33 år och abort

Jag har nog aldrig känt mig så utsatt som när jag var gravid. Så graviditeten gör saker med en.

Men det du skriver ovan oroar också. För livet blir verkligen inte lättare med barn. Och är det du skriver ovan något som alltid funnits där så får du räkna med att känna dig rätt ensam. Eller har dessa tankar kommit i och med graviditeten?

På vilket sätt är han snäll men också ego och snål? Och kommer han fortsätta jobba mycket även efter barnet? Och kan du lita på hans svar om han säger att han ska minska på det?

Det känns inte som mitt inlägg hjälper så mycket men det var tankar som dök upp. Du har verkligen inget lätt beslut framför dig.

Jag är inte alls någon expert här. Men har ni gemensam vårdnad får du inte byta kommun utan pappans tillstånd om jag förstått rätt. Ni får dessutom hälften av dagarna var men där den ena kan skriva över ett visst antal på den andra. Men bara om partnern vill det (partnern som har dagarna).

Det finns ett antal trådar här på FB där kvinnan valt att separera. Mannen vägrar att ta föräldraledigt med barnet eller att skriva över dagar. Och barnet är för ungt för förskolan.