• Anonym (M)

    Vad skulle du tänka om den här personen?

    Som rubriken lyder, vad skulle du tänka om en person med de här personlighetsdragen:

    - Lojal, pålitlig och monogam, har t.ex. aldrig förrått en vän eller varit otrogen.

    - Lever i enlighet med sina ideal, livet skulle kännas meningslöst om h*n inte gjorde det och h*n har extremt svårt för människor som fifflar, ljuger och bedrar.

    - Uppfattas som snäll, kör aldrig med pikar, personangrepp eller skuldbeläggande.

    - När h*n blir illa behandlad eller attackerad kan h*n underminera personen genom strategi snarare än att själv attackera.

    - Får ofta rollen som rådgivare/psykolog åt vänner och kollegor, särskilt chefer.

    - Mer rationell än känslostyrd, personen känner starkt för andra och har mycket empati, ibland för mycket, men anser att även om man inte rår för sina känslor så väljer man sina handlingar. H*n blir stressad av personer som är mycket känslostyrda, irrationella och inkonsekventa.

    - Värdesätter självdisciplin och även om h*n aldrig skulle säga det till någon så har h*n svårt att respektera människor som saknar självkontroll och styrs av sina behov. H*n har svårt för människor som skyller ifrån sig, smiter undan ansvar och kör offerretorik.

    - Har svårt för kallprat och analyserande som självändamål, men uppskattar diskussioner om alla möjliga ämnen.

    - Är bra på att snabbt överblicka en situation och se förbättringsområden eller lösningar på problem. Kan snabbt ta fram strukturer, planer och instruktioner.

    - Är saklig i sina resonemang, förstår att man inte ska vara brutalt ärlig eftersom det kan såra, men kan verka osentimental. H*n kan bortse från sina egna känslor när h*n löser problem med andra och hamnar därför sällan i konflikter eller relationsdraman.

    - Uppfattas som rolig med en lite absurd humor, får ofta andra att skratta, är enkel att umgås med och tycker om att bekräfta andra.

    - Har ibland svårt att förstå socialt samspel med personer h*n inte känner, får känslan av att andra vet något som h*n inte vet. H*n har lärt sig hur man gör och uppfattas som socialt kompetent men vet inte riktigt varför. H*n är inte bra på att flörta.

    - Har nästan inget behov av att känna grupptillhörighet utan värdesätter enskilda relationer och har därför mycket litet bekräftelsebehov, bryr sig inte om status, prestige och andras åsikter.

    - Har ett stort frihetsbehov, vill inte göra sig beroende av andra och har mindre socialt behov än vad som brukar anses normalt.

    Så vad tänker du - positivt, negativt, personlighetstyp, känner du igen dig själv i beskrivningen? Alla svar uppskattas.

  • Svar på tråden Vad skulle du tänka om den här personen?
  • Anonym (M)
    Anonym (My) skrev 2020-11-22 14:09:57 följande:

    Att ge efter för sitt hämndbegär (oavsett tillvägagångssätt) är i allra högsta grad att vara känslostyrd. Men eftersom du tycks vara intresserad av att analysera och förbättra dig själv så får du nog ordning på det med åren.


    Sant men det här avsåg självförsvar, hämndbegär har jag nog aldrig känt, trots att jag verkligen har haft anledning. Jag har inte hämnats på någon när jag tänker efter. Det jag menar är att jag i stället för hämnd väljer en strategi som får situationen att upphöra, svårt att förklara utan att outa mig, snarare än att gå till motattack.

    Det gäller alltså inte småsaker. Jag hamnar som jag skrev väldigt sällan i konflikt med andra.
  • Anonym (M)
    Anonym (Carl) skrev 2020-11-22 14:13:34 följande:

    Jag tänker att personen skulle må bra av att blicka lite inåt och arbeta på sin självbild, kanske med hjälp av en terapeut.


    Motivera gärna varför. Menar du att självbilden är bedräglig eller att det är fel att resonera och agera som jag gör?

    Jag har gått i terapi och psykologen ansåg att jag har bra s.k.?coping strategies? som har hjälpt mig i livet, t.ex. förmågan att se förhållandevis objektivt på olika situationer. Psykologen hade en teori om min personlighetstyp men just nu är jag mer intresserad av hur den som läser här uppfattar de beskrivna personlighetsdragen.

    Jag vet att en del anser att det är fel eller omöjligt att fungera så men jag vet ju hur jag fungerar och att det inte bara är positivt.
  • Anonym (M)
    Anonym (ace) skrev 2020-11-22 15:01:59 följande:

    Hur vet jag som utomstående att personen är monogam eller lojal?

    Hur vet jag att personen skulle känna si eller så om hen inte lever efter sina ideal?

    Vad betyder "underminera personen genom strategi"?  Ge konkret exempel. (Att själv attackera är en strategi, just sayin'...)

    Generellt tycker jag beskrivningen låter som en ytterst självupptagen person med enormt bekräftelsebehov, en besserwiesser som ser sig själv som förmer än alla andra men döljer det bakom "godhetsknarkande".

    Jag hade haft ytterst svårt att ha mer än en ytlig och artig "arbetsrelation" med personen, hade undvikit denna i mesta möjliga mån, och hade aldrig haft någon social interaktion med personen om det inte "krävdes" (arbetsrelaterat, gemensam väns bröllop etc).


    Intressant, så har jag nog inte uppfattats förut. Det är ju inte min intention men jag förstår att det kan tolkas så. Det kan vara bra att tänka på för min del.

    Jag ser inte ner på andra utan gillar människor som de är eftersom jag är realist och inser att ingen av oss är perfekt, inte jag heller på långa vägar. Jag jämför mig inte med andra heller, jag har t.ex. ingen tävlingsinstinkt utan försöker förbättra mig själv successivt.

    Jag har inget behov av att uppfattas som god utan mår dåligt om jag inte följer mina egna värderingar. Jag tror faktiskt inte att jag uppfattas som god heller utan snarare just pålitlig och ärlig.

    Man kan ju aldrig veta om någon menar vad de säger, varken på ett nätforum eller i verkliga livet. Det kan bara visa sig genom handling över tid.
  • Anonym (M)
    Anonym (Cool) skrev 2020-11-22 14:40:21 följande:

    Positivt. Låter som en skön person. Personligheter åt det introverta hållet, analytisk och lojal. Ingen skitsnackare.


    MammAmma skrev 2020-11-22 15:09:38 följande:

    Alla värderar ju olika egenskaper olika, beroende på hur man själv är som person. H*n låter ganska lik mig faktiskt i mångt och mycket, så jag skulle antagligen gravitera mot den personen om jag hade den i min närhet.


    Anonym (Andreas) skrev 2020-11-22 15:15:19 följande:

    För mig låter det som en fejkperson. Lite åt Aspergerhållet som konstruerat en personlighet utifrån nån manual och principer än att faktiskt förstå att ödmjukhet och känslor ingår i att vara äkta. Vissa val i livet måste man göra med hjärtat snarare än hjärnan.

    Jag får bilden av en person som inte är helt sympatisk i sitt agerande och inte kan se något fel i det.


    Anonym (Q) skrev 2020-11-22 15:18:34 följande:

    Jag tycker att det låter som en väldigt bra, sund person. Kanske ett litet underskott på empati och förståelse för andra, men några av punkterna pekade åt lite olika håll och beroende på hur balansen mellan dessa drag ser ut, behöver det inte vara något problem. 


    Det här är faktiskt riktigt intressant, att det skiljer så mycket i uppfattning, fast det gör det förstås i verkliga livet också.

    Jag tror att det är ett vanligt missförstånd att man inte känner något om man menar att man kan kontrollera sina handlingar. Fast så gör ju de flesta mest hela tiden. Många har väl förälskat sig i fel person och avstått från att inleda något av rationella skäl. De flesta skulle inte heller skälla ut en dålig chef eller trasha hans kontor bara för att de känner att de vill. Vi skulle inte kunna ha ett fungerade samhälle om folk inte kunde kontrollera sina känslor.

    Det jag har svårt för är människor som helt ger sig hän åt sina känslor oavsett konsekvenser. Jag har t.ex. ett ex som inleder nya relationer på löpande band utan en tanke på hur stressande det måste vara för barnen eftersom h*n är så himla kär. Jag har också en bekant som har en relation med en tungt kriminell man trots att hon har barn för hon kan bara inte lämna honom. Sådant får mig att tappa respekten för vissa människor eftersom det är skitsnack att de inte har ett val.

    Jag har själv varit tvungen att göra svåra val p.g.a. konsekvenserna så jag menar inte att det är lätt men det går. Det händer inget mer än att jag fasar ut mig ur de här människornas liv. Visst, det kan verka dömande man jag har inte så mycket gemensamt med dem och jag kan inte hyckla genom att hålla med.

    Det är också sorgligt att vissa verkar tro att personer med Aspergers inte skulle känna något. Det är klart att personer med autism kan ha starka känslor men de kanske inte kan uttrycka det på konventionella sätt.

    Jag har alltså starka känslor som alla andra. När jag gillar någon eller knyter an till en person så är det på riktigt. De vet att jag kommer att finnas där för dem oavsett vad och att jag ärlig och trofast. Jag är kanske inte gullig men jag är äkta.

    Det där med fejkpersonlighet är ju filosofiskt intressant. Hur många skulle egentligen kunna definiera vad som är äkta i deras personlighet och vad som är inlärt socialt beteende eller en vilja att leva upp till andras förväntningar?
  • Anonym (M)
    Anonym (Sanna) skrev 2020-11-22 15:33:50 följande:

    Låtwr ju som nån som ägnat väldigt mycket tid åt att analysera sig själv, gissningsvis på både gott och ont.

    Det låter lite uppstyrt men anatar att det skulle bli så föross alla om vi skulle försöka sp,ata uppsådär precis vilka vi är. Låter som en normal persin som jag skukke kunna gilla eller inte beroende av en mängd andra faktorer som är svåra att få mes i en sån uppspaltning.

    Det som låter so det sämsta draget som jag skulle jobba med o jag vore denna person är behovet att ta fram stategier för att underminera andra. Låter som något som man skulle behöva jobba med


    Det stämmer. Jag har ett stort behov av att förstå hur saker fungerar och det inkluderar mig själv. Sedan är jag förstås inte lika glasklar som min lista utan komplex som alla andra.

    Det där med strategierna är svårt att förklara. Jag är inte en beräknande person på det sättet att jag försöker manipulera andra för att få fördelar. Jag är snarare lite naiv och har blivit lurad flera gånger, kanske för att jag är som en öppen bok. Fast när jag inser att jag har blivit lurad så analyserar jag personens dåliga beteende och vänder det emot dem, som en form av spegling. Det handlar inte om hämnd utan om rättvisa och upprättelse.

    Jag avskyr orättvisor och när jag t.ex. har haft en chef som behandlar någon som skit eller en vän som blir utsatt för maktmissbruk så tar jag fram en strategi för att på ett sakligt vis belysa situationen så det inte råder någon tvekan om vem som har rätt och vem som har betett sig illa.

    Jag hänfaller aldrig till personangrepp eller får spel på personen utan jag vill att de kliver rätt i sin egen fälla och visar precis vilka de är. Svårt att förklara utan att exemplifiera men jag gör aldrig sådant oprovocerat. Av någon anledning blir jag väldigt klartänkt när jag är förbannad. Det tror jag är lite udda faktiskt. Jag blir ytterst sällan arg men när jag blir det så har jag goda skäl till det.
  • Anonym (M)
    Anonym (Blå) skrev 2020-11-22 16:35:52 följande:

    Det låter som en typiskt blå personlighet. Möjligtvis med en otrygg-ambivalent anknytning. 


    Det vet jag inte vad det betyder. Jag tror att jag är ganska rak i min anknytning men jag har nog svårt att förstå hur jag uppfattas. Det är därför jag startade tråden.

    Jag har lätt för att ta in det andra säger och är uppmärksam på andras behov men mina slutsater blir fel ibland. Till exempel har jag svårt för att ta emot hjälp och jag fattade inte att det kan tolkas som ett avståndstagande innan en vän förklarade det för mig. Jag trodde att jag visade omtänksamhet genom att inte besvära andra.
  • Anonym (M)

    Jag hade inte förväntat mig så diametralt skilda uppfattningar men det är verkligen tänkvärt.

    Jag tror att de som känner mig väl skulle skratta gott åt omdömet psykopat men ok, alla har rätt till sin åsikt. De vanligaste omdömena om mig är snäll, rolig och lite nördig. Däremot har jag själv råkat ut för en person med (konstaterat) psykopatiska drag och det tog tid innan jag förstod hur manipulerad jag hade blivit.

    Min instinkt är att skydda människor, inte skada dem, särskilt när det är någon jag är fäst vid. Jag vill absolut inte göra någon illa och får lätt dåligt samvete. Så funkar ju inte en psykopat och de bryr sig inte heller om värderingar.

    Är det grandiost att skriva att man inte känner hämndbegär? Jag känner rätt många som inte vill hämnas när de blir sårade eller illa behandlade utan blir ledsna och försöker gå vidare i stället. Det är nog inte särskilt unikt.

    Jag ser inte omdömet Aspergers som ett skällsord som det verkar vara för vissa i tråden. Det är möjligt att jag har sådana drag fast antagligen inte tillräckligt för en diagnos.

    Jag är så klart inte felfri. Jag lär mig mycket om mina brister genom andra och vet att jag har en del att jobba med. Mitt behov av frihet och självständighet är både ett personlighetsdrag och ett skydd mot att bli sårad, fast det blir jag förstås ändå.


    Anonym (Samma lika) skrev 2020-11-22 20:00:08 följande:

    Jag känner igen mig i det mesta du skriver och uppskattar idag i huvudsak den jag är och personer som är som jag.

    Har inte svårt för att tolka sociala situationer (ev mer när jag var yngre?), tvärtom brukar jag vara rätt omtyckt, men överanalyserar allt så det är väldigt utmattande. Är därför helst med mina närmsta vänner eller helt själv.

    När jag var barn fick jag inte ta känslomässigt utrymme. Jag tror att det är därför jag som vuxen har svårt för andra som gör det. Nån slags undermedveten avundsjuka. Jag kan fortfarande vara lite jagsvag ibland, har svårt att ställa krav och så. Jag fick också motta mycket kritik vilket gjorde att jag lärde mig tänka igenom varje beslut för att inte få skäll. Även det planerandet och strategiska tankesättet är djupt rotat i mig idag. Svårt att slappna av, tyvärr.

    Skulle tänka att den du beskriver kanske har lite liknande bakgrund.


    Det ligger mycket i det du skriver. Jag har faktiskt en liknande bakgrund. Jag skulle inte säga att jag blir avundsjuk på personer som tar utrymme men att jag blir väldigt provocerad av orättvisor och att jag vill beskydda den ?svagare? parten har säkert med min uppväxt att göra.
  • Anonym (M)
    Anonym (E) skrev 2020-11-22 20:26:27 följande:

    Jag känner igen mig i detta sååå mycket själv ts! Blir också precis sån. Tycker det faktiskt är en väldigt positiv egenskap! Speciellt för min del som annars är väldigt tillbakadragen och inte vågar säga ifrån riktigt. Men när jag blir arg eller det uppstår tydlig orättvisa är jag också duktig på att säga ifrån och få den som har gjort fel att känna att dens beteende är granskat och fel. 


    Jag tycker också att det är positivt. Det har hjälpt mig mycket när jag eller andra har gått igenom svåra händelser.

    Problemet är väl att man kan uppfattas som känslokall. Jag blev utsatt för ett brott (misshandel) för flera år sedan och även om jag grät floder så var jag helt fokuserad i kontakten med myndigheter och polis. Jag betedde mig inte som ett typiskt offer men det är så jag fungerar.

    Annars är det nästan bara positivt.
  • Anonym (M)
    Tow2Mater skrev 2020-11-22 20:10:25 följande:

    :Synonymer till unikensam i sitt slag, enastående, exklusiv, alldeles särskild, sällsynt, sjusärdeles, oöverträffad, makalös, utan like, allenastående, egen, enda, ensam, exceptionell, oefterliknelig, ojämförlig, originell, outstanding, ovanlig, special, speciell, sällspord, rar, egenartad, udda:


    Jag har alltid tänkt att udda har negativa konnotationer. För mig har det inte varit en positiv känsla utan snarare av att vara fel och en besvikelse för andra.
  • Anonym (M)
    Anonym (Samma lika) skrev 2020-11-22 21:09:57 följande:

    Ok, tolkade det du skrev om att du har svårt att respektera folk som är dåliga på självkontroll och styrs av sina behov som att det innefattade känslostyrda människor också. Men det skrev du ju inte. Men egentligen funkar min teori på personer utan självkontroll öht också, jag har också svårt för dem, men efter självrannsakande tror jag ändå att det grundar sig i avund, även fast jag bara känner irritation eller att de är som barn. Men förstår inte varför jag annars skulle bli så provocerad, har generellt mycket överseende med människors svagheter.


    Jag tror att vi menar ungefär samma sak. Jag blir provocerad av personer som beter sig illa så att det går ut över andra eller smiter undan ansvar och sedan kör med känsloveto. Att man känner på ett visst sätt betyder inte att det är rätt att agera därefter.
  • Anonym (M)
    StarkeMan skrev 2020-11-22 23:06:38 följande:

    Går ut här direkt med mitt konto namn synligt för PM om intresse finnes. Jag själv känner igen mig till 100 % av det TS skrivit och listat, men detta är inte högfungerande autism utan låg fungerande skulle jag tro?

    Högfungerande är så gott som Asperberger eller Autistisk som jag förstått det (rätta gärna här!), gällande psykopat vete katten om det ens passar in här överhuvudtaget...

    Kort svar på kvällskvisten TS tror jag att du är en driven person inombords med en social ångest och oro pga. din diagnos dvs lågfungerande autism. Hade det vart högfungerande tro jag att det varit lindrigare och mer definerat vart alltet uppe till stod sig nånstans men överlåter det svaret till dem med Aspberger. Alltså har du egentligen ingen låg självkänsla, det är hjärnkontoret som spökar till det, så är det för mig ial.

    Försöker fylla på mer här av mina erfarenheter så gott det går ;)


    Tack för ditt inlägg!

    Jag hade mer social ångest som barn men nu har jag inga större problem med det. Personer som jag möter i min vardag skulle nog inte tänka Aspergers. Däremot kan jag bli väldigt trött efter en dag med mycket social interaktion och måste planera in vila efter t.ex. konferenser.

    Ljud och ljuskänslig är jag och är känslig för beröring men det kanske man kan vara utan att ha Aspergers.

    IQ-mässigt vet jag inte var jag ligger, har aldrig gjort något test, men jag hade toppbetyg när jag studerade och forskade så några kognitiva problem tror jag inte att jag har.

    Jag tror som jag skrev ovan att jag antagligen inte skulle uppfylla kriterierna för en diagnos eftersom jag kan föra en normal tillvaro. De enda problemen är tröttheten, en känsla av ensamhet som jag har lärt mig leva med och att jag inte orkar ha en konventionell romantisk relation med intensivt umgänge.
  • Anonym (M)
    Ascendere skrev 2020-11-23 08:58:34 följande:

    Att någon orkar skriva en så lång tråd för att fråga vad andra tycker men samtidigt säger sig inte bry sig som andras åsikter tycker jag tyder på att personen är självcentrerad med ett stort ego och ganska många "blinda fläckar", dvs trots att personen själv anser sig ha god självinsikt så är det något som fattas och det ställer förmodligen till problem i relationer med andra. 


    Det jag menar är att jag inte ändrar åsikter och värderingar utifrån vad andra kan tänkas tycka om mig. Jag bryr inte om vad som är opportunt eller trendigt utan följer min egen övertygelse.

    Det jag bryr mig om är hur mina personlighetsdrag kan uppfattas av andra för att undvika missförstånd. Jag gav exempel på det ovan när jag insåg att det jag tänker är självständighet av andra kan uppfattas som om jag inte bryr mig fast jag gör det.

    Så blinda fläckar har jag absolut, jag får ju en del insikter av svaren här också som delvis är mycket kritiska, och det var en del av poängen med att starta tråden.

    Det är klart att det är otroligt självcentrerat att skriva en lång trådstart om sig själv fast tanken var inte att framhäva min egen förträfflighet, det har ju misslyckats kapitalt i så fall , utan just att få input av andra som kan ge ledtrådar om varför det blir fel ibland.

    Mitt fokus på hur jag fungerar beror på att jag under större delen av mitt liv har känt mig konstig och missförstådd. Jag har en stark empati för andra och bryr mig verkligen om mina närmaste men jag har svårt att förstå hur mitt beteende kan uppfattas utifrån och det är egentligen viktigare än min intention. Det är ju en megastor blind fläck i sig.

    I övrigt är jag inte så intresserad av mig själv utan lever mer här och nu och brukar aldrig mala på om mig själv inför andra. Då är jag mer intresserad av att förstå hur de fungerar och vad de behöver. Jag tror att det är därför jag ofta får rollen som rådgivare och psykolog. Det passar mig bra för, trots min självupptagna tråd, så gillar jag verkligen inte att vara i centrum. Det undviker jag i det längsta.
  • Anonym (M)
    Fjäril kär skrev 2020-11-23 11:47:43 följande:

    Jag har Asperger och är högfungerande. Jag klarar av ett vanligt jobb, har fostrat barn och lever ett normalt liv. Men kriterierna för diagnos uppfyller jag definitivt. Tex att vara hjärntrött, vara ljud och ljus-känslig, att behöva tömma hjärnan efter att ha varit social, känslan av utanförskap, i vissa situationer svart/vitt-tänkande, etc..


    Jag är inte främmande för tanken och ser inget negativt i att få en diagnos om det är så. Hur har det hjälpt dig att få en diagnos?

    Jag har förstått att min hjärna verkar fungera på ett annorlunda sätt. Det som en del i tråden uppfattar som en grandios och orealistisk självbild är nog snarare neurologiska avvikelser som inte bara är positiva. I jobbsammanhang är det ofta en fördel, jag har en ovanligt hög arbetskapacitet men rent mellanmänskligt är det inte lika enkelt.

    Jag har t.ex. trott att alla kan anta ett metaperspektiv på en känsloladdad situation och resonera sakligt om olika lösningar men det är nog mer ?normalt? att inte kunna göra så. Det märks ju på hur provocerade en del i tråden blir av att jag beskriver den egenskapen och drar slutsatser om att jag måste vara psykopat eller ha en orealistisk självbild.

    Förstår du vad jag menar med ovanstående?

    Det betyder inte alls att jag inte känner något. Jag känner mycket starkt för dem som jag har knutit an till och jag säger det ofta till dem för jag vet att jag kanske inte visar det på ett konventionellt sätt.

    Jag kan vara samlad och glasklar i extrema situationer något som många har påpekat är ovanligt. Fast de vet inte att jag bryter ihop i min ensamhet. Jag vet inte hur jag ska dela svårigheter med andra. Jag drag mig undan i stället och hör av mig när det är över. Det har orsakat problem med både vänner och partners som vill hjälpa till. Jag kan inte få in det i skallen, samtidigt som jag alltid hjälper och stöttar dem. Det blir skevt, jag inser det.

    Två saker som också skulle kunna vara tecken på Aspergers är att jag har haft olika specialintressen genom åren som jag har kunnat allt om och jag har svårt för lätt beröring över huden, det känns nästan som om det bränns/svider. Det kan ju bero på andra saker men sensoriskt känslig är jag helt klart.
  • Anonym (M)
    Anonym (Fundersam) skrev 2020-11-23 17:11:38 följande:

    Skulle jag vara lite rak som du påstår att du är. Så skulle jag säga att, bara att du startat denna tråd om dig själv och din mångfasiterade personlighet, säger mycket om dig som person.

    Om du är genuint intresserad av och bryr dig om vad personer som är anonyma och har noll betydelse i ditt liv har för tolkningar, så tycker jag nog lite synd om dig

    Lyssna på dem som känner dig. Våga fråga någon kollega hur du uppfattas. Börja med hur du tror att du uppfattas. Tex jag kan vara lite..... Ibland men... Tycker du att jag är sån?

    Eller är du kär i någon som du inte känner och vill veta om din personlighet är duglig? Attraktiv?

    Skall du söka nytt jobb och vill veta om du passar som chef? Eftersom chefen rådfråga dig.

    Förstår inte vad du får ut av denna tråd?

    Vänligen fundersam.


    Det har givit mig en hel del faktiskt. vilket framgår av inläggen och mina svar ovan.

    Poängen är inte hur jag uppfattas av mina närmaste eller kollegor utan hur sådana personlighetsdrag uppfattas generellt av ett större urval som inte känner mig. Det var därför jag försökte göra trådstarten så neutral som möjligt genom att maska min könstillhörighet till exempel.

    Man kan uppfatta det faktum att jag skriver en sådan tråd som självupptaget och bekräftelsesökande eller som en konsekvens av att jag känner mig udda och utanför och försöker förstå varför.

    Man kan också undra varför man skriver ett anonymt råd om att man inte ska ta råd från anonyma personer.
Svar på tråden Vad skulle du tänka om den här personen?