Kär i någon nna, och gravid
Hej.
Behöver skriva av mig lite... Har ångest större delen av mina dagar, och får ångestattacker nästan varje kväll. Alltså.. Är så trött på att må dåligt nu.
Har en sambo jag vart tillsammans med i snart 10 år, men i maj i år träffade jag en annan och blev totalt superkär. Vi träffades lite, och jag ville göra slut med min sambo.
Såklart blev jag gravid i slutet av maj. (haft missfall innan, och har försökt bli gravid igen efter det med min sambo). Pratade med den här killen lite smått om framtidsvisioner och drömmar och han säger att han troligen aldrig vill ha barn. Vi kommer tillsammans överrens om att avsluta våran kontakt då vi inte ser framtiden på samma sätt. Berättar för min sambo att jag är gravid, och han blir överlycklig.
Under 2 veckor gör jag inget annat än att gråta och må dåligt. Jag saknar denna kille något fruktansvärt. Han hör av sig, och på något sätt får vi upp kontakten igen och träffas igen. Jag blir mer och mer kär och jag bestämmer mig för att jag vill göra slut med min sambo. Den här killen vet inte om att jag är gravid då jag inte vet om jag ens vill behålla det, eller hur jag ska göra.
Efter 1 månad ungefär har jag fortfarande inte gjort slut med min sambo, då vi har hus tillsammans, och jag älskar ju honom såklart. Jag känner ingen attraktion till min sambo på något sätt, men jag älskar ju honom ändå. Jag har också berättat för honom att jag blivit kär i någon annan. Han reagerar såklart med att bli ledsen och undrar hur vi ska göra med barnet.
Jag väljer att behålla det, och jag väljer att behålla min sambo och vårat liv tillsammans och jag väljer att jag vill avsluta kontakten med den där killen, och vi bestämmer att de är bättre att bara hålla det på vänskaplig nivå.
Nu sitter jag här några månader senare, i gravvecka 28 och har sån fruktansvärd ångest varje jäkla dag. Ibland går de så långt att jag önskar att barnet ska dö i min mage, och jag kommer på mig själv hur jag planerar att om den gör de, hur ja då ska göra slut med min sambo, åka hem till den där killen och kasta mig över honom.
Jag vill ge min sambo chansen att få bli den pappa han drömmer om och jag önskar att jag fick leva det familjeliv jag länge drömt om. Men vad är de då för fel på min hjärna!? Varför kan jag inte släppa honom!?!?!
Har pratat med en god vän, som säger att jag måste lära mig att tänka mer på mig själv, men jag har andra viktiga människor runt omkring mig nu som jag måste tänka på också. Plus att det är för sent för att göra abort.
Blir helt frustrerad och arg på mig själv....