Att inte veta dödar mig inombords

Du ska inte behöva ha bevis. En kille som inte varit otrogen skulle aldrig attackera när du frågar när det faktiskt är rimligt att fråga. Jag kan ju omöjligt veta i ert fall, men det absolut svåraste att göra när man ljuger är att sitta och prata lugnt och titta i ögonen. Så att han börja säga att du är ett psykfall eller att du inte har något att komma med är bara för att skydda honom från att prata om det.

Om jag skriver att jag tror han varit otrogen så vet jag hur du kommer må, men jag måste verkliga säga att jag går BARA på det här du skrivit. Men det låter inte bra  Hade bara intimtvålen varit framme och rullgardinen nere så hade jag kanske tänkt att han bara onanerade, men med tanke på att allt tvättas så känns det jättemärkligt. Min kille skulle aldrig orka tvätta för att han kommit med sig själv, det ska man inte behöva göra i ett förhållande. Kan ju varit så att han råkade bajsa unden tiden, men alltså vad är oddsen?

Ibland önskade man att man kunde sätta upp spy-cams... förstår precis den känslan. Men det är något man skämtar om, och inte gör i verkligheten. 

Vad du antar en massa när du inte ens vet allt....

Har tyvärr inte anklagat honom flera gånger under ett år. Så hemsk är jag inte!

Att jag ältar detta i mitt huvud, ja. Men jag tar inte upp det till honom och visar inget heller.

Jag ringde honom samma dag jag kom hem från jobb men han bråkade med mig och klickade mig. Jag frågade honom när han kom hem men han ville inte prata, han var trött.

Försökte fråga igen dagen efter men han sa att han inte känner för att prata. Så efter 1 vecka frågade jag igen och då sa han "Du har inget att komma med. Den dagen det finns bevis då kan du ha något att säga till om ".

Jag frågade om han varit otrogen och att i så fall snälla berätta ärligt NU än att det ska komma fram senare från någon annan.

Han svarade mig som han gjorde och jag kände bara att det är inte lönt, jag får försöka släppa detta.

Min brist på tillit för honom kom efter knappt 1 år när han hade haft tinder och pratat med andra. Han ångrade sig och visade ånger och var jätteledsen.

Och min väninnas man hade själv legat på jobbet med just en tinder dejt som han även jobbade med i samma byggnad och då känner jag, är alla män såna svin?

Hade inte min partner haft tinder och sexchattat med andra så hade jag köpt hans lögn om att han fes så hårt så det kom bajs i sängen.

Fullkomligen naiv reaktion från någon som uppenbarligen saknar erfarenhet.

1) Att lita på någon och att lita BLINT på någon är två skilda saker. Den senare är är väldigt naivt

2) Att misstänka och att tro är två skilda saker. När du misstänker så tror du varken det ena eller det andra du står i mitten och velar. När du tror så tror så är du mer eller mindre säker på att det är så och behöver bara bekräfta det.

3) I längre förhållanden har man ofta något som kallas barn. Du vet de där små rackarna som vi alla varit en gång. Dessa små rackare är helt beroende av sina föräldrar. Och en förälder som resonerar så ofattbart korkat att hon/han bara drar på första bästa misstanke är ingen bra förälder. En normalt funtad förälder vill oftast inte vända upp och ner på sina barns liv utan att vara väldigt säker på att det finns anledning till det, och för att vara säker krävs bevis. Och eftersom människor som gör duma saker sällan säger det över middagen typ "idag drog jag över en brud i våran säng" så måste man tyvärr luska för att få reda på sanningen, detta gäller tyvärr även om man inte har barn.

Så mao är din fråga... "vad är det för mening med att stanna med någon man inte litar på" väldigt naiv och faktiskt ganska korkad. Det är som att säga att man ska ska be sin bästa kompis dra åt helvete för att man misstänker att personen snackat skit om dig. Det KAN vara så men det kan lika väl vara ett missförstånd. Och att då bara be personen dra åt helvete är ju i så fall ganska korkat, det är betydligt smartare att ta reda på om det är sant eller ett missförstånd.

Nja, hon vill veta om det hon misstänker är sant eller falskt, får hon bevis så är det ju sant. Hittar hon inga bevis så är det falskt och hon kan släppa det. Om hon sen vägrar släppa det trotts inga bevis så är det en helt annan fråga, då är det absolut TS som behöver jobba med sig själv eller gå. Men att babbla om att det skulle vara idiotiskt att försöka få bevis och bara dra på en misstanke är väldigt naivt.

Det handlar inte om vad vilket ord jag VILL använda, det ÄR två skilda saker och ganska avgörande för hur man ska förhålla sig till det. Att smeta ihop dem till en och samma sak med olika namn är direkt felaktigt. Det är som att göra en båt och en bil till samma sak med olika namn.

Om man misstänker så vet man varken till eller från, det kan vara sant eller falsk. Att agera på en misstanke är idiotiskt för det kan lika gärna vara ett missförstånd. Det är sånt som människor med problem med impulskontroll gör.

Japp, hon har grubblat i 1 år och jag håller med om att det börja bli dags att göra något åt saken. På ett år har förtroendet ruttnat så mycket och frågan blivit så infekterad att jag kan hålla med om det nog är dags att bryta upp istället för att gräva efter bevis. För när det gått så långt så kommer förtroendet bli enormt svårt att återställa även om hon inte hittar bevis. Det skulle hon ha gjort från första början....MEN anledningen till att hon öht grubblar på det fortfarande är förmodligen för att hon inte tog tag i det med en gång utan bara lät det bara vara. Och det är ju precis det vissa i denna tråd argumenterar för och det är som sagt ganska idiotiskt. Låter man skit ligga i ett sår utan att göra något åt det för att man är rädd att det kommer göra ont så kommer såret bli infekterat ju längre man låter det vara desto större problem blir det sen. Mao förtroendekriser löser man inte genom att stoppa huvudet i sanden som vissa här verkar propagera för.

Nja, fast det här tycker jag är ett så märkligt resonemang... när man plockar ur handlingar ur sitt sammanhang så kan de ju låta väldigt tokiga... tex om du knallar omkring på stan och någon ger dig en fet smäll bara för att personen kände för det... du kommer bli rasande och kanske ge tillbaka... plockar man ur din reaktion ur sitt sammanhang så är det ju du som framstår som helt skogstokig... en person som spottar och fräser och hoppar på en oskyldig stackare.... tittar man på HELA bilden från början så framgår ju en helt annan bild.

Så visst. att tvätta sängkläder är i sig inget suspekt... om man tvättar kläder, med dasen hängande, någons trosor hängande från taklampan, 3 kondomer liggandes på golvet och en stor vi fläck på sängkläderna så blir det kanske bilden lite annorlunda... överdrivet som fan, jag vet, men du förstår kanske vad jag menar.

Varför läser ni inte ordentligt innan ni ska kommentera?

För det första "wench85" så är jag inte paranoid och lider av ångest. Att du ens kan anta något sånt utifrån 1/10 del av vad du läst är sjukt och elakt.

Ni verkar ju allihopa tro att bara för min partner tvättat sängkläder så wow, direkt är han otrogen och jag anklagar honom för det?!

Nej! Det är ju bara sjukt beteende då och jag hade gladeligen själv lämnat relationen med gott samvete för då är det uppenbart att jag har problem. MEN så var inte fallet.

Läs ordentligt vad jag har skrivit istället.

Jag är en person som litar på min partner för ser ingen mening att inleda en relation då. Jag litar på min partner Fullt ut FRAM TILL DESS att han bevisar motsatsen. När han förstört tilliten, gjort något som HAN VET inte är okej och gör så tilliten brister.

Det är väl normalt??! Eller?? Eller ni fortsätter lita blint på er partner fast denne tabbat sig?! Skulle inte tro det. Men det är så lätt att leka smart och bra på familjeliv och peka fingrar på andra.

Jag förlorade tilliten delvis till honom pga inann dess så kom jag på honom att han hade tinder och fick även prata med en tjej han skrivit med där och dem hade planerat att träffas.

Vi pratade ut om det och löste det. Jag Förlåt och sakta började lita på honom igen. MEN sen denna dag när jag kom hem tidigare än vad han visste och ser att rullgardin är nere som Ananrs alltid är uppe så fort han vaknat.

Tvättat BARA lakan och överdrag.

Så VAD tror ni då jag får för tankar i huvudet??

"Har han haft tinder igen? Har han kanske gått så långt denna gången och träffade en tjej? Har han haft henne här och legat? Varför har han tvättat lakan och överdrag när jag bytte sängkläder 2 dagar sen och varför står intimtvålen på vasken? Den brukar han använda när han tvättat av sin penis i vasken efter vi haft sex".

Och att han hade diaree och tvättat sig och tvål som är till intim stod på vasken. Kan någon förklara hur han lyckades tvätta röven i vasken??

Han sa även att han tvättade sig i duschen men intimtvålen stod på vasken. Tyvärr men får inte ihop hans historia. Är inte blåst att jag köper den ursäkten att han fes och sket ner sig.

Här får min senaste kommentar för nu verkar ju inte läsa allt innan ni kommenterar.

"När en person man lever med helt plötsligt ändrar sina rutiner då blir man misstänksam.

Han som aldrig tvättat sängkläder i alla dessa år nu plötsligt tvättade lakan och överdrag.

Han som alltid ALLTID rullat upp rullgardin när han vaknar och denna enda dag så hade han den nerrullad och gardiner fördragna.

Han som kan lämna bromsspår i kalsonger och toan utan att skämmas men skämdes över bajsspår i sängen?

Har nu även lagt märke till att han sitter faktiskt en del på telefonen och han vänder typ skärmen. Hans vänlista på Facebook är numera privat. Bilder jag kommenterat med hjärta och skriver något fint och bilder jag tryckt älska på alla dessa bilder har han tagit bort.

Detta är inget jag tänkt på innan förrän nu när jag tänker på djupet allting. Är det inte märkligt?".

Jag kan inte få bevis på om han var otrogen den dagen eller varit otrogen flera gånger. Men jag kan ju se om han håller på skriver med andra och kanske fråga någon av dessa tjejer mer?

Bara så man får bevis. Men vet inte hur.

Man kan inte lämna bara så. Jag älskar honom och han är snäll och underbar annars. Bara att han har förstört tilliten förut och han verkar väldig hemlig sista tiden. Detta är tecken bara, jag ska inte lämna för jag ser tecken. Jag lämnar den dagen jag har bevis.

Jag anmäler väl inte en person för att jag misstänker denna är en tjuv? Jag anmäler när jag ser personen stjäla, när jag har bevis. Samma sak.

Jag har inte tagit upp detta till honom sen dagen. Ältar inte heller detta MER ÄN 1 ÅR som någon skrev. Detta hände ETT år sen och inte mer än ett år sen. Sen ältar jag inte detta varenda eviga dag!

Jag mår bra och vi har det bra, litar på honom halvt men inte 110% som i början.

Men vissa dagar kan jag tänka "undra vad som hände den dagen egentligen?" Men sen släpper jag det.

Har nog sammanlagt tänkt på det 5-6 ggr på detta år. Hade jag ältat det varje dag då hade jag för längesen fått fram någpt om det. Man kan säga att jag släppt det delvis. MEN det som mest gör att jag vill se om han är otrogen är hur han är sista tiden. Mycket hemlig med sin telefon, har kod som han inte haft innan och annat jag lagt märke till

Önskar jag kubde kolla i habs telefon så jag visste men han har kod

Har testa det och han svarade med. Varför ska kolla min mobil? Litar du inte på mig? Litar du inte på mig så funkar inte detta. Jag orkar inte sånt här.

Då förklarade jag att han gått bakom ryggen på mig innan och nu även har kod, han som inte hade kod förut.

Då säger han att han har kod ifall han tappar sin mobil. Men att han inte döljer något men inte vill visa för det är privat och jag inkräktar på hans privatliv.

Jag sa då, här ta min mobil och kolla. Jag döljer inget . Varför är det så svårt för dig att visa? Detta hjälper inte ett dugg mot mina misstankar. Efter det du gjort så borde du försöka bygga upp tilliten igen men du gör inte det

I ett bra förhållande har man inte hemlig kod för varann.

Hade min man det så var vårt förhållande över.