Vanligt att släkt ”tävlar” om vem barnet är mest lik?

Haha kul att du tar upp detta! Sen vår dotter kom så har pappan ALDRIG fått höra att de är lika. Hon har fått mycket från mig och när folk träffar henne så säger de alltid att vi är kopior. Hittade en gammal bild på mig när jag var i hennes ålder nu och skickade till formor. Hennes svar var: "Så lika är ni faktiskt inte." Det är något som verka ta emot där för henne då jag vet att hon önskar att vårt barn ska ta efter deras sida av släkten.

Jag är inte heller någon som tycker det är viktigt att vi är lika eller måste förespråka det, men nu är vi extremt lika till utseendet och då blir det bara lite larvigt att hon sitter och förnekar det alla andra ser.

Ja det är vanligt och det sker i princip alltid med små barn. Sedan brukar det mattas av lite, men visst händer det att man jämför även senare i livet. 

Det är väl inget att bry sig om? 

Du kommer garantera göra samma sak om du får barnbarn sen 

Att se likheter mellan sig och ett biologiskt barn är att knyta barnet till sig, att påtala den starka koppling som finns. Jag vet minst ett par fall där släktingar påtalat likheter även till adopterade barn. De har alltså i stunden glömt att barnet inte är biologiskt, trots annat hud- och hårfärg. Kärlek är tjockare än blod, typ.

Det är helt normalt att leta likheter i barn, barnbarn etc. Det som är mindre vanligt är att vilja förneka barnets halva genetiska arv. Ditt barn består till hälften av gener från pappans familj.

Varför upplever du det som ett hot att hans släkt vill påtala sin starka koppling till barnet? Är det inte något bra att de älskar barnet och ser det som en del av sin familj?

Min mammas pappa dog innan jag föddes så jag har aldrig träffat honom, bara sett bilder på honom som ganska gammal. 
När jag fick barn (och mina syskon också) är det som om mina mamma letat efter likheter med sin pappa även om vissa av barnbarnen inte alls liknar honom. 
Men barn kan likna olika släktingar under olika faser i livet, så det är inte konstigt om de äldre fortsätter att se tecken på likhet, även om det för oss andra inte är lika uppenbart. Ganska ofta så kan jag se vad hon menar ändå, det är bara att det kanske är andra likheter med andra släktingar som är tydligare. 

Jag tror att det är så för alla som är föräldrar, även du TS. Du ser saker i ditt barns utseende och andra kanske ser annat. 

Det är väldigt vanligt, ja. Även föräldrar gnabbas ibland om vem barnet är mest lik... 

Min son är min kopia haha! Någon måste man ju vara lik och en del råkar bli väldigt lika den ena föräldern.

Min mamma, som är adopterad, brukar säga att hon tyckte det var så trist när hon var yngre att inte ha några biologiska släktingar att vara lik. Så jag tror att det spelar roll på något plan...det kanske har med biologiska instinkter att göra. 

Hehe jag har en kusin som är adopterad från Afrika och när jag ser kort på henne tänker jag "men guuuud så lik sin (kritvita) mamma hon är!". Hon är vuxen, så jag tror det är något med hållningen och stilen.

För att återgå till TS: ja det är vanligt. Vårt barn är mest likt pappan, men min familj hittar likheter med halva släkten. Jag ser det som ett sätt att identifiera som familj och inkludera barnet.

Vi har 2 barn via ED. De är inte genetiskt släkt med varann ens. Ingen irl har påpekat nåt än vad gäller utseende förutom en liten fråga en gång vad gäller ögonfärg på den yngre. Vi båda har blå ögon och den lille mer bruna. På F.B däremot har flera påpekat likheter med antingen mig eller pappan. "Mina ögon" fick jag höra om den äldre. Pappans hår har han definitivt så det är riktigt märkligt. Jag tror folk ser vad de vill se helt enkelt.

Ja, haha! Min mormor var inte min biologiska, men folk kommenterade också på Facebook att vi var lika Hon var dessutom vit och jag är blandad svart/vit. Lite roligt ändå! Jag tror att man kanske tar efter ansiktsuttryck och hållning mm, det kanske lyser igenom? Jag stod väldigt nära min mormor, så det kanske spelar in.  

I min sons fall vet jag att vi är lika eftersom han till och med kan öppna min mobil med ansiktsigenkänning. Lite creepy! Mobilen sorterar även in hans bilder under mitt namn och vice versa. 

Absolut att man tar efter vissa saker som gör en lik andra ickegenetiskta släktingar.   Sen kan det ju av ren slump också finnas likheter som tex vad gäller håret på vår äldsta. Och tvärtom- vissa barn blir så olik en eller båda av sina föräldrar att man undrar om de ens är släkt. Genetik och utseende är komplicerat och följer inga regler. Vid ÄD överförs dessutom på viss nivå delvis genetiska anlag i livmodern. Jättespännande faktiskt!  

Men tror du inte bara att de kan se dessa, mindre uppenbara, drag för att de har sett pappan när han var i samma ålder och utvecklingsstadium? De känner igen vissa saker bara och det är samtidigt ett sätt att knyta an och ta till sig det nya barnet. Särskilt under tiden man lär känna varandra och är så där besatt av den nya familjemedlemmen.

Sedan tycker jag att det är märkligt hur mina barn kan likna någon (min bror eller en faster eller en kusin) bara så där glimtvis och helt plötsligt. Att någonting skiner igenom, trots att barnet i övrigt är mycket mer lik någon annan.