Hund trots allergiskt barn

Det räcker att kolla lite på blocket för att se hur många oansvariga hundköpare det finns, tyvärr.

Men det är sannerligen inte mitt fel.

Så nu HELT plötsligt så har du pollenallergi?

Du hävdade ju själv att du känner väldigt lite till om allergier då ni hade fått nyss vetat om hens allergi.

Men okey får väl förbise din självmotsägelse här.

Så bara för att DU inte blir trött av allergimedicin så är det samma sak då som att ingen annan kan bli det? Du kan inte använda dig själv som måttstock inte ens för ditt egna barn och hur hen kommer att reagera på allergimedicin.

Ja du skrev också  i inlägg #38 att det var "hund som känns rätt"  också. Hela det inlägget, som var två meningar, så skrev du ENBART ur "ego-perspektiv" (ditt perspektiv och ingen nnns). 
I ett annat inlägg så skrev du att även psykologen tyckte hund skulle vara bra.
Men det glöms bort en person i denna soppan, BARNET vad vill  barnet ha?
Du skrev att han har autism. Då borde ju hen vara fullt kapabel att kunna komma med sina egna önskningar. Hen kankse blir glad av att se mormors hund, men för den saken skull så behöver det inte betyda att han själv vill ha en hund för den saken skull.

Sedan så skrev du i ett anat inlägg att du har tänkt på olika gnagare (hamster, kanin chinchilla b.la) och de lever ju inte lika länge som hund. Hen skulle ju bli ledsen om de försvann gansk så snart. Men en hund lever ju längre. A skall man tänka på "hur länge" et djur lever, så är ju hunden ett sämre alternativ också. Då hundar lever mellan 10-13år i snitt.
Katter kan leva mellan 15-20år.
Sedan så finns det några papegojarter som lever upp till 65år.

Så summa summarum.

För vems skull skulle du skaffa hund, OM det blir skulle bli aktuellt?
Din skull, eller för ditt barn skull?

BARNET vill ha hund och har tjatat om det i flera år. Det trodde jag var underförstått, varför skulle jag försöka hitta vägar för en hund barnet inte önskar?

Vad har min pollenallergi med hens allergi mot hundar att göra? Jag har aldrig tvättat träd med allergenshampo, så det är ganska irrelevant för det jag frågade om i ts.

Jag orkar inte med din aggressivitet, du vänder och vrider på allt jag säger.

Wow endast på FL hittar man folk som tror att "underförstått" är något universellt, som typ "är det underförstått för mig så är det självklart så även för alla andra".

Dock så fråntar det INTE vad du skrev i inlägg #38 som enbart var skrivet  ur ett direkt ego-perspektiv (dv.s ditt). 

Det är allra högsta grad relevant (Jag bortser från den direkt barnsliga kommentaren om att tvätta träd med allergischampo) bara för att du inte förstod en adekvat påtalande..

Gör dig inte dummar än vad du är.  Eller spelar du dum nu enbart för att jävlas?
Om du inte fattar så kanske en barnets allergiläkare kan förklara för dig.

Fast här  är lite grundlig info.
Oavsett VAD man är allergisk emot, så är reaktionen den samma i kroppen och medicineringen är ofta den samma oavsett "typ av allergi".  Både hundallergiker och pollenallergiker (eller annan allergi) så är ju MEDICINERINGEN den samma d.vs antihistamin.

Din allergi är iof säsongsbetonad, det är ju inte en hundallergi.
Du får ju VILAT ifrån din allergi och slippa ta mediciner under långa perioder på året.
Men om du skaffar hund så får ju ditt barn medicinera sig dagligen och aldrig vila från medicineringen så som du kan göra.Jasså, och vad har jag vändigt och vridit på? Förklaras detta var inget du kunde klara av tydligen.

Ja det är klart att det blir problem på det viset du skriver. Svarade däremot på en annan persons kommentar om att hunden skulle få problem i hemmet om att vara en stödhund.

Orka läsa hela tråden med allt tjafs.

Med det sagt....

TS, jag förstår verkligen att ditt barn vill ha en hund, och jag förstår verkligen ditt mammahjärta att vilja hjälpa ditt barn. För en person med autism kan en hund vara en riktigt bra tillgång, även om det inte är en ceritfierad assistanshund. Se bara på mig, jag har två (tidigare 3). Tänker inte sticka under stol med att det har hjälpt mig under min uppväxt, jag har alltid haft hund.

Men så var det ju det där med allergier. Det är inte kul att vara djurallergiker och bo med djuret man är allergisk emot. Med mild allergi är det jobbigt, med kraftigare allergi är det omöjligt, och den allergin måste inte vara superkraftig för att det ska vara omöjligt. Alleriger kan också utveckas och bli kraftigare, och skulle det ske så sitter man ju verkligen i skiten. Det positiva är väl att alla är inte pälsdjursallergiker, utan specifikt-djuallergiker. Ex, hundar går bra, men katter går inte, och kaniner är rena döden. Så på så sätt finns det ju öppningar.

Ett alternativ till att skaffa hund kan ju vara att umgås med hundar över lite längre tid för attt se hur det går. Det finns hundklubbar som har träffar för barn med autism, man är välkommen även om man själv inte har hund. Om de finns kvar, vill säga, jag läste för några år sedan. Du kan ju kolla runt där du bor. Det var kanske brukshundskubben? Minns inte. Eller kanske ditt barn skulle ha glädje av hästar istället? Lätt att förklara att de måste bo i ett stall och inte hemma....

Jaja, knivigt är det.

Är du allergisk mot hundar så ska man vara 100% uppmärksam mot andra djur speciellt hästar och katter. De som är allergiska mot hundar oftast reaktioner mot dessa djur också.

Att vara vuxen och vara allergisk men ändå skaffa djur får stå för den personen. Men att som vuxen se till att ens allergiska barn utsätts för allergenerna som gör barnet sjukt är fullständigt idiotiskt.
Man kan utsätta sig själv för sådant men man utsätter inte sina barn för detta.

TS
www.astmaochallergilinjen.se/allergi/olika-typer-av-allergi/hundallergi/

www.astmaochallergilinjen.se/allergi/vad-ar-allergi/
'
Två länkar till dig och det står så bra om just allergi i länk två

Om du är allergisk mot till exempel pollen eller pälsdjur gäller det att försöka undvika det du inte tål så gott det går. Ibland är det lättare sagt än gjort, exempelvis på våren om du är pollenallergiker. Då gäller det att tidigt behandla dina symtom. Genom att förebygga och behandla besvär av pollen- och pälsdjursallergi, minskar nämligen risken för att utveckla eller förvärra allergiska astma.

Du kan inte skaffa hund du måste titta på andra lösningar

Jag är allergiker. Blev allergisk som 12-åring, det enda symtom jag hade var en "långvarig, envis förkylning". Det var den värsta tidpunkten i mitt liv. Vi hade marsvin (mitt) och kanin (mammas) hemma och jag höll samtidigt på med hästar. 

Läkaren sa att jag fick välja mellan djuren hemma och hästarna i stallet. Han sa även att jag sannolikt skulle behöva sluta upp med båda men att sluta med det ena kunde göra det möjligt med det andra i några år till.

Jag (vi) valde att omplacera hemmadjuren och jag kunde fortsätta att hålla på i stallet ett tag till. I samma veva så skulle min favorithund omplaceras, min första stora hundkärlek som hade botat mig från min hundrädsla. Vi var oskiljbara egentligen och drömmen hade varit att få ha honom hemma. Nu hamnade han hos några andra vänner till familjen och jag kunde fortsätta att gå ut med honom mer eller mindre dagligen.

Efter ett par år var jag tvungen att sluta med hästarna också, precis som läkaren sa. Det gick inte att ha stallkläderna hemma. 

Som husdjur hade vi fåglar istället och det gick hyfsat. Fick använda blomsprutan på alla gamla småfjädrar etc i botten av buren för att det inte skulle bli för mycket "boss" i luften när jag gjorde rent i buren men i övrigt fungerade det.

Strax efter att jag flyttade hemifrån blev mamma med omplaceringshund. Så länge vi inte busade och jag fick märken av klor/tänder mot huden fungerade det. 

När jag var 25 och hade träffat sambon skaffade vi hund. Jag var villig att riskera min hälsa, men jag var vuxen och visste vad jag gjorde. Det fungerade men när det var pollentider eller att mitt immunförsvar var upptaget med annat (eller stress) så kände jag av både honom och andra hundar.

När vi senare fick barn (hunden var då 12 år gammal) och märkte av att barnen fick röda märken på huden av slickar från hunden så gjorde vi ett första allergitest på dem (de var då strax under året). Det visade negativt på alla testerna. För hundens skull (som började bli väldigt stressad när barnen blev mer rörliga) och för att inte riskera något så fick hunden flytta hem till mamma. När det blev hundfritt hemma började jag reagera mer på min gamla hund när vi träffades än jag någonsin gjort.

Idag är barnen 7 år och jag har varit hundfri i 6 år. När jag träffar hundar idag så måste jag mer eller mindre alltid tvätta händerna efter att jag klappat hundar. Jag kan inte gosa ner huvudet i pälsen längre och att få hundpussar är ett risktagande jag får ta. Vi har varit hamstervakt några veckor en sommar och det var ett helsike att städa buren (fick ta allergitablett innan för att det skulle gå). Jag har fått diagnosen "sensorisk hypersensibilitet", dvs inte riktigt astma men nästan vilket märks när jag blir stressad och måste springa någonstans eller bara något så enkelt som att gå i en jobbig uppförbacke. Sannolikt orsakad av min allergi.

Vi har två barn, tvillingar. Den ene vill inget annat än att vi ska skaffa husdjur. Högst upp på listan står hund eller katt. Det är samma barn som blivit bekräftad med pollenallergi (björk men vi märker att det är något av de riktigt tidiga pollensorterna också) där det "enda" symtomet är röda, kliiiga ögon och jag tänker INTE riskera hans hälsa med att vi skaffar husdjur! 

Jag är galet valpsjuk själv. Vill inget hellre än att skaffa hund igen (eller katt ) även om jag vet att det sannolikt kan göra min lunghälsa sämre. Men, bortsett från att tiden inte finns, så måste även sonen bli äldre, kanske även flytta hemifrån, innan det blir en ny hund. Och det måste definitivt bli ett nytt allergitest på honom där det blir negativt på samtliga pälsdjur!

Som sagt, jag var i ditt barns ålder när jag fick min allergidiagnos, med milda symtom, och jag vet att min hälsa har påverkats. 

Ni gör som ni vill. Men jag skulle helt och fullt rekommendera att ni inte har hund på heltid. Sätt upp annonser om att ni kan vara hundvakt. Det kanske finns någon som behöver hjälp med sin hund med rastning eller bara sällskap ibland där barnet kan skapa en relation med hunden utan att den för den sakens skull är hos er alltid. Då kan ni även säga att hunden inte får vara på vissa ställen (tex barnets rum) och att man städar när hunden har gått hem samt byter kläder och tvättar händer och ansikte. 

TS skriver att hennes barn länge tjatat om hund och själv ser hon en hund som "ett stöd i vardagen" för det autistiska barnet. En kompis när inga andra kompisar finns, eller...?Då väljer hon att bortse från att barnet förutom en autismdiagnos också har pälsdjursallergi.

Jag har deltagit i omplaceringen av en hund som varit just "kompis" till ett barn med neuropsykiatrisk diagnos. Den hunden blev emellanåt svårt misshandlad av sin s k mänskliga kompis och det med föräldrarnas goda minne. "Kan inte rå för sina humörsvängningar" hette det. Det var grannar som slog larm och hunden kom tack och lov därifrån.

Man ska vara oerhört försiktig med att ge djur till barn eller vuxna som har diagnoser där vredesutbrott och bristande förmåga att kontrollera sitt humör ingår i diagnosen.

Sen har vi det där med allergin också.... Hur ansvarstagande som förälder är egentligen TS?

Mitt barn har aldrig någonsin varit utåtagerande.

Som någon skrivit tidigare, kontakta läkare och så får han berätta hur allvarligt det är att utsättas för allergener regelbundet. 

Vi skaffade katt när jag var barn trots min mammas allergi, nu har hon astma och alltid snuvig och nyser. Det är inget att leka med detta. 

Vi fick avliva katten, vilket var ett trauma i sig eftersom vi barn fästs oss vid den. 

Sent svar och orkar inte läsa allt. Svarar bara utifrån mig själv. Jag är allergisk mot hundar ( och andra pälsdjur). Tog sprutor mot det i 10 år- ändå allergisk. Jag kan helt enkelt inte vistas inomhus med en hund. Men- och det här gäller som sagt just mig, kan inte prata för alla andra hundallergiker!- jag tål vissa raser. Eller jag har i vart fall inte reagerat på dom det lilla jag testat. Dit hör pudel, lhasa apso och  (med ursäkt för stavningen!) bichon frisset. Kan kanske vara värt kolla upp. Annars tycker jag inte ni ska skaffa hund. Även om barnet inte är lika hysteriskt allergisk som jag kommer det bli jobbigt. Allergin kan dessutom eskalera. Eller bli mot annat också. Det är inte värt det.

Köp en allergivänlig ras (med stamtavla inte buskisavel) ha luftrenare i varje rum, var noga med städningen och låt inte hunden sova i den allergiska personens säng så borde det gå bra. Jag har själv katt och är allergisk. Har ni möjlighet att låna hem en hund av rasen ni tänkt köpa är det såklart bäst. Jag vet inte hur det är med hundar men katter är mer allergena när de är kattungar. 

Läkare har regler kring vad de får säga så lyssna inte för mycket på det. Många.allergiker har djur.