Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Kär i någon nna, och gravid

    Mån 23 nov 2020 14:51 Läst 0 gånger Totalt 3 svar
    Anonym­is1234­5
    Visa endast
    Mån 23 nov 2020 14:51

    Hej.

    Behöver skriva av mig lite... Har ångest större delen av mina dagar, och får ångestattacker nästan varje kväll. Alltså.. Är så trött på att må dåligt nu.

    Har en sambo jag vart tillsammans med i snart 10 år, men i maj i år träffade jag en annan och blev totalt superkär. Vi träffades lite, och jag ville göra slut med min sambo.

    Såklart blev jag gravid i slutet av maj. (haft missfall innan, och har försökt bli gravid igen efter det med min sambo). Pratade med den här killen lite smått om framtidsvisioner och drömmar och han säger att han troligen aldrig vill ha barn. Vi kommer tillsammans överrens om att avsluta våran kontakt då vi inte ser framtiden på samma sätt. Berättar för min sambo att jag är gravid, och han blir överlycklig.

    Under 2 veckor gör jag inget annat än att gråta och må dåligt. Jag saknar denna kille något fruktansvärt. Han hör av sig, och på något sätt får vi upp kontakten igen och träffas igen. Jag blir mer och mer kär och jag bestämmer mig för att jag vill göra slut med min sambo. Den här killen vet inte om att jag är gravid då jag inte vet om jag ens vill behålla det, eller hur jag ska göra.

    Efter 1 månad ungefär har jag fortfarande inte gjort slut med min sambo, då vi har hus tillsammans, och jag älskar ju honom såklart. Jag känner ingen attraktion till min sambo på något sätt, men jag älskar ju honom ändå. Jag har också berättat för honom att jag blivit kär i någon annan. Han reagerar såklart med att bli ledsen och undrar hur vi ska göra med barnet.

    Jag väljer att behålla det, och jag väljer att behålla min sambo och vårat liv tillsammans och jag väljer att jag vill avsluta kontakten med den där killen, och vi bestämmer att de är bättre att bara hålla det på vänskaplig nivå.

    Nu sitter jag här några månader senare, i gravvecka 28 och har sån fruktansvärd ångest varje jäkla dag. Ibland går de så långt att jag önskar att barnet ska dö i min mage, och jag kommer på mig själv hur jag planerar att om den gör de, hur ja då ska göra slut med min sambo, åka hem till den där killen och kasta mig över honom.

    Jag vill ge min sambo chansen att få bli den pappa han drömmer om och jag önskar att jag fick leva det familjeliv jag länge drömt om. Men vad är de då för fel på min hjärna!? Varför kan jag inte släppa honom!?!?!

    Har pratat med en god vän, som säger att jag måste lära mig att tänka mer på mig själv, men jag har andra viktiga människor runt omkring mig nu som jag måste tänka på också. Plus att det är för sent för att göra abort.

    Blir helt frustrerad och arg på mig själv....

  • Anonym (Noret­urn)
    Visa endast
    Mån 23 nov 2020 21:52 #1

    Jag har varit i din sitts och i 99% av fallen så känns det som att gräset är grönare på andra sidan. Du har varit med din kille i 10 år!!

    Det är en lång tid och det är normalt att saker och ting slocknar ner lite..

    Det är svårt att kanske bara ?tappa? känslorna för den killen du är kär i men vad tror du skulle hända om du dumpade din kille och gick till den andra?

    Best case scenario är att ni lever livet ut.. dock mycket större chans att ni blir tillsammans och efter några månader av ?honeymoon phase? så visar det sig att han kanske inte allts var något att hänga i julgranen och du börjar ångra att du kasta bort ditt förhållande på 10 år.

    Försök att hitta tillbaka till din pojkvän istället..ni har ju spenderat såpass lång tid tillsammans så han måste ju vara en väldigt bra kille och något drog dig till han.

  • Anonym­is1234­5 Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 25 nov 2020 22:12 #2

    Hej #1!

    Hur gick det för dig när du var i den här sitsen? Vad gjorde du?

  • Anonym (Noret­urn)
    Visa endast
    Ons 25 nov 2020 23:43 #3

    Jag gjorde slut med min pojkvän och gick till den andra killen. I början är man nykär så då bryr man sig inte om något, men sen kom ju allt skit som han inte ville visa i början och då ångrade jag mig.

    Det finns ju ingen väg tillbaka och man får bara lära av sig.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll