Mår dåligt av sex
Hej!
Jag vet inte om detta är rätt forum att skriva i, men kände jag behövde skriva av mig och prata med likasinnade. Om det är någon som har dålig erfarenhet av sex och hur har ni jobbat er vidare detta? Hur har ni klarat av att dejta utsn att känna er utnyttjade? Sex ska ske så fort. Hela tiden. Det känns som det är allt allting handlar om och jag känner mig så fruktansvärt ensam i mitt tankesätt. Så här är en liten kvällstext jag skrev ihop om hur mitt sexliv varit och det påverkat mig.
Jag kommer aldrig kunna älska någon igen.
Du tog det ifrån mig, kraften att känna något så underbat och den överväldigande känslan av att bara hålla om någon. Tryggheten och lugnet. Du tog det. Resten var bara en i mängden, de sårade mig, inte på samma sätt - men fick mig att känna mig värdelös utan någon meningen än att fylla deras tomhål för en kort sekund, innan de går vidare till nästan, som är utav ett lite bättre material. Ett sådant man kan visa upp för sina föräldrar och skryta om för sina vänner.
Inte en sådan som jag. Trasig på insidan. Räcker bara till för en sak, sex. Hur ska jag kunna älska igen? När jag inte längre älskar mig själv.
I spegeln ser jag bara ett objekt, för det är så jag känner mig. Det är så det känns när vi efter första dejten går hem till dig och du visar ditt sovrum, jag vet att alla inte vill mig illa och alla utnyttjar mig inte - men det känns så. För nästa morgon hör ni inte av er, nästa morgon ser jag aldrig er igen. Ni vill inte lära känna mig för jag verkar intressant. Ni vill bara ha en sak. Jag tror jag kanske kan hålla kvar er när jag ger med mig, men även om ni stannar en stund, vet jag att det finns inget mer intressant än sexet jag kan ge er tillfälligt. Ni ser inte en fin person, någon med en underbar humor och någon som verkligen bryr sig om hur du mår, vad du gjort idag och vad du vill med livet. Ni ser bara er njutning. Och min finns inte, jag förlorade min för längesedan.
I mitt första förhållande var sexet inte fint. Att förlora oskulden var mest ett måste och gjorde ont. Jag trodde det skulle sluta gör ont efter första gången, men det blev bara värre. Efter sex kunde det göra ont i flera dagar. Det gjorde ont att kissa och att ha byxor på sig. Men jag ville göra honom nöjd, han tjatade och tjatade så fruktansvärt annars. Skuldbelade mig. Älskade jag inte honom längre? Var han ful? Eller var det bara något fel på mig?
"Ha sex med mig två gånger per dag, annars är jag otrogen. Du får det som att låta som jag våldtar dig när du säger som du gör."
Nej, du våldtog mig inte. Men det gjorde ont. Jag ville verkligen inte. Ett lillfinger kändes som ett baseball trä. Ingenting var skönt.
Efter honom gick jag vidare in i ett nytt förhållande. Sex hade slutat göra ont, jag mådde bra i mig själv. Men efter ett tag blev mitt ex likadant. Ville jag inte sex handlade det om att ställa upp. Vi var ändå i ett förhållande. Men jag var inte sexig, hade han nog pekat ut en gång, sex var bara en anledning för honom att tömma. Alltså var sex inte en njutning för mig.
Det är förvånansvärt vad vi står ut med. Hur vi tappar bort oss själva så lätt. Jag brukade titta i spegeln och tycka om vad jag såg, men efter alla människor jag träffat i hopp om att träffa någon som ser mig för mig - inte något att tömma i - ser jag ingenting mer än ett tomt skal.
Jag önskar andras syn på mig inte betydde så mycket, jag önskar jag kunde ha sex utan att känna mig utnyttjad och jag önskar så hemskt innerligt att jag kunde lita på någon igen, att jag kunde känna mig trygg - att jag kunde våga älska igen.