Jag skulle kolla på vuxna omplaceringshundar där det finns en större möjlighet att ha hunden på prov i några dagar. Det där med allergi kan ju vara väldigt individuellt vilka hundar man reagerar på, och det finns även något bra allergischampoo nu som kan vara värt att kolla upp! Blir lite extrajobb förstås, men om valet står mellan det och ingen hund alls blir det ju enkelt :)
Slarvigt läst trådstart. Men jag har hört mycket gott om schampot!
Jag skulle kolla på vuxna omplaceringshundar där det finns en större möjlighet att ha hunden på prov i några dagar. Det där med allergi kan ju vara väldigt individuellt vilka hundar man reagerar på, och det finns även något bra allergischampoo nu som kan vara värt att kolla upp! Blir lite extrajobb förstås, men om valet står mellan det och ingen hund alls blir det ju enkelt :)
Min absolut största rädsla när jag växte upp var att jag skulle bli allergisk och någon vuxen i min närhet skulle resonera som dig. Jag hade mycket hellre medicinerats upp över öronen än försökt klara barndomen utan min bästa vän.
Hur resonerar du då?? Är det inte barnets bästa att få ha sin hälsa intakt? För du tror väl inte du kan bota allergin genom att skaffa en hund?
Om ditt barn måste medicinera med tabletter, inhalator eller vad det nu är bara för att du fått för dig att ni ska ha hund så tycker jag att du prioriterar fel!
Ja, det låter som självutnämnda godhetsapoatlar som inte ser till vad barnet egentligen vill, och vad som kanske är barnets bästa in the long run. Jag var också ensam och mobbad som liten, och hade svårt att knyta an till andra människor. Min hund var verkligen mitt allt.
Ja det är ju förfärligt att det finns de som värderar hälsa mer än ett sällskapsdjur. Bara för att din allergi tålde att ha pälsdjur så är det inte alla som gör det, och det finns ingen anledning att chansa med barns hälsa.
Det gäller såna som dig med... som sagt, jag hade ALDRIG förlåtit mina föräldrar om hade resonerat som dig och gjort sig av med hunden (och dessutom gett sig själv en klapp på axeln för det). Men visst, det spelar ju en viss roll hur gammal barnet är också.
Barn kan inte få allt de vill, det är oansvarigt att vara en sån förälder, särskilt som det nu dessutom strider mot barnets hälsa. Jag tvivlar inte på att din hund var en fantastisk vän, djur är härliga, men man måste tänka längre än näsan räcker.
Och just därför är det så absurt att avfärda idén på förhand. Det kan ju fungera hur bra som helst med rätt hund/schamponering
TS har ju inte ens nån hund att göra sig av med än............
Du chansar ju med barnets mentala hälsa istället, så det där stämmer ju inte riktigt.
Jag var en av de som föreslog en vuxen omplacering med större möjlighet att prova på och se hur det funkar ja. Det är ju mer än bara allergin som spelar in när det är barn inblandat.
Det spelar ingen roll vad du säger. Jag skulle aldrig chansa med ett barns hälsa. Andra har föreslagit att testa på en hund först, då får man väl se hur det går åtminstone men inte bara köpa en hund på vinst och förlust. Sedan är det också väldigt olika från en hund till en annan, inte alltid bara pga rasen.