Eftersom vi bor i Sthlmsområdet och det krävs 15% som minsta kontantinsats räknar vi på att bidra med 300 tkr till varje barn. Det är några år bort än så förhoppningsvis kanske dom också kommer hinna extrajobba lite eller kanske så använder vi ev. studielån för att spara aktier/fonder för att göra det ännu lättare att få sitt första boende.
Vad har ni andra för taktik?
Varför skulle man ge ens barn flera hundratusen till kontantinsats? Visst ska man stötta sina barn, men det där låter ju mer som curling. Lär dem att jobba och spara pengar istället och inse att kan de inte köpa bostad får de kanske hyra (kanske till och med i andra hand! Hjälp!) efter att de flyttar hemifrån. Låt dem stå på egna ben liksom. Låt dem bli vuxna. Våga släpp taget. Klipp navelsträngen.
Jag räknar med att vi tar lån på vårt boende som barnen i sin tur får låna av oss (för samma ränta som vi får) till kontaktinsats. Det har mina föräldrar gjort för mig och min man och det tycker jag är en ganska lagom nivå av hjälp/bortskämdhet.
Vi skulle inte ha haft en chans att köpa vårt boende utan deras hjälp, men samtidigt så har de inte gett oss några pengar eller stått för några av våra kostnader utan det är vi som har fått betala allt. Kan inte låta bli att tycka att vänner jag haft som inte själva stått för kostnaderna har gått över gränsen vad gäller att ta eget ansvar. Känner t.ex. en där föräldrarna stod för kostnaderna för hela bolånet på över 5 miljoner och de verkade inte ens förstå att föräldrarna gjorde något särskilt "för de hade ju pengarna".
Jag räknar med att vi tar lån på vårt boende som barnen i sin tur får låna av oss (för samma ränta som vi får) till kontaktinsats. Det har mina föräldrar gjort för mig och min man och det tycker jag är en ganska lagom nivå av hjälp/bortskämdhet.
Vi skulle inte ha haft en chans att köpa vårt boende utan deras hjälp, men samtidigt så har de inte gett oss några pengar eller stått för några av våra kostnader utan det är vi som har fått betala allt. Kan inte låta bli att tycka att vänner jag haft som inte själva stått för kostnaderna har gått över gränsen vad gäller att ta eget ansvar. Känner t.ex. en där föräldrarna stod för kostnaderna för hela bolånet på över 5 miljoner och de verkade inte ens förstå att föräldrarna gjorde något särskilt "för de hade ju pengarna".
Har inga pengar att ge barnen, de får försöka spara ihop till det själva. Vi kan bara ge dom råd på vägen, några andra möjligheter har vi inte.
Vi sparar barnbidraget åt våra döttrar som är 11 och 13. Dessutom sparar farmor en slant varje månad. Genom bra placeringar på börsen så har summan vuxit ordentligt och närmar sig miljonen totalt.
Vi räknar med att det ska räcka till att köpa dem en varsin lägenhet när de blir 18-20. Hänger ju lite på bostadspriserna och börsutvecklingen.
Vi sparar både till en summa som kan användas till studier och som start i livet. Vi lägger ca 45000 om året där och har gjort så sedan grabben föddes. Pengarna investeras i indexfonder som omplaceras i säkrare placeringar när det närmar sig grabbens 18e födelsedag. Han får inte tillgång till pengarna annat än till studier förrän han blir klar med högskolan. Eventuellt använder vi lite av pengarna för att köpa en lägenhet om det behövs för att undkomma bostadskö på studieorten.
Ett storstadsfenomen. Våra döttrar har gjort så att de börjat med att hyra små lägenheter. Jobbat och sparat ihop pengar och SEDAN köpt sina bostadsrätter.
Den möjligheten har jag inte. Mitt barn har precis flyttat hemifrån för att studera och har nu studentboende. Får veekligen hoppas att det löser sig sen men det är ju en oro förstås med denna abostadsmarknaden. Som ensamstående med egen hyra att betala lär jag väl inte godkännas att stå med på ett bostadslån heller antar jag.
Jag tar en dag i taget och försöker hjälpa till med det jag kan när behov uppstår.
Inget. Tycker det är fel att ge pengar, jag tycker man ska lära vuxna barn att stå på egna ben och ta eget ansvar för sin ekonomi. Beroende på situation kan jag låna ut pengar eller gå in som delägare. Men bara ge pengar, nej.
Jag fick inte ett öre av mina föräldrar. Inget stöd av dem för studier heller. Började jobba med att dela tidning som 15 åring på morgnarna för att hjälpa min ensamstående mor. Slet med flera jobb samtidigt och nu har jag ett hus värderat till 9 mkr och inte så mycket i lån. Sparade ihop 1 miljon på 4 år som jag investerat i fastighet när jag var ung.
Men är inte snål jag unnar min familj, och mina barn saker, resor Körkort moped. Men dom får hjälpa till hemma och sköta sina studier.
Ogillar starkt snåla människor.