Hur mycket ger ni barnen till första kontantinsatsen?

Det är ju inget hittepå, det ÄR svårare att få arbete i mindre städer. Möjligheterna att göra karriär minskar drastiskt, det är inget hittepå det heller.
Med det betyder inte att man inte kan göra karriär utanför Stockholm, det är ju självklart att man kan. Men hur stor är chansen för en vanlig svensson för det? det är endast de som är tillräckligt hungriga och framåt som har karriärmöjligheter och sedan sätta sig i ett område med mindre chans för det, vilken 20-25 åring gör så?

Det tar två timmar enkel väg, bra väglag, inga köer och kanske lite mer gas än vad som är lagligt Karlstad- Stockholm. Ingen pendlar den resan varje dag om man inte måste.

Det här är väl en fråga som helt och hållet beror på din finansiella situation. Jag är uppvuxen i ett klassiskt arbetarhem på en mindre ort, uppväxten präglades av att man ska arbeta och göra rätt för sig. Jag visste tidigt att jag behövde stå på egna ben, mamma och pappa kommer inte sopa vägen åt mig. Det var aldrig något problem för mig då jag är som tur är självständig, överlevde It-krasch etc. på 2000-talet och hade jobb trots att jag var ung. Flyttade dit jobben fanns och begränsade mig inte geografiskt. 

Träffade sedan en tjej när jag säsongade (från samma lilla stad) som hade en uppväxt i en helt annan ekonomiskt situation än mig, mer curlad inga krav på att behöva försörja sig direkt efter gymnasiet. (Typisk medelklass idag antar jag även om detta var ca 20 år sedan).

Jag blev ju rätt förvånad när det senare blev seriöst, första lägenheten hyrde vi. Sen när vi skulle köpa br så köpte hennes pappa den (kostade 130 tkr så det är ju ett skämt jämfört med dagens priser). Sen ville hon köpa hus och fick ett förskott på arv på 1/3 av summan (700tkr) jag var dock noga med att skriva papper på det, jag tyckte det var snudd på obehagligt. Vi har ju garanterat klarat oss utan denna hjälp men vi har ju inte haft samma boende till lika låg kostnad som vi har idag utan vi har ju antagligen behövt vänta 5-10 år med att köpa hus t.ex. Värdeökningen på huset är idag nästan 100%.

Har man möjligheten så varför inte hjälpa sina barn? Mina föräldrar hade inte pengar till det och uppfostrade oss utifrån deras förutsättningar. Att behöva bo i Sthlm för att kunna få vettiga jobb gäller inte för min bransch iaf, men det beror ju såklart var du verkar. Jag kan bo var som helst i Sverige mer eller mindre, sitter nu i ett möte med finnar, och folk över hela Sverige, imorse var det dalarna och värmland, efter lunch dalarna och Finland. Detta är likadant oavsett om jag sitter på kontoret eller hemma. Vi anställer efter kompetens inte bostadsort, även om viss nepotism säkert finns i människobyn..

Så du menar att det är enklare för en medelmåtta att klara sig och göra karriär i Sthlm? Det kan jag iofs känna igen..

Pendla pre corona är det knappast någon som kommer göra om du inte fysiskt uträttar ett arbete.

Ja det är enklare för en mindre hungrig person att göra karriär i en storstad. Många fler chanser =)

Instämmer. Jag har bott i både Luleå och Umeå och arbetsmarknaden i båda städerna är het, hög konkurrens om jobb, företagen gör allt dom kan för att behålla universitetsstudenterna och det är fullt möjligt att byta jobb för att få upp lön osv. Men det är väl typiskt Stockholmare att tro att "alla" jobb finns i Stockholm och att det bara går att göra karriär i huvudstaden. 

Dessvärre är ju bostadsmarknaden lika het i både Umeå och Luleå och det krävs 10-15 år i bostadskön (minst) för att få hyra om du inte har en förjävla tur och kontakter, och priserna på bostäder centralt har stigit rejält. Har vänner från Stockholm som fått en chock när dom sett priserna på små BR här (bor i Umeå nu) för att dom i sin enfald trott att dom skulle komma över en central etta för under 500.000. Välbeställda föräldrar lägger undan pengar till barnens kontantinsatser här också. 

Underförstått så säger du ju nu att du får sämre kompetens i Sthlm till högre pris än övriga Sverige. Jag säger inte emot dig, men det brukar ju låta tvärtom. 

Jag delar dock din uppfattning då jag använder mycket konsulter.

Fast allt utanför Stockholm "och ett fåtal andra städer" är INTE småstäder. Men det verkar inte stockholmare förstå. Att få jobb och byta jobb i Västerås (som exempel) är ungefär lika rätt. Procentuellt sett om du tittar på utbildning vs jobb vs antal sökande. Och Västerås-Sthlm är mindre än 1h på tåget - MÅNGA gör den pendlingen.

Vet ett flertal som inte fick jobb inom läraryrket och IT i just Luleå för ett antal år sedan. Flera fick byta bana och gick till vården istället för där behövs alltid folk. En kompis som är civ.ing. jobbade på ett företag i Luleå i 10 år. Han drog till Sthlm, blev avdelningschef och dubblerade sin lön rakt av. Han skulle aldrig fått den chansen i Luleå där folk växer fast på sina jobb. Och vill man ha andra jobb än dom traditionella är det definitivt storstan som gäller. 

Är en hel del beroenden av kontaktnät också på mindre ställen. Jobb läggs inte ens ut utan går till folks kompisar och släkt. En av dom som senare gick till vården berättade att när hon blev arbetslös fick hon gå på nåt seminarie och det enda som nämndes där var "kontakter, kontakter och kontakter", absolut ingenting om studier, kompetens, framåtanda eller liknande. Säger en hel del.

Fast hur många pratar ens om att göra karriär i mindre städer? Jag känner en hel del folk som kommer från diverse olika ställen. Dom landar alla i Sthlm för att dom antingen vill ha ett jobb alternativt att dom verkligen vill satsa karriärmässigt. Av dom jag känner som bor kvar i mindre städer så är det typ en av tjugo kanske som haft några som helst karriärsambitioner. Dom flesta är nöjda med att överhuvudtaget ha ett jobb och så roar dom sig på fritiden istället.

Nu går vi lite off-topic här, men jag undrar om vi inte ser början på ett paradigmskifte här i och med Corona. Många jobbade hemifrån tidigare, men sedan mars i år har man tvingats lära sig arbeta hemifrån vare sig man gillar det eller inte. Tekniken utvecklas fort och det finns pengar att tjäna på att skapa effektiva jobba-hemifrån-lösningar.

Jag tror att detta öppnar upp för många fler distansjobb. Antingen på heltid eller några dagar i veckan hemifrån. Att pendla två timmar enkel väg bara 2 dagar i veckan är lätt gjort när man kan väga in fördelarna av småstadsliv.

Som jag ser det är den enda fördelen med att bo inne i Stockholm just karriärsmöjligheterna. Annars har småstäder långt många fler fördelar vad gäller livskvalitet. När plötligt detta nu går att kombinera, småstad och karriär på distans, tror jag att småstäderna kommer få ett uppsving.

Ta en stad som Jönköping, eller varför inte en idyllisk sommarstad som Lidköping. Man tar sig till Stockholm på 2,5 timme, Göteborg ännu snabbare, men har i större utsträckning råd med högre kvalitet och storlek på boende, närmare till skola och förskola, naturen och sjön inpå knuten, billigare livsstil överlag och betydligt mindre tid som går åt kollektivtrafik och köer. Enkelt val för mig.