Fira nyår med barnens mamma?
Min nya var tillsammans med sitt ex i över 18 år, de har två barn på 12 och 8 år tillsammans. Vi båda separerade ganska nyligen och har därför valt att inte gå ut officiellt med vårt förhållande än, vi har inte varit tillsammans mer än några månader. Att var och en ska fira julen med resp. familjer, plus sina ex och barn, är givet och inget jag funderar över.
Då till frågan. Han har sina barn över nyår och vill bjuda över exet till sin egen familj på nyårsafton, med motiveringen att hon ju inte vill fira det själv. Nej det vill väl ingen, men lite konstigt tycker jag det känns, jag ska inte spendera kvällen med mina.
Är jag helt fel ute här, har ni några erfarenheter/tankar att dela med er av? Jag kanske bara får acceptera? Känner att jag fastnat här...
De blir också olika: du ska inte träffa ditt ex/barn medan din partner nya tänker göra det. Eftersom ni inte berättat att ni är ett par så tycker jag du bara ska acceptera och planera framåt istället. Den dagen ni officiellt är ett par (främst inför barnen), DÅ kan ni ta upp frågan hur ni gör med helger.
När min nya och jag ff var särbos så var främst julen en fråga som kom upp. Hans ex ville till varje pris att de skulle ses just på julafton ihop med barnen för i hennes värld var det så väldigt viktigt (inga andra dagar på året nämnde hon, bara julafton). Han ville verkligen inte men hade oerhört svårt att mota Olle i grind, så första året sågs de ett par timmar, åt något och barnen fick gemensamma julklappar av dem. Året efter skulle han följa med till min släkt på jul men det blev sånt liv på henne att han inte klarade av det utan de sågs och hade julfrukost med barnen + julklappar (typ 2 timmar). Tredje året hade vi flyttat ihop så då fick hon ge upp detta (men hon protesterade), men när barnen sa att det bara var kul att få fira på två ställen så fick hon vika ner sig. Hon påstod att de kommit överens vid skilsmässan om att alltid fira jul ihop, vilket han inte alls hade gått med på, men hon hade sagt det så i hennes huvud var det bestämt.
För mig var detta inte så mycket att säga om förrän vi bodde ihop och också för att det ju var hon som drev detta, inte min partner. Eftersom jag visste hur lite han ville detta så kände jag mig trygg i att det inte var något att bråka om. Jag förstod att det skulle lösa sig med tiden.