Jag klev på chefsrollen på grund av att det var den minst dåliga lösningen.
Jag stortrivdes med min tidigare roll och titel och hade inga planer på att "klättra", gillar inte heller att sitta på kontor.
Bolaget hade gått igenom tre olika chefer på den positionen under två år (den ena värre än den andra) vilket ledde personalen till slut hotade att säga upp sig. Den sista utvägen var att få in någon som kunde bolaget, marknaden och någon som personalen hade förtroende för.
Där stod jag nu för tre år sedan med en hyfsad administrativ kompetens, bolags och marknadskännedom + en ödmjuk inställning till personalen... Bolaget har aldrig gått så bra som nu vilket i sig är ett kvitto på att det var rätt beslut för bolaget, men jag själv har haft tre riktigt tuffa år. Jag har flera gånger funderat på att sluta pga att jag känner att jag inte riktigt är skapt för en chefsposition. Men - jag har hela tiden valt att stanna kvar pga personalen och att bolaget är ett fantastiskt ställe att jobba på.
Helt ärligt - trots att jag ännu inte riktigt trivs i chefsrollen så är den givande, jag har möjlighet att påverka hela bolaget, jag har i princip samma befogenheter som vår VD (jag är nummer två i det svenska bolagets Hierarki), jag har alla möjligheter att påverka mina anställdas vardag till det bättre.
Dessutom kan jag numera då min egna stress lagt sig lite själv bestämma hur och var jag vill jobba - träffa kunder, träffa personal, vara ute på fält eller sitta på kontoret - med tiden kommer jag nog växa in i rollen och inse att detta är det bästa steg jag någonsin tagit.