• Anonym (Mamma­)
    Tue 17 Nov 2020 11:14
    4974 visningar
    179 svar
    -1
    179
    4974

    Hur mycket ger ni barnen till första kontantinsatsen?

    Eftersom vi bor i Sthlmsområdet och det krävs 15% som minsta kontantinsats räknar vi på att bidra med 300 tkr till varje barn. Det är några år bort än så förhoppningsvis kanske dom också kommer hinna extrajobba lite eller kanske så använder vi ev. studielån för att spara aktier/fonder för att göra det ännu lättare att få sitt första boende.

    Vad har ni andra för taktik?

  • Svar på tråden Hur mycket ger ni barnen till första kontantinsatsen?
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Tue 17 Nov 2020 13:03
    #10
    -1
    Anonym (M) skrev 2020-11-17 11:24:41 följande:

    Oj det var generöst. Varken jag eller sambo fick en krona för att köpa boende. Vi jobbade ihop det själva.

    Vi lär ha andra möjligheter till våra framtida barn än vad våra föräldrar så vi lär spara pengar till dom men inte som ni tänker. Vad hände med att jobba och kämpa för att få något fint? Sen kanske man kan bidra till saker som "ingår" när man köper hus/lägenhet. Är ju väldigt mycket som man oftast inte har.


    Saken är ju den att har man inte en hygglig slant och kan köpa in sig på ett bättre område så riskerar barnen att hamna i ett otryggt område och där vill jag definitivt inte ha dom. Kötiderna på hyresrätt i bättre områden är på tok för långa för att hinna bli aktuella som första boende och bostadsrätter i sämre områden här i närheten kostar minst 1 mille.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Tue 17 Nov 2020 14:07
    #12
    -2 +1
    Anonym (M) skrev 2020-11-17 13:36:36 följande:
    Det kan jag förstå. Men om barnen får jobb tidigt och bor hemma och sparar? Det är iallafall en sån möjlighet jag skulle erbjuda mina barn.

    Sen beror det väl på om barnen arbetar och vill ta sig framåt eller dom iställer lutar sig tillbaka och väntar på att få allt serverat.

    Vet endel som betalt "hyra" hos sina föräldrar som föräldrarna sparat till kontantinsats.

    Sen kan 300k vara lätt för någon att få ihop och en omöjlighet för en annan. Gör vad du själv känner känns bra :)
    Mina barn är rätt bortskämda. Men dottern som är äldst går Natur och har siktet inställt på "ett bra jobb" som i hennes värld betyder hög lön så henne lär det gå bra för. Hon ser det redan nu som självklart att plugga vidare. Sonen har just börjat högstadiet och har inte riktig koll på nåt än så länge förutom hur man spelar dataspel och är grymt omogen som person, men förhoppningsvis blir det folk av honom också till slut. Dottern har inga planer på att extrajobba än. Sonen kan nog tänka sig nåt sånt när han är lite äldre. Men vi skulle aldrig tvinga dom att jobba.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Tue 17 Nov 2020 16:19
    #26
    Anonym (sparpengar) skrev 2020-11-17 14:45:23 följande:

    De kommer få tillgång till sina sparpengar när det är över 18 och mogna nog att använda dem på ett vettigt sätt. Sen om de använder pengarna till kontantinsats på ett boende eller något annat lägger jag mig inte i. Vi bor också i Stockholm och inte fasen har jag råd att bara ge dem en miljon på ett bräde bara så där.


    Mina barn får definitivt inte pengarna när dom är över 18 bara så där. Det ska gå till boendet och inget annat.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Tue 17 Nov 2020 16:34
    #27
    Törstiga tuppen skrev 2020-11-17 14:21:26 följande:

    Kontantinsatsen är långt ifrån en garanti till att kunna skaffa sig ett bra boende. Det krävs att man har en ganska bra månadslön också. Min dotter hade 600.000 och en lön på 23000 men fick inte låna till en etta i tungelsta ( ca 3,5 mil utanför Stockholm ) eftersom det är amorteringskrav och du ska klara en ränta på 7-8%. Många verkar tro att några hundra är en garanti för att barnen ska kunna flytta.
    Som svar på frågan fick de inte mer än ca 50.000 till körkort men är däremot välkomna att bo hemma billigt för att kunna spara maximalt.


    Får man fråga vad lägenheten i Tungelsta hade för pris och månadshyra och vilken inkomst som krävdes enligt banken? Jag trodde det var relativt billigt där men ska erkänna att jag har dålig koll. Hemnetsurfar mest på Farsta, Haninge (åt Tyresöhållet), Tyresö, Nacka, Enskede och Globen för att se hur priserna ligger till.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Tue 17 Nov 2020 16:56
    #30
    Törstiga tuppen skrev 2020-11-17 16:46:43 följande:

    De hade godkänt lånet vid en inkomst av 25500 kr. Min dotter har haft tur ändå med  tillsvidare heltidsanställning, men många ungdomar har otrygga anställningsformer idag så pengar på banken är ingen garanti.
    Det känns som att många i min ålder slår sig för bröstet lite och hävdar att de minsann flyttade direkt efter gymnasiet och helt har missat hur svårt det är att få in en fot på bostadsmarknaden idag. 


    Låter ju väldigt sniket av banken med dom siffror du nämner. Är ju snorbilligt att låna så din dotter borde ju lätt ha klarat av både lån och månadskostnaden. Och banken går inte med på att föräldrarna står som garanter för att lånet betalas som förväntat varje månad ifall räntan skulle fara iväg? 

    Att få in en fot på bostadsmarknaden i storstäderna med dom bostadsköer och med dom bostadspriser som gäller idag är verkligen inte lätt. Har nyss ställt dottern i ett par bostadsköer men jag räknar kallt med att dom kommer inte hjälpa henne utan dom kötiderna kanske är bra att ha nån gång i framtiden. Dessutom är det jättedyrt att hyra. Generellt är det mycket billigare att äga sitt boende så det gäller att försöka hoppa på bostadståget så snabbt man kan.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Wed 18 Nov 2020 13:39
    #55
    Anonym (Dina) skrev 2020-11-18 12:04:58 följande:

    Jag bara reflekterar här, men hur bra är det egentligen att ÄGA sitt första boende? Jag hade aldrig kunnat göra det. Jag ville flyga fri när jag slutade gymnasiet, jobba utomlands, plugga på något roligt universitet, ta ströjobb för att spara till nästa resa. Det var en underbar tid av frihet som jag inte hade velat vara utan. Jag flyttade runt massor. Numera är jag företagare och har många miljoner på banken. Men det hade förmodligen inte varit fallet om jag "låst" mig till en plats tidigare.

    Tanken i sig är ju god. Men jag tror det är bättre att vänta med att låna ut pengar till ett boende tills ungdomarna levt lite och verkligen vet vad de vill göra och var de vill bo. :)


    Faran finns att om man aldrig hoppar på bostadståget så kör tåget ifrån en. Minns att det var en på mitt jobb som sa att värdeökningen på bostäder låg på X antal tusen i månaden och trots att dom var ett par som sparade rätt seriöst så kunde dom inte spara tillräckligt mycket för att hålla takten med värdeökningen så dom kom bara längre och längre ifrån sin lägenhetsdröm och fick titta på mindre lägenheter och andra områden.

    Själv köpte jag och sambon lägenhet svart i Sthlmsområdet för många år sedan. Det är ofta såna situationer man hamnar i om man inte kan köpa sitt boende. Att hyra i andrahand är ofta riskabelt och hyran är ofta svindyr vilket gör det svårt att lägga undan pengar. Oturligt nog flyttade vi till hus innan hyresrätten ombildades så den möjligheten att casha in missade vi. Däremot flyttade vi från huset 10 år senare med 1,5 mkr i vinst så vi kom ändå med på tåget. Och det är ju samma nu. Huset vi köpte för nästan 10 år sedan är värt 2 mkr mer än då vilket är bra för oss, men inte kul alls för folk som vill in på bostadsmarknaden.

    Sen är det så klart en personlighetsgrej vad gäller ex.vis resande. Ingen av mina tonåringar visar några som helst önskemål om äventyr och resor. Dom föredrar mycket hellre ett sjysst boende, men det kan så klart ändras längs vägen. Men just nu tror säger 16-åringen att hon vill flytta till hus direkt i vårt område där dom billigaste husen går på ca 5 mkr så det lär inte hända.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Wed 18 Nov 2020 16:36
    #67
    Glinda från Oz skrev 2020-11-18 15:32:57 följande:
    Är det så viktigt att hinna hoppa på tåget då? Jag resonerar likadant som tjejen du citerade, jag ville inte bli låst som ung vuxen. Nu har jag ett förstahandskontrakt och trivs bra, jag vill helst inte ta lån och det är bekvämt att värden fixar om något går sönder. Äger ens föräldrar sitt boende finns det ett tåg till, när de går bort.
    Ens föräldrar går förhoppningsvis bort först när man själv är 50 till 60 år. Ingen jag känner skulle vara beredd att vänta så länge. Och med dagens icke-generösa pensionssystem kanske dom behöver sälja och leva på en del av pengarna tidigare. 

    Och att få ett förstahandskontrakt i min kommun som inte tillhör Sthlms kommun tar ca 10-12 år. Vill folk verkligen bo hemma tills dom är 30 år?
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Thu 19 Nov 2020 08:57
    #96
    Anonym (Lån) skrev 2020-11-18 19:19:02 följande:

    Rent principiellt har jag för övrigt svårt för det där med att "ta studielån för att spara till insats". Jag fattar ju att det inte går att förbjuda eller förhindra, men det känns inte rätt. Det är att utnyttja en väldigt viktig utjämningspolitisk förmån till något annat än det är tänkt för. Meningen med lånet var ju att alla skulle kunna studera, även de som kom från familjer med en svag ekonomi.


    Fast det är ett lån som betalas tillbaka som alla andra lån. Är väl i så fall värre med barnbidrag och studiebidrag som är bidrag som alla får oavsett om man behöver det eller inte.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Thu 19 Nov 2020 09:09
    #97
    mari123 skrev 2020-11-19 04:56:54 följande:

    Sverige är inte bara storstäderna utan SÅ mkt mer. I många städer i landet kan man ju få en jättefin BR för under en miljon. Kanske inte precis vid torget men med gångavstånd till centrum. Då snackar jag inte Norrländsk obygd utan moderna städer.


    Men typen av jobb minskar rejält på andra orter än just Stockholm och ett fåtal andra större städer. Pluggade i en annan stad än Sthlm och jag vet flera som kom från den staden eller den närliggande grannstaden som efter utbildningen inte lyckats hitta jobb inom det dom pluggade. I Stockholm hade dom garanterat haft jobb, men nu var det viktigare att hålla sig på hemorten så dom har rejäla studieskulder, men inte jobb som betalar bort dom på rimlig tid.

    Sen ska man inte glömma att det kan vara grym skillnad på inställningen på jobben också. I Sthlm kan folk vara hyggligt kräsna och ha vissa förväntningar på jobbet vad gäller utvecklingsmöjligheter och annat. Man byter också oftare jobb och ökar på så sätt sin lön. På mindre ställen stannar folk ofta jättelänge på samma jobb. Lönerna är sämre och många är tacksamma bara över att ha ett jobb att gå till. En del har också som vana att gå på a-kassa emellanåt istället för att flytta dit jobben finns. Jag jobbade ett tag i annan stad och jag var chockad över villkoren som folk gick med på. Drog tillbaka till Sthlm fort som tusan så man kunde få roligare jobb igen med betydligt bättre utv.möjligheter och bättre lön. 
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Thu 19 Nov 2020 11:40
    Anonym (Mä) skrev 2020-11-19 10:30:31 följande:
    Instämmer. Jag har bott i både Luleå och Umeå och arbetsmarknaden i båda städerna är het, hög konkurrens om jobb, företagen gör allt dom kan för att behålla universitetsstudenterna och det är fullt möjligt att byta jobb för att få upp lön osv. Men det är väl typiskt Stockholmare att tro att "alla" jobb finns i Stockholm och att det bara går att göra karriär i huvudstaden. 

    Dessvärre är ju bostadsmarknaden lika het i både Umeå och Luleå och det krävs 10-15 år i bostadskön (minst) för att få hyra om du inte har en förjävla tur och kontakter, och priserna på bostäder centralt har stigit rejält. Har vänner från Stockholm som fått en chock när dom sett priserna på små BR här (bor i Umeå nu) för att dom i sin enfald trott att dom skulle komma över en central etta för under 500.000. Välbeställda föräldrar lägger undan pengar till barnens kontantinsatser här också. 
    Vet ett flertal som inte fick jobb inom läraryrket och IT i just Luleå för ett antal år sedan. Flera fick byta bana och gick till vården istället för där behövs alltid folk. En kompis som är civ.ing. jobbade på ett företag i Luleå i 10 år. Han drog till Sthlm, blev avdelningschef och dubblerade sin lön rakt av. Han skulle aldrig fått den chansen i Luleå där folk växer fast på sina jobb. Och vill man ha andra jobb än dom traditionella är det definitivt storstan som gäller. 

    Är en hel del beroenden av kontaktnät också på mindre ställen. Jobb läggs inte ens ut utan går till folks kompisar och släkt. En av dom som senare gick till vården berättade att när hon blev arbetslös fick hon gå på nåt seminarie och det enda som nämndes där var "kontakter, kontakter och kontakter", absolut ingenting om studier, kompetens, framåtanda eller liknande. Säger en hel del.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Thu 19 Nov 2020 11:44
    Anonym (B) skrev 2020-11-19 10:26:28 följande:
    Ja det är enklare för en mindre hungrig person att göra karriär i en storstad. Många fler chanser =)
    Fast hur många pratar ens om att göra karriär i mindre städer? Jag känner en hel del folk som kommer från diverse olika ställen. Dom landar alla i Sthlm för att dom antingen vill ha ett jobb alternativt att dom verkligen vill satsa karriärmässigt. Av dom jag känner som bor kvar i mindre städer så är det typ en av tjugo kanske som haft några som helst karriärsambitioner. Dom flesta är nöjda med att överhuvudtaget ha ett jobb och så roar dom sig på fritiden istället.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Thu 19 Nov 2020 13:39
    Anonym (B) skrev 2020-11-19 12:21:32 följande:

    Svar till flera =)


    Folk får jobb genom kontakter. I en stärre stad finns fler att känna. Känner du någon som behöver anställa (vik, fast eller säsong) så har du lättare chans till att få en intrervju än de som inte har någon koppling.
    Jag menar inte riktigt att du får en karriär helt utan eller mindre kompetens. Jag var kanske något otydlig.
    Anonym (Sandra) skrev 2020-11-19 11:26:13 följande:
    Fast allt utanför Stockholm "och ett fåtal andra städer" är INTE småstäder. Men det verkar inte stockholmare förstå. Att få jobb och byta jobb i Västerås (som exempel) är ungefär lika rätt. Procentuellt sett om du tittar på utbildning vs jobb vs antal sökande. Och Västerås-Sthlm är mindre än 1h på tåget - MÅNGA gör den pendlingen.
    Ja många gör den pendlingen men jag skulle faktiskt aldrig vilja bo där. Händer för mycket skit där helt enkelt.
    Jag är petig, och mina barn skulle inte få hjälp att få flytta dit heller. Finns områden att undvika och områden som är ok. Vad man själv anser vara ok med är helt och hållet upp till var och en.

    Det är väl klart att det är en enorm skillnad på en två miljonersstad och övriga städer i Sverige. Även om Stockholm inte är en storstad jämförbart med många andra storstäder så har Stockholm långt fler invånare än Göteborg på >600 000 och Malmö >350 000.
    Det är skillnad och menar du på största allvar inte är en småstad med sina >155 000 invånare?

    Med det sagt så säger jag inte att Stockholm är bäst och alla andra städer är fel. Men man får väl välja själv vart man vill bo, vill man inte bo utanför stan så varför måste man. Jag vet att man kan men varför är du så på att det ska?
    Nu var ju det ett svar till studentpappa som du tog hälften på.
    "Det är ju inget hittepå, det ÄR svårare att få arbete i mindre städer. Möjligheterna att göra karriär minskar drastiskt, det är inget hittepå det heller. #101"



    Vanligtvis blir man betydligt mer anonym i en storstad medan på mindre ställen så har väldigt många kopplingar till varann. : ) 
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Thu 19 Nov 2020 13:46
    Anonym (JS) skrev 2020-11-19 11:52:06 följande:
    Nu går vi lite off-topic här, men jag undrar om vi inte ser början på ett paradigmskifte här i och med Corona. Många jobbade hemifrån tidigare, men sedan mars i år har man tvingats lära sig arbeta hemifrån vare sig man gillar det eller inte. Tekniken utvecklas fort och det finns pengar att tjäna på att skapa effektiva jobba-hemifrån-lösningar.

    Jag tror att detta öppnar upp för många fler distansjobb. Antingen på heltid eller några dagar i veckan hemifrån. Att pendla två timmar enkel väg bara 2 dagar i veckan är lätt gjort när man kan väga in fördelarna av småstadsliv.

    Som jag ser det är den enda fördelen med att bo inne i Stockholm just karriärsmöjligheterna. Annars har småstäder långt många fler fördelar vad gäller livskvalitet. När plötligt detta nu går att kombinera, småstad och karriär på distans, tror jag att småstäderna kommer få ett uppsving.

    Ta en stad som Jönköping, eller varför inte en idyllisk sommarstad som Lidköping. Man tar sig till Stockholm på 2,5 timme, Göteborg ännu snabbare, men har i större utsträckning råd med högre kvalitet och storlek på boende, närmare till skola och förskola, naturen och sjön inpå knuten, billigare livsstil överlag och betydligt mindre tid som går åt kollektivtrafik och köer. Enkelt val för mig.
    Jag önskar att du har rätt, men jag tvivlar. Det verkar finnas nåt inbyggt med att folk ska vara på jobbet. Och framför allt många chefer vill ha folk på jobbet så dom själva har något att göra. Skrattande

    Jag tror också det vore bra miljömässigt att resandet minskar rejält. Tyvärr tror jag det blir samma både vad gäller en stor del av hemmajobbet som resandet dvs det återgår till samma som tidigare när folk börjar vaccineras och vi fått kontroll på viruset.
  • Anonym (Mamma­) Trådstartaren
    Thu 19 Nov 2020 13:47
    mari123 skrev 2020-11-19 12:46:02 följande:

    Apropå "göra karriär"! Vad menas? Kan det vara ngt så simpelt som att bli inköpschef på kommun eller mellanchef på ngt privat företag..................ELLER är det till absoluta toppen man strävar? Jag tänker att de flesta inte alls vill göra ngn särskild "karriär" (?) utan vill ha ett vanligt jobb där man trivs med kamrater och arbetsuppgifter......eller så är det bara jag! 


    Dom som pratar om karriär har alla varit nån form av chef. Flera av dom har som enda mål att vara just chef. Dom behöver inte vara VD, men vanligtvis ska dom ha folk som jobbar under sig.
Svar på tråden Hur mycket ger ni barnen till första kontantinsatsen?