• Anonym (Ts)

    En liten fråga

    Hej, jag har bara en kort fråga om vad ni anser angående den kommentaren min partner sa?

    Jag är själv man och lever i en relation med en annan man (undanber homofobiska kommentarer). Under dessa år som vi varit tillsammans har de under flera år förekommit psykisk och fysisk misshandel. Jag är nu sjukskriven sen i slutet av sommaren då jag har många stress-symtom, jag bär på en sorg inombords över hur allting blivit och jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Jag har samtalskontakt hos kriscentrum.

    Nu sa min sambo irriterat i ett mindre tjafs:

    -Suck...när ska du börja jobba igen?? Kan du inte bara fixa dig själv?

    Jag tycker de var en okänslig mening då allt ansvar hamnar på mig, jag går redan hos kriscentrum men det är svårt börja jobba när man blev utsatt för våld sist man hade jobb och det gick så långt att jag inte kunde fokusera mig på mina arbetsuppgifter och jag var konstant på helspänn och stressad inför hans humör.

  • Svar på tråden En liten fråga
  • Anonym (***)
    Anonym (Ts) skrev 2020-10-28 14:07:34 följande:

    Hej, jag har bara en kort fråga om vad ni anser angående den kommentaren min partner sa?

    Jag är själv man och lever i en relation med en annan man (undanber homofobiska kommentarer). Under dessa år som vi varit tillsammans har de under flera år förekommit psykisk och fysisk misshandel. Jag är nu sjukskriven sen i slutet av sommaren då jag har många stress-symtom, jag bär på en sorg inombords över hur allting blivit och jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Jag har samtalskontakt hos kriscentrum.

    Nu sa min sambo irriterat i ett mindre tjafs:

    -Suck...när ska du börja jobba igen?? Kan du inte bara fixa dig själv?

    Jag tycker de var en okänslig mening då allt ansvar hamnar på mig, jag går redan hos kriscentrum men det är svårt börja jobba när man blev utsatt för våld sist man hade jobb och det gick så långt att jag inte kunde fokusera mig på mina arbetsuppgifter och jag var konstant på helspänn och stressad inför hans humör.


    Alltså, varför stannar du i en relation där det förekommer misshandel?

    Vad spelar det för roll vad han säger, om han misshandlar dig, så varför förväntar du dig att han ska ta hänsyn till dina känslor?

    Ditt problem är inte vad han sagt, utan din relation.
  • Anonym (Ut)

    Du ska hantera det som så att du lämnar relationen. Flytta själv eller också han. Det är mitt råd i alla misshandelssituationer- man går.

  • Anonym (Lämna)

    Förlåt, men jag förstår inte heller. Det känns verkligen som att du fokuserar på fel sak. Våld nämns i förbigående och tråden handlar om en kommentar. Lämna honom. Toppen att du får hjälp.

  • Anonym (Lea)

    Läs på om narcissism, och se gärna videos, finns många bra på youtube. Det de behandlar är ofta relationer med en "abusive narcissist". Du har sannolikt råkat ut för en sån. De tar inget ansvar, utan de behandlar dig som skit och kräver att du ska själv se till att allt blir bra och låtsas som inget.

  • Anonym (Ts)

    Tack alla för svaren!

    Jag har svårt att lämna då det finns bra/ okej stunder också samt att jag älskar honom. Jag vet jag fokuserar på fel saker, men ibland har jag svårt avgöra vilka meningar/ kommentarer som är taskigt/ nedvärderade sagt. Så därför undrar jag bara om själva kommentaren han sa.

    Mvh

  • smulpaj01

    Släpp kommentaren, den är bara en kommentar som visar hur illa det är ställt med ert förhållande. Noll empati, respekt, medkänsla utan bara fortsatt misshandel.

    Kan du inte få hjälp från kriscentrum att lämna om du har svårt att klara det utan stöd? Du måste därifrån, helst igår

  • AMCG
    Anonym (Ts) skrev 2020-10-28 14:49:18 följande:

    Tack alla för svaren!

    Jag har svårt att lämna då det finns bra/ okej stunder också samt att jag älskar honom. Jag vet jag fokuserar på fel saker, men ibland har jag svårt avgöra vilka meningar/ kommentarer som är taskigt/ nedvärderade sagt. Så därför undrar jag bara om själva kommentaren han sa.

    Mvh


    Alla relationer bra och dåliga stunder. Jag tror väldigt få förhållandena där fysisk och psykisk misshandel förekommer är förövaren konstant elak. Förövaren visar så klart också kärlek och omtanke, annars skulle inte offret stanna. Mycket Stockholm-syndrom i världen.

    DU förtjänar bli behandlad med respekt och kärlek.

    Vidrörande kommentaren: jag vet inte om din man beter sig illa för att han har trauman och är arg eller om han har en personlighetsstörning (eller starka tendenser av narcissism, antisocial personlighetsstörning, borderline). När jag inte känner till hans personlighet så är det omöjligt. Om det hjälper kan jag dra självupplevda exempel så du kanske förstår skillnaden:

    Jag växte upp med en familjemedlem som skrek saker som ?du är helt jävla dum i huvudet? för att jag inte hade tid att leta efter personens borttappade sak som hen också gormade om ?vem i helvete har tagit min vad-det-nu-var-för-sak-denna-gången? för att jag gjorde läxorna. Önskar man hjälp ber man för det första snällt och man kommer inte med anklagelser om att personen man ber om hjälp själv stulit föremålet i fråga. Men varje gång hjälpe jag tillslut så klart för att slippa ha en gastande individ över mig som spydde ur sig oförskämdheter. Jag fick så klart ingen ursäkt eller tack efteråt. Gick runt på målar med konstant stress.

    Min man kan klämma ur sig dumma kommentarer så som ?men byt bara jobb då om du vantrivs så? när jag söker samtalsstöd över en frustrerande jobbsituationen. Poängen är att min man efteråt ber om ursäkt och säger att det var fel men han är så trött på ältandet (nu ältar inte jag men nämner man något mer än en gång tycker han att det innebär att älta något). Han ger mig en puss och kram. Han är inte lika känslig som jag och inte lika bra på att upptäcka nyanser. Han gör inte om det.

    Alla är osams ibland och tycker olika och kastar ut sig mindre genomtänkta kommentarer. Det viktiga är hur personerna agerar efteråt. Och att personen lär sig av sina misstag och gör bättre nästa gång eller gör samma saker om och om igen.

    Personligen tycker jag man alltid ska lämna en relation som innebär fysisk och/eller psykisk misshandel men jag vet att det är svårt att bryta sig loss. Det kommer innebära många försök från partnern att få kontroll över dig igen genom att bedyra att han ändrat sig eller försöka med ge-dåligt-samvete-metoden.

    Jag hoppas du finner modet att stå upp för dig själv!

    Kram
  • Anonym (Kvinna 39)
    Anonym (Ts) skrev 2020-10-28 14:49:18 följande:

    Tack alla för svaren!

    Jag har svårt att lämna då det finns bra/ okej stunder också samt att jag älskar honom. Jag vet jag fokuserar på fel saker, men ibland har jag svårt avgöra vilka meningar/ kommentarer som är taskigt/ nedvärderade sagt. Så därför undrar jag bara om själva kommentaren han sa.

    Mvh


    Man ska inte leva i en relation för att det finns "stunder" som är bra, men sedan förekommer både fysisk och kanske ffa psykisk misshandel, det går liksom inte ihop i fördelsekvationen. Om ni har det bra en del av tiden, han är ett svin ungefär lika stor del och resten (den stora massan) är ok så är det fortfarande en stor förlust. Alla kan ha dåliga dagar men generellt elakt beteende ska man ha nolltolerans för. Du förtjänar bättre!
  • Anonym (Ut)

    Det finns väl motsvarande Mansjouren precis som det finns Kvinnojour- kontakta en sån och ta dig ur den där nedbrytande relationen. Det är egentligen ingen relation- endast ett nedtryckande av dig som människa. 

  • Anonym (A)
    Anonym (Ut) skrev 2020-10-28 14:29:23 följande:
    Du ska hantera det som så att du lämnar relationen. Flytta själv eller också han. Det är mitt råd i alla misshandelssituationer- man går.
    Håller med
  • Anonym (bara gå)
    Anonym (Ts) skrev 2020-10-28 14:49:18 följande:
    Tack alla för svaren! Jag har svårt att lämna då det finns bra/ okej stunder också samt att jag älskar honom. Jag vet jag fokuserar på fel saker, men ibland har jag svårt avgöra vilka meningar/ kommentarer som är taskigt/ nedvärderade sagt. Så därför undrar jag bara om själva kommentaren han sa. Mvh

    Det låter som att du, som många andra före dig, letar efter argument som gör det okej att lämna honom. Du behöver inga sådana argument. Du kommer aldrig kunna övertyga honom om att det är rätt att göra slut. Du ska bara övertyga dig själv och sedan ska du gå, oavsett vad han tycker om saken. Om du vill förstå dina egna känslor lite bättre kanske den här texten kan vara till hjälp: livetefterpsykiskmisshandel.com/2018/01/26/trauma-bindning-varfor-det-ar-sa-svart-att-lamna/ Det är inte lätt, det du står inför, men det går att genomföra.
  • Anonym (Ts)
    AMCG skrev 2020-10-28 15:38:22 följande:

    Alla relationer bra och dåliga stunder. Jag tror väldigt få förhållandena där fysisk och psykisk misshandel förekommer är förövaren konstant elak. Förövaren visar så klart också kärlek och omtanke, annars skulle inte offret stanna. Mycket Stockholm-syndrom i världen.

    DU förtjänar bli behandlad med respekt och kärlek.

    Vidrörande kommentaren: jag vet inte om din man beter sig illa för att han har trauman och är arg eller om han har en personlighetsstörning (eller starka tendenser av narcissism, antisocial personlighetsstörning, borderline). När jag inte känner till hans personlighet så är det omöjligt. Om det hjälper kan jag dra självupplevda exempel så du kanske förstår skillnaden:

    Jag växte upp med en familjemedlem som skrek saker som ?du är helt jävla dum i huvudet? för att jag inte hade tid att leta efter personens borttappade sak som hen också gormade om ?vem i helvete har tagit min vad-det-nu-var-för-sak-denna-gången? för att jag gjorde läxorna. Önskar man hjälp ber man för det första snällt och man kommer inte med anklagelser om att personen man ber om hjälp själv stulit föremålet i fråga. Men varje gång hjälpe jag tillslut så klart för att slippa ha en gastande individ över mig som spydde ur sig oförskämdheter. Jag fick så klart ingen ursäkt eller tack efteråt. Gick runt på målar med konstant stress.

    Min man kan klämma ur sig dumma kommentarer så som ?men byt bara jobb då om du vantrivs så? när jag söker samtalsstöd över en frustrerande jobbsituationen. Poängen är att min man efteråt ber om ursäkt och säger att det var fel men han är så trött på ältandet (nu ältar inte jag men nämner man något mer än en gång tycker han att det innebär att älta något). Han ger mig en puss och kram. Han är inte lika känslig som jag och inte lika bra på att upptäcka nyanser. Han gör inte om det.

    Alla är osams ibland och tycker olika och kastar ut sig mindre genomtänkta kommentarer. Det viktiga är hur personerna agerar efteråt. Och att personen lär sig av sina misstag och gör bättre nästa gång eller gör samma saker om och om igen.

    Personligen tycker jag man alltid ska lämna en relation som innebär fysisk och/eller psykisk misshandel men jag vet att det är svårt att bryta sig loss. Det kommer innebära många försök från partnern att få kontroll över dig igen genom att bedyra att han ändrat sig eller försöka med ge-dåligt-samvete-metoden.

    Jag hoppas du finner modet att stå upp för dig själv!

    Kram


    Tack så väldigt mycket för ditt långa och fina svar! Du förstår precis hur en sådan relation kan se ut och hur den faktiskt ser ut. Dessa människor som utövar fysisk eller psykisk våld, är sällan genom onda eller elaka hela tiden. Man lever också med väldigt mycket dåligt samvete, där man vänder ut och in på sig själv och tänker vad man kunnat göra bättre/ förändra osv. Det är svårt lämna och bara ge upp när man älskar personen så mycket. Jag vet i denna mening min pojkvän sa, då han var dryg och irriterad att han inte förstår mina känslor. Han förstår nog inte helt i hjärtat hur han sårat mig och hur illa han fått mig att må. Det är absolut skillnad på människor i hur dom säger olika kommentarer och som du säger om din man/ pojkvän- han ger mig en kram efteråt och han gör inte om samma sak igen. Alla kan ju självklart slänga ur sig en dum/ felaktig mening. Tack för ditt svar!
  • Anonym (Ts)

    Till er andra som svaret:

    Ursäkta jag inte svarar på allas inlägg. Tack så mycket för svaren, jag har läst och funderat angående vad ni alla har skrivit och jag har tagit åt mig. Mvh

  • Anonym (Lämna)

    Tror faktiskt också att det vore bra för dig att börja jobba igen, i alla fall lite, eller göra något annat som gör att du kommer iväg från hemmet. Att vara sjukskriven gör dig mer isolerad och mer benägen att stanna med en person som gör dig illa, såväl psykiskt som fysiskt. Så sök dig ut.

Svar på tråden En liten fråga