Eftersom vi bor i Sthlmsområdet och det krävs 15% som minsta kontantinsats räknar vi på att bidra med 300 tkr till varje barn. Det är några år bort än så förhoppningsvis kanske dom också kommer hinna extrajobba lite eller kanske så använder vi ev. studielån för att spara aktier/fonder för att göra det ännu lättare att få sitt första boende.
Vad har ni andra för taktik?
Sverige är inte bara storstäderna utan SÅ mkt mer. I många städer i landet kan man ju få en jättefin BR för under en miljon. Kanske inte precis vid torget men med gångavstånd till centrum. Då snackar jag inte Norrländsk obygd utan moderna städer.
Köpte en lägenhet till min dotter i Stockholms innerstad när hon flyttade hemifrån.
Man lånar inte ut pengar till sina barn, de hjälper man och gör allt för att de ska få de bästa förutsättningarna.
Skulle bygga hus till mina barn så de slipper bo i slumområden. Svårare än så är det inte.
Självklart hjälper jag mina barn så mycket jag kan med att få en bostad när de kommer upp i åldern för det.
Sverige är inte bara storstäderna utan SÅ mkt mer. I många städer i landet kan man ju få en jättefin BR för under en miljon. Kanske inte precis vid torget men med gångavstånd till centrum. Då snackar jag inte Norrländsk obygd utan moderna städer.
Rent principiellt har jag för övrigt svårt för det där med att "ta studielån för att spara till insats". Jag fattar ju att det inte går att förbjuda eller förhindra, men det känns inte rätt. Det är att utnyttja en väldigt viktig utjämningspolitisk förmån till något annat än det är tänkt för. Meningen med lånet var ju att alla skulle kunna studera, även de som kom från familjer med en svag ekonomi.
Sverige är inte bara storstäderna utan SÅ mkt mer. I många städer i landet kan man ju få en jättefin BR för under en miljon. Kanske inte precis vid torget men med gångavstånd till centrum. Då snackar jag inte Norrländsk obygd utan moderna städer.
Men typen av jobb minskar rejält på andra orter än just Stockholm och ett fåtal andra större städer. Pluggade i en annan stad än Sthlm och jag vet flera som kom från den staden eller den närliggande grannstaden som efter utbildningen inte lyckats hitta jobb inom det dom pluggade. I Stockholm hade dom garanterat haft jobb, men nu var det viktigare att hålla sig på hemorten så dom har rejäla studieskulder, men inte jobb som betalar bort dom på rimlig tid.
Sen ska man inte glömma att det kan vara grym skillnad på inställningen på jobben också. I Sthlm kan folk vara hyggligt kräsna och ha vissa förväntningar på jobbet vad gäller utvecklingsmöjligheter och annat. Man byter också oftare jobb och ökar på så sätt sin lön. På mindre ställen stannar folk ofta jättelänge på samma jobb. Lönerna är sämre och många är tacksamma bara över att ha ett jobb att gå till. En del har också som vana att gå på a-kassa emellanåt istället för att flytta dit jobben finns. Jag jobbade ett tag i annan stad och jag var chockad över villkoren som folk gick med på. Drog tillbaka till Sthlm fort som tusan så man kunde få roligare jobb igen med betydligt bättre utv.möjligheter och bättre lön.
Fast vem är du att säga att det är tunnelseende? Varför får inte andra välja helt fritt vart de vill bo utan kommentarer?
Det är väl ändå urenkelt att gå till hemnet och titta på vad lägenheter och hur kostar i valda områden och se att du kan få en lyxvilla i Ragunda för mindre pengar än vad en etta kostar i Stockholm.
Det fråntar inte rätten att vilja bo på ett ställe där man är uppväxt och där jobb finns som man söker.
Det står folk fritt att välja vart de vill bo, vart de sedan hamnar är inte klart än.