14-åring som mår dåligt och vägrar gå i skolan

Jag känner igen väldigt från min dotter, tyvärr. Vi höll på stor del av åttan att prova att åka till skolan varje dag, ofta bara grät hon och vi vände hem, förstås. Så småningom fick hon plugga hemifrån flera dagar i veckan (pga måendet) men det hjälpte egentligen ingenting.

Vi sökte hjälp ganska tidigt eftersom hon uttryckte att hon inte ville leva... BUP bedömde att hon hade en depression, och vi fick gå I en familjebehandling. Ingen medicin tyvärr, för det vill de helst inte ge barn i första taget, men jag själv tyckte det behövdes.

Inte förrän jag hittade knivar på hennes rum fick vi medicin och det blev prat om mer intensiv terapi. Sommarlovet kom men hon mådde inte bättre utan stängde in sig mer och mer.

Ändå planerade vi tillsammans inför skolstart. Hon skulle få gå i en mindre grupp och ha möjlighet att plugga hemma. Men kvällen före skolstarten gjorde hon ett självmordsförsök.

Vill inte skrämma upp dig, men skaka om dig. I början av tråden var det en ung tjej som skrev fint om sitt eget mående, läs igen kanske?

Depression kan utveckla sig till en dödlig sjukdom, så är det bara. Det går inte att peppa eller tvinga en deprimerad person att bli frisk utan hjälp, det gäller både unga och gamla.

Min dotter kommer förresten få gå om ett år. Det spelar verkligen ingen roll, sett i perspektivet att vi kunde ha förlorat henne helt.

Har exakt samma erfarenhet som du.

Kram

Det är en tung vecka. Hon tillbringar dagarna med att sova eller titta på telefonen i sin säng större delen av dagarna istället för att gå till skolan. Nu har hon missat fyra dagar den här veckan och jag kan inte tänka mig att hon kommer iväg till skolan imorgon heller. Jag hoppas på nästa vecka, när det är distansundervisning igen.

Hon har bra vänner som bryr sig om henne, men kontakten sker ju bara via sociala medier. Hennes lagidrott har kommit igång igen efter Coronaupphåll, men hon går inte på de träningarna heller, så hon träffar bara oss i familjen. Känns ju så jobbigt att hon bara är hemma utan att göra något vettigt.

Positivt är i alla fall att hon om de två senaste kvällarna ätit middag med oss och myst i TV-soffan. Hon ville dock inte prata om sin situation, då blir hon tyst bara. Igår skulle hon träffa ungdomsstödjaren från socialtjänsten, men bokade av det pga hon inte "orkade". På tisdag väntar första besöket på BUP. Där är det ju lång väntetid, så där får hon bara inte slingra sig ur.

Jag bekymrar mig mycket över att hon förmodligen kommer att behöva gå om åttan, eftersom allas hennes kompisar går i åttan. Skolan är väldigt tillmötesgående, men fokus har ju varit att hon ska komma dit så att de kan hjälpa henne att hitta en plan för att klara minimikraven i skolan. 

Är det någon som vet vilka krav det är för att "flyttas upp" en årskurs? Måste man ha minst betyg E i alla ämnen? Jag har inte fråga skolan.

Det är en tung vecka. Hon tillbringar dagarna med att sova eller titta på telefonen i sin säng större delen av dagarna istället för att gå till skolan. Nu har hon missat fyra dagar den här veckan och jag kan inte tänka mig att hon kommer iväg till skolan imorgon heller. Jag hoppas på nästa vecka, när det är distansundervisning igen.

Hon har bra vänner som bryr sig om henne, men kontakten sker ju bara via sociala medier. Hennes lagidrott har kommit igång igen efter Coronaupphåll, men hon går inte på de träningarna heller, så hon träffar bara oss i familjen. Känns ju så jobbigt att hon bara är hemma utan att göra något vettigt.

Positivt är i alla fall att hon om de två senaste kvällarna ätit middag med oss och myst i TV-soffan. Hon ville dock inte prata om sin situation, då blir hon tyst bara. Igår skulle hon träffa ungdomsstödjaren från socialtjänsten, men bokade av det pga hon inte "orkade". På tisdag väntar första besöket på BUP. Där är det ju lång väntetid, så där får hon bara inte slingra sig ur.

Jag bekymrar mig mycket över att hon förmodligen kommer att behöva gå om åttan, eftersom allas hennes kompisar går i åttan. Skolan är väldigt tillmötesgående, men fokus har ju varit att hon ska komma dit så att de kan hjälpa henne att hitta en plan för att klara minimikraven i skolan. 

Är det någon som vet vilka krav det är för att "flyttas upp" en årskurs? Måste man ha minst betyg E i alla ämnen? Jag har inte fråga skolan.

Har sagt det förr, säger det igen. Flickan har en djup depression, och hon måste få hjälp snarast. Hon låter precis som min dotter gjorde innan hon försökte ta sitt liv

Jag tror det är viktigt att övertyga henne lugnt och tryggt ungefär så här:

"Vi kommer att hjälpa dig och vi ska klara det här tillsammans. Det kommer bli bra även om vi förstår att det är jobbigt just nu." (Orden "just nu" är centrala)

"Men nu fungerar det inte längre att inte gå till skolan för det måste alla barn göra. Vi kommer finnas här och säkra upp med all hjälp vi kan få, så att det kommer gå bra." "För oss behöver du inte alls känna någon press att ha bra betyg. Vi struntar i vad du får för betyg, det viktiga är att du lär dig allt du har rätt till att lära dig och blir godkänd så att du kan ha alla valmöjligheter när du söker gymnasiet och därefter."

"När man är 14 år är hjärnan ännu inte färdigutvecklad och man kan t ex inte förstå på samma sätt som vi vuxna, vad de val man gör idag, leder till längre fram. Därför är det vårt ansvar som dina föräldrar att hjälpa dig med det. Det har inget med dig som person att göra, utan så är det för alla i din ålder. 14-åringar har inte färdigutvecklat perspektivtänkande vilket gör att det som känns jobbigt just nu, kan man lätt tro att det ska fortsätta för alltid. Men i efterhand förstår man att saker och ting ändrar sig fortare än man trodde. Det hänger också ihop med   hormonrusningarna i en tonåring att jobbiga saker kan upplevas extra jobbiga, (och ibland roliga saker extra fnissiga:) "

Om din fru är i klimakteriet kan hon alltid skoja lite med dottern om att de båda går igenom hormonrusningar och förändringar i kroppen som kan vara jobbiga och man kan vara lättirriterad. "Men till skillnad från mig, (säger mamman) är du under utveckling, medan jag är under avveckling hahaha :) "

(Med glimten i ögat förstås så dottern inte får för sig att tro att mamman tycker synd om sig själv. Dottern ska förstås absolut tyngas med något slags medlidande med mamman! Eller med dig.)

 

Visa för henne att ni har förtroende för skolan och för alla stödpersoner. Och fråga er dotter vad hon behöver. Vad vill hon att ni gör för att stötta henne genom det här? Har ni råd med typ en Studybuddy eller annan läxhjälp? Eller har dom läxhjälp i skolan? Kan vara skönt med en utomstående och inte alltid ha dom man ska bryta sig loss från (er) runt en hela tiden. Men gå inte med på vad som helst. Ni är dom som har ansvar och bestämmer över henne. (Det kan vara skönt att påminnas om att ni är dom som bestämmer, en trygg fast hamn i sina föräldrar, även om hon obstruerar). Och i det som NI måste bestämma är att hon (och ni) ska ta hjälp från t ex Familjerådgivningen, BUP, skolläkare, skolkurator och allt vad ni kan få. Och att hon ska tillbaka till skolan men att skolan och omgivningen ska anpassa sig efter dotterns behov. Lycka till! 

Jag tror det är viktigt att övertyga henne lugnt och tryggt ungefär så här:

"Vi kommer att hjälpa dig och vi ska klara det här tillsammans. Det kommer bli bra även om vi förstår att det är jobbigt just nu." (Orden "just nu" är centrala)

"Men nu fungerar det inte längre att inte gå till skolan för det måste alla barn göra. Vi kommer finnas här och säkra upp med all hjälp vi kan få, så att det kommer gå bra." "För oss behöver du inte alls känna någon press att ha bra betyg. Vi struntar i vad du får för betyg, det viktiga är att du lär dig allt du har rätt till att lära dig och blir godkänd så att du kan ha alla valmöjligheter när du söker gymnasiet och därefter."

"När man är 14 år är hjärnan ännu inte färdigutvecklad och man kan t ex inte förstå på samma sätt som vi vuxna, vad de val man gör idag, leder till längre fram. Därför är det vårt ansvar som dina föräldrar att hjälpa dig med det. Det har inget med dig som person att göra, utan så är det för alla i din ålder. 14-åringar har inte färdigutvecklat perspektivtänkande vilket gör att det som känns jobbigt just nu, kan man lätt tro att det ska fortsätta för alltid. Men i efterhand förstår man att saker och ting ändrar sig fortare än man trodde. Det hänger också ihop med   hormonrusningarna i en tonåring att jobbiga saker kan upplevas extra jobbiga, (och ibland roliga saker extra fnissiga:) "

Om din fru är i klimakteriet kan hon alltid skoja lite med dottern om att de båda går igenom hormonrusningar och förändringar i kroppen som kan vara jobbiga och man kan vara lättirriterad. "Men till skillnad från mig, (säger mamman) är du under utveckling, medan jag är under avveckling hahaha :) "

(Med glimten i ögat förstås så dottern inte får för sig att tro att mamman tycker synd om sig själv. Dottern ska förstås absolut tyngas med något slags medlidande med mamman! Eller med dig.)

 

Visa för henne att ni har förtroende för skolan och för alla stödpersoner. Och fråga er dotter vad hon behöver. Vad vill hon att ni gör för att stötta henne genom det här? Har ni råd med typ en Studybuddy eller annan läxhjälp? Eller har dom läxhjälp i skolan? Kan vara skönt med en utomstående och inte alltid ha dom man ska bryta sig loss från (er) runt en hela tiden. Men gå inte med på vad som helst. Ni är dom som har ansvar och bestämmer över henne. (Det kan vara skönt att påminnas om att ni är dom som bestämmer, en trygg fast hamn i sina föräldrar, även om hon obstruerar). Och i det som NI måste bestämma är att hon (och ni) ska ta hjälp från t ex Familjerådgivningen, BUP, skolläkare, skolkurator och allt vad ni kan få. Och att hon ska tillbaka till skolan men att skolan och omgivningen ska anpassa sig efter dotterns behov. Lycka till! 

Jag tror det är viktigt att övertyga henne lugnt och tryggt ungefär så här:

"Vi kommer att hjälpa dig och vi ska klara det här tillsammans. Det kommer bli bra även om vi förstår att det är jobbigt just nu." (Orden "just nu" är centrala)

"Men nu fungerar det inte längre att inte gå till skolan för det måste alla barn göra. Vi kommer finnas här och säkra upp med all hjälp vi kan få, så att det kommer gå bra." "För oss behöver du inte alls känna någon press att ha bra betyg. Vi struntar i vad du får för betyg, det viktiga är att du lär dig allt du har rätt till att lära dig och blir godkänd så att du kan ha alla valmöjligheter när du söker gymnasiet och därefter."

"När man är 14 år är hjärnan ännu inte färdigutvecklad och man kan t ex inte förstå på samma sätt som vi vuxna, vad de val man gör idag, leder till längre fram. Därför är det vårt ansvar som dina föräldrar att hjälpa dig med det. Det har inget med dig som person att göra, utan så är det för alla i din ålder. 14-åringar har inte färdigutvecklat perspektivtänkande vilket gör att det som känns jobbigt just nu, kan man lätt tro att det ska fortsätta för alltid. Men i efterhand förstår man att saker och ting ändrar sig fortare än man trodde. Det hänger också ihop med   hormonrusningarna i en tonåring att jobbiga saker kan upplevas extra jobbiga, (och ibland roliga saker extra fnissiga:) "

Om din fru är i klimakteriet kan hon alltid skoja lite med dottern om att de båda går igenom hormonrusningar och förändringar i kroppen som kan vara jobbiga och man kan vara lättirriterad. "Men till skillnad från mig, (säger mamman) är du under utveckling, medan jag är under avveckling hahaha :) "

(Med glimten i ögat förstås så dottern inte får för sig att tro att mamman tycker synd om sig själv. Dottern ska förstås absolut tyngas med något slags medlidande med mamman! Eller med dig.)

 

Visa för henne att ni har förtroende för skolan och för alla stödpersoner. Och fråga er dotter vad hon behöver. Vad vill hon att ni gör för att stötta henne genom det här? Har ni råd med typ en Studybuddy eller annan läxhjälp? Eller har dom läxhjälp i skolan? Kan vara skönt med en utomstående och inte alltid ha dom man ska bryta sig loss från (er) runt en hela tiden. Men gå inte med på vad som helst. Ni är dom som har ansvar och bestämmer över henne. (Det kan vara skönt att påminnas om att ni är dom som bestämmer, en trygg fast hamn i sina föräldrar, även om hon obstruerar). Och i det som NI måste bestämma är att hon (och ni) ska ta hjälp från t ex Familjerådgivningen, BUP, skolläkare, skolkurator och allt vad ni kan få. Och att hon ska tillbaka till skolan men att skolan och omgivningen ska anpassa sig efter dotterns behov. Lycka till! 

Om flickan har en djup depression, tror du att det för hjälper?

Jag tror att råden är bra för en tonåring som blivit lite bekväm med att vara hemma, eller som behöver en spark i i vaken, struktureras upp. Men för någon som är djupt deprimerad som jag tycker att det låter som TS dotter blivit, är det ju som att piska på någon som är utbränd. Samma effekt, ännu brantare backe neråt....

Idag började skolan efter sportlovet igen och nu kommer det att bli på-plats-undervisning och distansundervisning varannan vecka framöver. Naturligtvis så kom min dotter inte iväg till skolan idag.

Vi har hunnit med två besök på BUP nu. Vi första besöket konstaterades det att dottern hade en "medel till svår depression" och sömnen är helt galet dålig. Kuratorn på BUP tyckte att prio ett var att få ordning på sömnen först. Det har tyvärr gått dåligt och dottern har helt enkelt skitit i alla råd och de papper hon har fått.

Under sportlovet var hon mestadels på gott humör, även om hon inte gjort så mycket. Ett tag kändes det som att det blev lite bättre rytm i sömnen, men så har hon varit riktigt nere i helgen. Igår söndag kom hon inte ur sängen på hela dagen. Jag misstänker att det svängde i fredags kväll efter att hon varit med ett par kompisar, vilket ju inte är ofta nu för tiden, under dagen. Hon var positiv, vi åt middag och tittade på TV tillsammans. Då pratade vi kort om skolan och att det var på-plats-undervisning vecka 9 och det verkar ha utlöst mycket negativt.

Nytt besök på BUP den här veckan och det känns som att kuratorn behöver byta taktik.

Idag började skolan efter sportlovet igen och nu kommer det att bli på-plats-undervisning och distansundervisning varannan vecka framöver. Naturligtvis så kom min dotter inte iväg till skolan idag.

Vi har hunnit med två besök på BUP nu. Vi första besöket konstaterades det att dottern hade en "medel till svår depression" och sömnen är helt galet dålig. Kuratorn på BUP tyckte att prio ett var att få ordning på sömnen först. Det har tyvärr gått dåligt och dottern har helt enkelt skitit i alla råd och de papper hon har fått.

Under sportlovet var hon mestadels på gott humör, även om hon inte gjort så mycket. Ett tag kändes det som att det blev lite bättre rytm i sömnen, men så har hon varit riktigt nere i helgen. Igår söndag kom hon inte ur sängen på hela dagen. Jag misstänker att det svängde i fredags kväll efter att hon varit med ett par kompisar, vilket ju inte är ofta nu för tiden, under dagen. Hon var positiv, vi åt middag och tittade på TV tillsammans. Då pratade vi kort om skolan och att det var på-plats-undervisning vecka 9 och det verkar ha utlöst mycket negativt.

Nytt besök på BUP den här veckan och det känns som att kuratorn behöver byta taktik.