Är detta vanligt vid personlighetsstörning?

Tänker främst på bpd/emotionellt instabil men även övriga i kluster B.

Personen är ett offer. Tar inte ansvar för känslor eller handlingar. Krävs personen på ansvar så kommer "offret" fram. Tycka synd om-mentalitet. Säger sig vilja ha goda relationer men agerar och säger saker som leder till att andra blir irriterade eller sårade (de närmaste i familjen, spelar "normal" för andra). Vill ofta skapa spänning/drama genom att vara hemlighetsfull, säger A men inte B. Vill "prata ut", helt oombett och förmodligen för att själv lätta på känslomässigt tryck. Konfronterar en för saker man sagt eller gjort för kanske flera år sen som man knappt kommer ihåg eller lagt någon vikt vid. Fast i det förflutna. Är som ett barn känslomässigt, skyller ifrån sig, allt är andras fel, uppväxtens fel eller whatever. Dåligt med empati, verkar inte förstå att vissa saker behöver man inte dra upp och älta. Fraser som "var inte arg på mig", "du är så sträng" osv. får man höra om man säger till/markerar. Förstår inte riktigt att barn är barn och vuxna är vuxna. Tycker det är helt ok att konfrontera sina barn med saker de sagt och gjort men tar inget ansvar för hur personen varit som förälder pga omständigheter. Gränslöshet. Impulsivitet. Hyfsat välfungerande på ytan. 

Hur hanterar man en sån här person? Ingen kontakt, begränsad kontakt  och i så fall hur?