör.

För övrigt stiger väl smittan både i Skåne och just Örebro?

platz.se/coronavirus/

Som vanligt. Bara löjligt med såna här halvlösningar.. antingen en fullständig lockdown eller inget alls och lev med det.

Alltså ni svenskar är värre än MAGA folk när det gäller covid. De flesta verkar leva på som vanligt.

Jobbar hemifrån för det mesta (sambon likaså). Om jag åker till jobbet sitter vi ordentligt utspritt i landskapet och har vi möten tar vi mötesrum så vi kan hålla 2 meters avstånd.

Har i princip inget socialt umgänge. Några få umgängen i somras när vi var utomhus. Samma med restaurangbesök. Några få och då bara när det var glest och/eller ute (eller de jag bor med).

Vi storhandlar en gång i veckan och då på kvällen. Nu har vi även börjat med Willys och att hämta i deras skåp.

Jag och mamma (pensionär) har ställt in våra födelsedagar (de som inträffat nu under pandemin). Alla är osäkra på hur det blir med julen. Kanske blir den med bara sambo och barn?

Mitt barn (nedre tonåren) går i skolan och umgås med sina närmaste kompisar som vanligt. Men på orten där jag bor är smittan låg. Men bara att åka till grannstaden gör att risken ökar direkt.

Vi har varit försiktiga hela tiden men nog slappnat av lite i somras.

Nu gör vi som i våras: handlar bara mat online, undviker simhallar, lekland, bio, klädaffärer, ja alla ställen där det är mycket folk. Barnen går på sina aktiviteter men vi själva går inte till träningshallarna nu. Barnen får inte ta med kompisar in/hem sedan i måndags.

Har alltid handsprit med i fickan, mycket noga med handhygienen. Har ätit ute och sovit på hotell några gånger i somras men kommer nog inte göra det nu.

Jag jobbar själv inom vården och vi har fått tydliga direktiv och förberedelser inför vad man tror ska komma. Den stora rädslan är att vårdpersonalen inte räcker till, allt fler är borta från jobbet, sjukskrivna. Vi har jättesvårt att bemanna alla delar där jag jobbar. De utlovade semestrarna kring jul löper stor risk att återkallas.

Vi var lite försiktiga i våras men nu lever vi som vanligt förutom att vi jobbar 60% hemifrån, för arbetsgivaren kräver det. Spelar våra sporter, går på aktiviteter,bio, resturang. Går hem till andra med. Håller avstånd förstås på offentliga ställen.

Försöker forfarande bli friska från alla covidkomplikationer sedan i våras.

Maken sjuk tre veckor i covid, sen 2 veckor och så akut blindtarmsoperation.
Trötthet, för hög puls vid träning, kommer inte igen fullt ut.
Nu i helgen åkte han in akut igen och har nu inflammerad tarm men för låg sänka för att få antibiotika.

Själv var jag sjuk 6 veckor, dödstrött 6 veckor till.
2 månader efter har jag nu utvecklat en sällsynt enzymbrist som påverkar hela immunförsvaret och begränsar mig till ca 30 olika saker att äta, inräknat kryddor.

Jag måste ta medicin innan varje måltid med protein och ständigt dämpa kroppens immunsvar med 2-4 ggr så mycket antihistamin som man ska ta dagligen. Jag har så mycket klåda och trötthet att jag egentligen inte orkar jobba heltid men försöker hålla mig uppe i väntan på utredning.

Med detta tillstånd kan man inte heller få läkemedel eller vård som normala personer utan kan få anafylaktisk chock av vissa mediciner samt svåra allergiska reaktioner vid undersökningar med kontrastvätska eller vid sövning.

Väntar på specialistutredning.

Du vill inte ha coronavirus för du vet inte om du är den där 1% som överlever men får komplikationer för livet.