Anonym (Herxesbraxus) skrev 2020-11-22 18:12:11 följande:
Jag TROR att många men inte alla singeltjejer med barn har helt fel sätt på förhållande från början ev. bara tog första bästa killen o skaffade barn med honom för att inte bli barnlösa (japp helt egotrippat tänkt av dessa) och sen när ungen kom till världen så blev förhållandet för jobbigt och dom skiter i ungens bästa för att växa upp med båda föräldrarna och anledningen till resten av dessa är att de inte tänkte steget längre att KAN JAG LEVA RESTEN AV MITT LIV MED DENNA MAN!? innan dom skaffade barn. Nu blir massvis med barn lidande och det är jävligt synd om dom. Och med tanke på att dagens generation är rätt skruvade så lär det inte bli bättre, när dessa stackars barn växer upp utan tryggheten av sin mamma och riktiga pappa. Detta är en samhällsfråga utan dess like.
Jag skulle aldrig skaffa barn med nån som jag inte viste att det skulle hålla livet ut med. Jävligt oansvarigt att göra så. Sen har vi kanske 1% av alla som skaffade barn med en kille som faktiskt var ett as och slog tjejerna eller barnet och då kan jag ha förståelse för detta med att lämna. Men alla andra skäl är ogiltiga, skaffar man barn med en person då håller man ihop som en familj, annars ger man fan i att skaffa barn. Så enkelt är det.
Men det var inte detta tråden handlade om så tillbaka till topic.
Jag umgås med mina vänner och snackar med dom om allt mellan himmel o gjord, en del har jag gemensamma intressen med så då gör vi det ihop. Vi går ut ibland och tar en bärs, många har dock skaffat familj så då glider man ju uppenbarligen isär när man lever så olika liv och umgås inte lika mycket såklart.
Min relation till min familj är bra, dock har alla syskon egna familjer och barn så jag är det svarta fåret kan man väl säga. Mor och far bor fortfarande ihop och är lika kära som den dagen som dom träffades, dom höll dock på att gå isär en gång men dom är inte lika veka som 99% av övriga par verkar vara och kämpade igenom sina olikheter och är väldigt lyckliga idag.
Jag skiter blankt i när kungen fyller år, hur många länder det finns i världen och vad som hände för 500 år sen är inte intressant och kommer inte hjälpa mig leva längre. Likadant med politik min röst är en fis i rymden där så jag skiter i att rösta vem fan bryr sig, jag lägger hellre tid på att bli en bättre människa själv än att slösa mina sista 40 år med politik jag ändå inte kan förändra.
Vad jag pratar om på dejt? Ja det beror väl helt på hur stämningen är såklart, men i regel så pratar man väl om hur ens uppväxt var, vad som är viktigt i ett förhållande, hur dom kommer överens med sin egna familj och vad som händer när dom inte är hemma eller på jobbet typ.
Du upplevs väldigt hård och fördömande i din text, jag tror inte att du har en aning om hur du uppfattas IRL, det kan faktiskt vara en anledning till att du inte kommer längre i ditt dejtande. De flesta barnlösa män i 30-års ålder, som dessutom har jobb och utseende, är sällan utan inbjudningar eftersom klockan tickar för kvinnor i samma ålder och de (tvärtom mot vad du tror) slutar vara så kräsna.
Du röstar inte, du har ingen omvärldsuppfattning, du tycker att det är bra att dina föräldrar inte skilt sig fast dom uppenbarligen var olyckliga med varandra (för att din världsbild skulle ramma då??) och du tror massa saker om tusentals kvinnor utan att någonsin pratat med dom och hört hur det egentligen är. Den kvinna som faller för det är antingen 20 år och naiv eller urfattig och vill sluta jobba och bli betald för.
Du kan alltså välja att fortsätta vara bitter och fördömande eller justera din inställning till omvärlden- den väg du vandrar nu verkar inte ge dig det resultat du strävar efter så valet borde vara enkelt.
